Lämnat tjejen, overväger att avsluta livet

Jag lämnade den finaste tjejen jag någonsin har träffat, hon gav mig allt, allt man kan begära utav ett forhållande men jag hade ett extremt missbruk utav cannabis, något jag nu håller på att ta mig ur efter att ha nått botten, jag mådde så dåligt under en period och mitt i en dimma av cannabisrok så tänkte jag inte klart, även fast jag visste att jag skulle ångra mig så kände jag att hon fortjänade bättre än såhär och jag ville inte vara den som drog ner henne.

ångesten har tagit hårdare än vad jag var beredd på, jag har kastat bort ett helt underbart forhållande på två år där vi t.om tagit steget att flytta ihop tillsammans for absolut ingenting, jag vet inte hur jag ska leva med mig själv efter det här? Tänkte att jag skulle återgå till att dejta runt och leva livet igen, men det har jag redan gjort från åldern 20-24 och är nu 26 år, alltså ingen jävla 18 åring som kan leka runt hur som och jag inser nu, efterbliven som man är att ytliga korta relationer inte ger någon lycka oht, livet har kommit ikapp och jag är nu livrädd for att jag kommer sluta ensam efter att jag inte ens kunde bevara en sådan här relation, jag kommer foralltid att jämfora henne med andra och ingen är som henne.

Jag är totalt forstord, ensam och miserabel, inser att jag forlorat mitt livs kärlek samtidigt som jag tänder av ifrån ett 8 års långt missbruk, hade det inte varit så jävla läskigt så hade jag avslutat mitt liv här och nu, jag spyr over mig själv.

Jag vet att trådstarten är helt efterbliven och att jag också är det som trodde att gräset skulle vara gronare på andra sidan men snälla inga elaka kommentarer, hatar mig själv tillräckligt mycket som det är just nu och är medveten om att jag bor skämmas.

Herregud, du är 26, inte 66. Män har ingen brådska att skaffa barn och allt annat trams. Ja, du borde nog lägga ned cannabisbruket om du känner dig tvungen att konsumera det för att fungera. Ta djupa andetag.

Hon är inte så speciell som du målar upp henne, chansen är snarare bättre att hon på en bra dag var medelmåttig.

Det är även troligt att du i det långa loppet kommer att klara dig bättre utan henne. Var glad att hon stack nu och inte när ni hade barn ihop.

Det var så jag också tänkte, men realistiskt sätt, inte for att låta som en kvinnohatare, vem vill senare när man är 35 bast ha kvinnorna i den åldern? Dom är ju ofta fortfarande singlar utav en anledning vid det lagret, det här var dessutom genuin kärlek ifrån bådas håll, vid den åldern är det väl en rättså stor risk att man tvingar på det enbart for att ha någon.

Har lagt ner cannabisen helt nu och kommer aldrig borja, en kompis gick bort i overdos igår, ännu en anledning till att aldrig rora droger igen, även skaffat en egen lägenhet, borjat plugga på distans och skaffat ett deltidsjobb, något positivt men ALLT det här hade jag kunnat gora med henne vid min sida.

Angående min ålder, vilket egentligen inte är ett dugg så har nog min åldersnoja att gora med att jag inte åstadkommit ett skit de senaste åren och spenderat majoriteten av tiden påverkad

Bara för att du är 35 innebär inte att du måste skaffa en flickvän som är 35. Skaffa en som är åtminstone 10år yngre i så fall.

Jo visst men for att vara åtrådd vid den åldern ska man ju ha åstadkommit en del med känns det som, ffa då tjejer runt 25 fortfarande är i sin prime, men nu när jag borjat ta tag i livet utover en extrem deppression så har jag forhoppningsvis gjort det.

Tack for uppmuntran.

Grattis till framgången! Läxan blev dyrköpt men gjort är gjort och kommer aldrig tillbaka. Det suger att höra och jag lider med dig. Själv fick jag hybris som 30-åring när jag blev tillsammans med värsta drömtjejen. Givetvis gjorde jag bort mig och ville inte längre leva, men jag ville heller inte bli ihågkommen som en värdelös människa, så jag började att göra gott och träffade på så vis min nuvarande sambo, en 11-poängare. Livet går vidare. Sorg är bara en känsla. Också den ska gå över. Allt blir bra <3

Tack!

När jag skrev denna tråden for bara en timme sedan så grät jag och overvägde att skära upp mina handleder, nu känns det lite bättre efter att ha lugnat mig och uppmuntran ifrån er.

Ett av många enorma misstag jag gjort här är att jag suttit och kontaktat mitt ex konstant trots att hon bett om space, hon har t.om sagt "låt mig få sakna dig" men trots det har jag varit needy och desperat och inte låtit henne vara, varit inne på hennes sociala medier och lackat ur när jag sett att hon borjat folja massa nya killar på instagram, vi hade dessutom ett enormt bråk som varade i dagar efter att jag fått reda på att hon legat med någon annan, något jag egentligen bor kunna acceptera då det var jag som lämnade henne och det var ungefär 2-3 månader sen, men det var väl just då jag insåg att jag verkligen forlorat henne vilket ledde till total panik då jag alltid trodde att vi skulle hitta tillbaka till varandra men jag satt i min egna bubbla av knark porr och tvspel och horde inte ens av mig, lägg till avtädning på det så blev allt bara så fel det kan bli.


Hur gjorde du bort dig med forra tjejen? Varfor tog det slut?

Jag tror att jag känner mig extremt jävla ensam också, det gor nog att jag saknar henne mer än vad jag egentligen gor, for jag kände inte sån här sorg och panik for en månad sedan, men jag har alltid bott med mina foräldrar och efter det med henne så jag är inte van vid att vara ensam och sitta inlåst i en lägenhet utan någon runt omkring mig, trots att jag är lite av en lonewolf (att jag rokt så mycket är nog en stor del till att jag blivit det) så har jag aldrig i hela mitt liv känt känslan av att vara ensam, något jag gor just nu.

Det är tufft, det är jobbigt.. Men som du säger kommer du att leva vidare. Jag kan inte lova dig att det kommer att bli bra närsomhelst, men jag kan lova att det kommer komma gott om stunder då du mår betydligt bättre än vad du gör nu.

Kämpa på, en sak i taget. Var nöjd också över små saker som du åstadkommit. Att avsluta ditt liv är inte ett alternativ, då förstör du också hennes.. din familjs. Samt för din egen del, vem vet vad som händer när vi dör? Ingen. Gör det bästa du kan av situationen.

Det är redan bättre, känner mig plotsligt eurofoisk, ska vara glad over att hon vill vara min vän och att det därmed finns en chans att jag kan vinna tillbaka henne, jag är ännu ung i det stora hela och jag har tak over huvudet.

Läskigt hur hjärnan fungerar ibland.

Tänka sig om man var en viking eller karolin som stått ute i 20 minusgrader för att möta anglosaxer, ryssar osv. när man dagligen var omringad av svärd och sen kulor och ibland befann sig nära svältgränsen. De offrade sig själva för framtida generationer.

Sen fick du veta att det några generationer senare fanns en 26-årig cannabisrökare som bölade om att han inte ville leva längre och låta genpoolen dö ut, på grund av någon jävla flicksnärt?

Bisarrt.
Dina förfäder vrider sig i graven av skam åt en så patetisk och egoistisk lymmel.