Bara jag när en serie tar slut?

Suburra verkar inte lika bra som Gomorrah, men tillräckligt bra för att jag kommer att åtminstone slutföra första säsongen.


Tror att det är en smaksak. Fastnade ganska snabbt.

Vassego Men det är också en miniserie.

Om du gillar The Wire bör du ge The Night of en chans. Samma manusförfattare.



Jag blir sällan nöjd och tycker oftast att långkörare borde lagt ner långt innan sista avsnittet. Sopranos och The Wire är väl de två undantag jag kan komma på just nu. Sen finns det lite äldre serier jag inte sett än som blivit hyllade av många på forumet, som Breaking Bad.

Hej, du bittre snubbe som fått lära dig att "en riktig man visar inga känslor"! När du får blödande magsår av dina undertryckta känslor, kom inte och gnäll här...


@TS! Förstår precis vad du menar. Har några avsnitt kvar av en serie jag sett många säsonger av, vill inte se de sista för jag vet att sedan är det slut...

Jag visar mycket känslor, nu t.ex. är jag förbannad, vilket du tydligt skulle se om du var här.

Men att slösa tid på att glo på nån serie när man kan göra nåt vettigt som t.ex. hugga ved eller stycka en gris det är nåt jag inte fattar.

Att spela tuff över internet är så fruktansvärt larvigt och omanligt. Hoppas livet styr upp sig för dig och att du lyckas trycka undan lite av din bitterhet så att den inte drabbar dom som står dig nära.

Att gråta för att en serie tar slut är ju bara patetiskt. Att gråta pga en stark emotionell scen kan jag dock köpa, men bara för att nåt är slut? Nej, skärp er.

(listan i citatet nedkortad av mig...)

Ja, första säsongen av True Detective var rätt bra. Kanske 8/10. Säsong 2 känns som en helt separat serie som bara tagit samma namn. Jag blev uttråkad efter 2-3 avsnitt eller så, och slutade titta. Nästan samma sak med Westworld (som du visserligen inte nämde), där de två första säsongerna var riktigt bra, och de två sista var riktigt mediokra som jag mest genomled med förhoppningen om att det skulle bli bättre (men det blev det aldrig).

Sopranos var bra, men kanske inte riktigt cremé de la cremé ändå... Säg 8/10 på den också.

Breaking Bad håller jag definitivt med om. Det är den bästa serien någonsin, om du frågar mig. 10 av 10 poäng. Fargo, House of Cards, Narcos och Dexter är också uppe och slåss om pallplatserna. Det är serier på den nivån som jag är ute efter. Om man pratar måttstock för en bra serie, så är det helt enkelt dessa jag utgår ifrån och jämför med. Kanske gör det mig "EXTREMT kräsen", men det är serier som dessa som verkligen påverkar mig, om som jag verkligen njuter av att se.


Jag har hittils inte kunnat hitta en endaste "rymd sci-fi" serie som jag tyckt om. Inte en enda. Och inget i trailern för The Expanse får mig att känna att den skulle vara ett undantag.

Game of Thrones... Tja du... Vad ska jag säga. Den lockade inte mig. Vare sig trailers, recenssioner, kompisars lovord, första avsnittet, eller spridda lösryckta avsnitt övertygade mig. Jag tror huvudorsaken är att jag föredrar realism, och alltid har haft svårt för serier som utspelar sig långt tillbaka/framåt i tiden. Jag föredrar nutid, eller någon form av tidsperiod som jag kan känna en koppling till antingen direkt (nutid +- 30 år) eller indirekt (säg när mina föräldrar växte upp, eller när mina barn/syskonbarn kommer leva).

The Shield har jag sett till och från. Den duger som på sin höjd som utfyllnad/tidsfördriv. Inte ens i närheten av "hur bra som helst", om du frågar mig. Samma sak med Lost. Minns att min farsa följde den slaviskt, och jag satt med honom ett par tillfällen utan att känna någon som helst dragning till den serien.

Band of Brothers och The Pacific... tja... får bara känslan av krig, med fokus på amerikansk millitär. Det lockar inte mig.

Sherlock är väl typ helt OK som medioker underhållning. Jag har sett spridda avsnitt. Kanske 6/10 i betyg från mig.

Black Mirror har några avsnitt som är bra, medan andra avsnitt är sega eller på annat sätt ointressanta. Överlag har det varit lite för splittrat för att serien som helhet är annat än "helt ok" men inte mer.


Några månader sen, i en liknande diskussion, så var det flera som tipsade om ZeroZeroZero, och många hyllade den. Jag såg precis klart den. Den var väl.... typ, helt OK. Men långt ifrån Breaking Bad. Och en mängd andra tips har visat sig vara... sådär... T.ex Rellik, Trapped, Mindhunter och Designated Survivor är andra serier som andra sagt var bra, som jag bara tyckte var halvbra på sin höjd.

Just nu så är min lista på potentiella serier att utvärdera ganska kort. I princip är det bara dessa:

• Justified
• Yellowstone
• Marcella
• Suburra
• Americans
• Chernobyl

(Folk har även försökt få mig intresserad av The Night Manager och Homeland. Men jag är väldigt tveksam... kanske ger jag dom en chans om jag skulle vara ovanligt uttråkad och rastlös någon dag...)

Så även om de allihopa skulle vara klockrena (jag är skeptisk dock), så skulle den totala listan över serier som jag tycker är jättebra, fortfarande vara väldigt kort. Men om du har en "låååång" lista så kanske du kan dela med dig av hela den? Kanske finns det trots allt några fler guldklimpar som jag har missat.

Du blir förbannad över att personer du inte känner lägger tid på att se tv-serier och att diskutera dom på nätet?

Du har inte reflekterat över tanken på att du själv lägger tid på att bli arg på folk som lägger tid på att se tv-serier och att diskutera dom på nätet?


Är ditt liv fyllt av dessa aktiviteter av ren nödvändighet? Vi kan inte stå till svars för dina egna val här i livet. Gör bättre val i fortsättningen så kanske du också skulle ha sån lyx som lite fritid som du kan spendera på saker som du tycker är kul.

Eller du kanske tycker det är kul att stycka en gris? Då kanske det snarare är professionell hjälp som du behöver.

Breaking Bad är enligt mig den bästa serien någonsin, alla kategorier. Så har du inte sett den än, så rekommenderar jag den varmt! Och den var en långkörare som höll hela vägen.

Dexter och House of Cards var också långkörare som inte tappade i kvalité, enligt mig. Jag skulle definitivt velat se fler säsonger av alla dessa.

Fargo ser också ut att hamna i kategorin "bra långkörare", då jag precis nu insåg att det kom en ny säsong förra året! Om du inte sett Fargo så kan jag tipsa om den också.

Nä alltså, om en serie är riktigt bra så är det bara en fördel om den är en långkörare, om du frågar mig. Jag vill kunna se fram emot flera veckors tittande, utan att behöva snåla med avsnitten. Säg att jag ser ett avsnitt om dagen i snitt. Om det är runt 70 avsnitt så innebär det ca 10 veckor. Så jäkla najs ju.

Det finns faktiskt en term för det: PSD. Post-Series Depression. Jag känner av det lite precis nu.

Har sett klart alla 17* säsongerna av "Forsthaus Falkenau", en serie som utspelas i ett litet samhälle i Bayern, och cirklar runt en skogvaktare, hans familj och vänner och medarbetare och den överordnade chefen på Skogsstyrelsen. Vilket inte låter så exalterande, men det var det ändå... eller i alla fall väldigt engagerande. Har "levt med" dessa människor så länge nu (har sett ett avsnitt om dagen, ibland två) att jag saknar dem... saknar hela den idylliska världen. Helt absurt att man kan känna så, egentligen.

*Det finns ännu fler säsonger, men då är huvudpersonen Martin Rombach samt nästan alla de andra viktiga karaktärerna utbytta, och jag känner inte att jag orkar knyta an till alla dessa nya. Så jag kommer inte att se mer.

Det är märkligt det där med rymdserier, de är fasen jämt värdelösa..
Red Dwarf, som ju är lättsam komedi är kul, men inget man vill bingea.
Star Warsserien Mandalorian gillade jag mycket, bingevärdig, det är nog den enda, men den är ju ganska barnslig...
(Jag hoppas jag glömmer någon, jag har gett måånga chansen efter rekommendationer)
Jo, Firefly var skön! Fast den är ganska b, bra stämning och ovanligt bra för att vara en rymdis.

Sällan jag känt den där tomheten när serier tar slut, men när det gäller böcker har det hänt, och det finns en drös böcker jag undvikt läsa klart, utan slutat när det är 5-10 sidor kvar
Men visst har det hänt, fast utan tårar.

Dock blödig och kan fälla nån tår även i sämre filmer när vissa specifika händelser utspelar sig, för att det är vackert, då känner jag mig lite som Socker-Conny...