Är det brist på empati som gör att man är "vänster"?

Att Trump inte skulle infria alla sina löften kunde en åsna räkna ut, men det gör honom inte till mindre populist.

Okej, så när vänstern har missuppfattningar är det för att de befinner sig i en bubbla med bara sina egna åsikter, och när högern har missuppfattningar bygger det i själva verket på att de exponerats för mycket för motståndarsidans åsikter? Låter ju som en saklig och neutral verklighetsbeskrivning.

Men om den här tesen hade varit korrekt hade vi ju förväntat oss att högerns missuppfattningar är en spegelbild av vänsterns, dvs. att de påverkar de delar av befolkningen som faktisk bevistat en högskola eller läser en dagstidning. Det vi ser är dock något helt annat; Missuppfattningarna genomtränger hela befolkningen. Om man bortser ifrån den på förhand bestämda sanningen att vänsterns opinion skulle vara så mycket mer synlig finns det en logisk förklaring på detta, nämligen tt högern i högsta grad har sina egna ekokammare, som inte heller kräver någon akademisk examen för att få tillträde. De har sina egna arbetsplatskulturer, sina egna nyhetskällor, etc. Inte minst är den radikala högern i högsta grad synliga online, på Flashback, Youtube mm.

Säger du och därför måste det vara så. Jag tvivlar dock på att du skulle vara en särskilt bra bedömare av vad som är "oskyldiga konservativa kommentarer".

Jag var vänster innan för typ 20 år sen men tills jag märkte det du skriver att dom är helt empatilösa och extremt hatfulla människor trots att dom skyltar med att dom ska ha mest empati.

Dom har liksom inte förmågan att sätta sig in i andras tänk, dom vägrar liksom. Det tar liksom stopp, dom och jag är så fruktansvärt olika. Dom verkligen hata vita människor och vårt land. Har aldrig liksom varit speciellt nationalistisk av mig då jag anser att världen tillhör oss alla och vi bör ha en världsregering men har blivit mer och mer nationalistiskt på grund av dom skiter i Sverige och dess invånare. Jag anser att man först bör ta hand om sina egna innan man kan hjälpa alla andra. Vår regering som är vänster anser tvärtom.

Det började faktiskt med Sverigedemokraterna eftersom jag aldrig förstod varför dom skulle vara rasister och onda människor. Även om allt skulle stämma det dom sa så hjälper det inte att behandla dessa som spetälska och ondska. Man måste försöka komma överens med alla är mitt motto och kan man inte komma överens så möts man där man kan eller halvägs.
Självklart så lyssnade ingen av dom och ju mer jag läste om Sverigedemokraterna så märkte jag att inget stämde det som vänstern sa. Jag märkte också att Svensk media var inte neutrala att vänstern har infiltrerat dessa. Att EXPO och Robert Aschberg som jag tidigare såg upp till var en del av ondskan som vill förstöra vårt land med hat.

Till skillnad från dig så är jag här för att försöka förstå hur saker ligger till, inte för att spika upp heliga sanningar. Jag har inga på förhand bestämda sanningar, däremot hypoteser som jag gärna utsätter för prövning. Det är det diskussionsforum är till för.

När det gäller att vänsterns opinion är mer synlig tror jag dock inte att det bara är en åsikt. Det finns en anledning till att såna som Bryan Caplan anser att vänstern dominerar den retoriska världen. Det stöds också av bevis i form av undersökningar av politiska sympatier i olika yrkeskategorier.

Och nu är det faktiskt den studien du själv länkat till som påvisat att vänsterns missuppfattningar beror på högre utbildning. Det är inte min verklighetsbeskrivning.


Studien antyder att det kan ha ett samband med att Demokraters vänkrets blir mindre varierad ju mer utbildade de blir:


Jag ifrågasätter inte detta, men tror att det bara är en del av sanningen. Studien svarar t ex inte på varför Demokrater blir mer ideologiskt isolerade när de blir mer välutbildade? Varför äger inte motsvarande process rum på högersidan?

Här är det fritt fram för spekulationer. Jag tror en förklaring kan vara att konservativa är mer vana vid vänsteråsikter än tvärtom. I den retoriska världen är högermänniskor saltvattenfiskar i sötvatten. Det går nästan inte att välja bort att utsättas för liberal propaganda. Även den mest intoleranta högermänniskan måste lära sig att leva med liberaler eftersom hela den retoriska världen är liberal. Detsamma kan inte sägas om vänstermänniskor. En liberal kan om han/hon vill gå genom hela livet utan att behöva höra en enda konservativ ståndpunkt. De tvingas inte tolerera konservativa på samma sätt.

Och för att visa att jag faktiskt är intresserad av sanningen, inte att vinna debatten, ska jag medge att jag hade fel i ett tidigare inlägg. Jag skrev:


När jag kollade upp det i studien stod det:


Jag vände på siffrorna i minnet. Borde kollat upp det men gjorde det inte eftersom skillnaden ändå inte var statistiskt signifikant.

Det finns undersökningar som visar just det jag beskrev. Läs om det här t ex:

https://noahcarl.medium.com/who-does...w-9a7cdf3ad702

Vänstern är mindre toleranta mot högern än tvärtom. Som jag skrev ovan tror jag det beror på att konservativa tvingas stå ut med liberala men inte tvärtom. Dessutom tror jag det har betydelse att vänsteråsikter generellt sett faktiskt är lättare att försvara än högeråsikter. Vill man förenkla (och fördumma) vänsterns och högerns positioner kan man säga att vänstern säger att alla ska ha lika mycket medan högern säger att vissa ska ha mer än andra. Ibland, till och med ofta, är det också så enkelt. Men även vänsteranhängare brukar medge att den som sparat när andra har slösat har rätt att ha det han/hon sparat för sig själv. Och om någon jobbar medan nån annan slappar brukar även vänstern hålla med om att den som jobbar ska ha mer. Men att försvara ojämlikhet kräver argumentation även i dessa fall. Defaultpositionen är att alla ska ha lika mycket.

Det här betyder att vänstermänniskor som inte tar sig tiden att tänka efter lätt avfärdar högermänniskor som onda, eftersom de ofta försvarar ojämlikhet. Jag förnekar inte att det ibland faktiskt också är så enkelt, men inte när man tittar på t ex sociala medier. Sociala medier är plattformar där man visar upp sig, både fysiskt och psykiskt. Vissa postar bilder på Instagram där de visar upp sin nya bil. Andra postar tweets på Twitter där de visar upp sina värderingar. I båda fallen handlar det dock om uppvisning. Det är lätt att posta en bild på en fin bil, men hur postar man en bild på fina värderingar? Ett billigt sätt att visa upp sig är att markera avstånd från något dåligt. En person som uppfattas försvara ojämlikheter är lätt att måla upp som ond. Sammanhang behövs inte och är inte heller möjligt med med 280 tecken.

Nej.
Föredragen politisk ideologi är bara en preferens och har inget med vare sig empati eller sympati att göra.

Olika individer har olika preferenser. En del människor (många här i forumet) har svårt att förlika sig med att deras känslobaserade ställningstagande inte skulle vara "sanningen" och att andra människor skulle kunna göra andra ställningstaganden utan att de skulle vara rent felaktiga.

Vi kan gå igenom varför folk föredragit en viss politiks ideologi:

* Liberalism
Här önskar folk hög tillväxt så man får det bättre och bättre. Samt att ingen annan (t ex staten) skall komma med hindrande regleringar. Samt att staten/offentlig sektor skall ha så liten inblandning som möjlig då den mest bara obstruerar och förstör.

Karakteristiskt är en framtidstro och en tro på egna beslut. Och en ovilja att underkasta sig kollektivet. Man anser sig klara av att arbeta och försörja sig och menar att då kan andra det också.


* Socialism, Kommunism.
Dels en stark ovilja att någon annan skall ha mer inkomst eller mer tillgångar. Därav lösningar som statlig ägande, höga skatter, förmögenhetsskatt, arvsskatt mm. Allt som skall dämpa ut ekonomiska skillnader.

Dels naken extremt girighet som handlar om att en överhet skall plundra andra och så skall man själv få del av stöldgodset. (Finns många i forumet vars retorik bara handlar om detta. Dom skall FÅ).
Notera att den här kategorin vill inte omfördela från sig själv. Det handlar bara om att FÅ.

Vänsterväljare kan prioritera lite olika mellan att själv FÅ och att ingen annan skall få arbeta ihop något.


* Nationalism.
Detta är i huvudsak en variant på Socialism.
Men här vill man begränsa gruppen som det skall omfördelas inom. Det är bara "parasiterna" inom gruppen som skall få vara med och dela på stöldgodset.
Samtidigt betonar man "vi" inom gruppen/nationen. Detta för att de plundrade skall mer acceptera att omfördela värdet av sitt arbete inom gruppen/nationen. Risken finns annars att de plundrade inom gruppen/nationen kan tycka att det finns folk utanför gruppen/nationen som kan vara mer kvalificerade mottagare av stöldgodset.


* Konservatism.
Här vill man inte se förändringar. Kort och gott.
Finns flera kategorier som attraheras. Dels kamrerstypen som inte vill ha några förändringar på något. Det har ju fungerat bra i 20 år varför då ändra något, som en sådan skulle säga. En förändring innebär att man måste lära om i någon mån, och det ogillas här.
Sedan har vi de som ser meritokratin som ett hot. De tror (kanske med rätt) att de inte är konkurrenskraftiga att behålla det de har. Således vill de ha formella hindra mot förändringar. (Traditionellt ser man börd som viktigt. Vissa positioner får bara tillsättas av någon med rätt börd så den gudomliga ordningen upprätthålls. Dock pratas inte så mycket om det numera. Idag är nog inte det så tungt).
Här hittar man också de religiösa. Religionen är konservativ i sig då den inte ger utrymme för förändringar. Den har sina riter och procedurer. Och de är låsta för tid och evighet.
Sedan finns nog de som ser "det nya" som farligt på olika sätt.


När folk har gjort sina val är de extremt ovilliga att ompröva sina ställningstaganden. Och kan i stället spendera mycket möda på misskreditera andra ideologier. Och rättfärdiga den de själva valt.
Ett ifrågasättande av den politiska ideologi folk valt blir mest en personlig attack på de själva.

Ett exempel är från en bok av en avhoppad kommunist som berättar om sin första resa till Sovjet. På tåget muttrar han över lyxen i restaurangvagnen som ett "show room för kapitalism". Väl framme när han konfronteras med misären kommer han på att Sovjet naturligtvis satsar på den tunga industrin först, och sedan kommer förse folket med kläder och skor. Det var inte tal om att chockas och förfasas över eländet och fundera över vad som var fel.

Det handlar inte det minsta om bristande insikter om andra ideologier. Det handlar om att folk gjort ett ställningstagande. Om grunderna för ställningstagande var så lyckat kan man ju diskutera. Men det förändrar inte saken.
En del kan ändra ställningstagande under livet.

En sak som folk generellt är väldigt okunniga om är konsekvenserna av de politiska ideologierna. Dvs hur blir länderna/regionerna om ideologin tillämpas. Att det var svagt med insikterna förr är begripligt för tillgång på information var undermålig. Men nu är den tvärtom god. Men det verkar inte förändra folks kunskaper det minsta.

Jag tycker att det är nyttigt att du är ifrågasättande. Personligen ogillar jag hur vissa skribenter slentrianmässigt spottar ut sig "högerpopulist" som om det skulle vara ett lätt identifierbart begrepp, vilket det inte alls är. Idén om att det finns en elit, eller ett etablissemang som använder sitt inflytande är knappast exklusivt för populismen. Snarare är det farligt att antyda att sådana kriterier skulle känneteckna populism.

Att det finns en elit tror jag att de flesta förstår; alla partiledare för samtliga riksdagspartier, samt vissa näringslivstoppar exempelvis Lundbergs, Wallenberg m.fl. som har makt för att påverka Sverige och dess grundlagar räknas in där. På samma sätt har den lilla topp av främst övre medelklass, som åtnjuter en högre levnadsstandard och lever i ett globalt samhälle, helt förlorat kontakten med den del av folket som har andra levnadsvillkor. Det finns flera intellektuella icke-populister som har beskrivit detta fenomen, som Peter Santesson och Lars Trädgårdh.

Det som är märkligt är att många vägrar acceptera att fler människor upplever sig alienerade från dagens samhälle, och att all form av kritik mot de som har makt och inflytande är att likställas med populism, främst högerpopulism. Detta är väl snarare ett tecken på en avsaknad av empati, att inte förstå den andras känslor, och tankar, och varför personen tycker och tänker som h*n gör.

Paradoxalt nog har vänstern tidigare använt sig av samma argumentation och analys under 60-talet, främst Foucault som menade på att makten (eliten) använder sitt inflytande för att disciplinera folket, för att normalisera maktens värderingar kulturellt. Detta betraktades då som intellektuellt. Idag när högern använder sig av samma analys kallar man det för populism.

Man ska ha klart för sig att alla människor och alla grupper anser sig stå högre moraliskt som intellektuellt än utomstående. Med det sagt upplever jag själv att personer som är skitnödigt ängsliga och PK sällan är bättre människor än andra. Att sådana personer, med ett maktkapital använder sitt inflytande för att trycka ner andra är naturligtvis oacceptabelt.

Precis. Att många känner sig alienerade från samhället tror jag beror på att de känner att de inte har något inflytande. De är betraktare av politiken, inte aktörer. Det är dags att se över hur vår demokrati är formaliserad. Det är uppenbart att folkviljan inte får genomslag i alltfler frågor. Vi närmar oss amerikansk politik, där inte ens statsvetare anser att landet uppfyller kraven för att få kallas demokrati. Min uppfattning är att det är det här som ligger bakom de konspirationsteorier som numera genomsyrar amerikansk politik. Det är inte så konstigt att man söker konspiratoriska förklaringar när man märker att politiken alltid på ett sätt som enbart gynnar mäktiga grupper, aldrig vanligt folk.

Visst anser säkert de flesta att de är mer moraliska än andra, men det som gör åsiktseliten farlig är att de anser sig ha rätt att driva igenom impopulär politik mot folkets vilja och tyvärr har de även makt att göra det. Vi har en ekonomisk sfär som domineras av högern, där politiken ofta går rakt mot folkviljan. Och vi har en kulturell/social sfär som domineras av vänstern, även den oftast mycket långt från folkviljan.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så kan man dela upp höger- och vänsterskalan i två dimensioner: ekonomisk och kulturell. Det innebär att man har fyra möjliga kombinationer. Tittar man på opinionsundersökningar ser man att nästan hela befolkningen ryms i tre av de möjliga kombinationerna. Det finns en kombination som i princip inte har något stöd hos befolkningen, och det är ekonomiskt höger, kulturellt vänster. Och detta är det vi har idag. Se på din egen omgivning. Hur många känner du som dels vill ha skattesänkningar för de rika och dels tycker det är bra med hög invandring, drag queens på dagis osv?

De man finner i den här kategorin är i stort sett rika företagsledare. Storföretag vill gärna positionera sig som folkliga, öppensinnade och moderna. De vill däremot inte höja arbetarnas löner, betala mer i skatt osv. Det betyder i praktiken: signalera godhet i frågor som inte kostar dem något (kulturellt vänster), protestera mot allt som kostar dem något (ekonomiskt höger).

Tyvärr ser det ut att gå ännu mer i den här riktningen. Mycket av den nuvarande politiken beror t ex på att Centern ställt krav på högerpolitik i ekonomiska frågor. Sossarna och MP har gått med på det och bedrivit vänsterpolitiken på det kulturella området istället. Och jag tror bara vi sett början på det här.

Det är möjligt att det här är uppfattas som OT, men jag är inte säker på att det är det. Det du skriver om en elit som tappat kontakten med folket är förmodligen en del av förklaringen till den empatibrist TS beskriver.

Men Caplans argument för att detta skulle stämma, "byt ut valfri socialt utsatt grupp mot valfri privilegierad grupp", är ett jävla skämt och hans blogginlägg bevisar absolut ingenting i frågan.

Men... menar du allvar? För att högerpopulism är negativt korrelerad med högre utbildning!

Jag ifrågasätter alltså inte materialet jag själv har länkat till. Jag ifrågasätter inte heller att överdrifter av motståndarsidans åsikter till stor del beror på att den ideologiska variationen i studenters vänkretsar skulle vara lägre (vilket jag också tror är en betydligt bättre förklaring än att det skulle röra sig om någon sorts transgenerationell indoktrinering från professorer till studenter.)

Det jag ifrågasätter är alltså verklighetsbeskrivningen att högerns åsikter på något sätt skulle vara osynliga, och att du utifrån denna verklighetsbeskrivning formulerar en helt separat teori om varför högern uppvisar en liknande oförståelse för vänsterns åsikter som befinner sig i direkt konflikt med den ursprungliga.

Missförstånd av motståndarsidans åsikter kan alltså bero på att man inte möter på motståndarsidans åsikter, eller så kan det bero på att man bero på att man är antingen mer van vid motståndarsidans åsikter. Allt beroende på vad som är lägligt för tillfället och låter dig gapa "det är vänsterns fel!"

I verkligheten finns det ingen brist på högerorienterade media, och de som läser dessa har dessutom inga problem med att sortera bort information från andra källor. Skapandet av högerpopulistiska filterbubblor betraktas rentav som en viktig delförklaring till Trumps seger 2016. Det finns ingen jävla verklighet där deras åsikter är osynliga och de tvingas ta del av andras.

Vad jag säger i klartext är alltså att det är långt mer troligt att den politiska högerns missuppfattningar tillkommer på precis samma sätt, genom snäva umgämgeskretsar där man inte exponeras för meningsmotståndare. Skillnaden är att dessa sällskap inte bildas på universiteten (eller nåja, åtminstone inte oftare på universiteten än någon annanstans), eftersom högerpopulister är kraftigt underrepresenterade inom högre utbildning.

Det här är ännu ett fundamentalt tankefel. Konservativa "tvingas" inte alls att stå ut med oss när vi ignorerar dem på sociala medier, det är tvärtom en väldigt tydlig hint om att de ska sluta följa och interagera med oss. Denna hint vill de dock sällan ta, utan när de blir blockade av en person går de vidare för att trakassera nästa.

Jag tror du är fel ute när du försöker framställa det här som en fråga om ekonomisk omfördelningspolitik. Jag upplever att det är ganska sällan som någon som på ett taktfullt sätt framför förslag om lägre skatter blir blockad på Twitter. Främlingsfientlighet, sexism och homofobi är de kännetecken för högerpopulismen som oftast gör att vänstersympatisörer blockerar en.

Du säger det ja, men jag tror den sortens godhetssignalering till övervägande del är ett högerpopulsitiskt påhitt. Mer troligt är att folk nyttjar blockeringsfunktionen precis som det är tänkt, för att inte behöva interagera med profiler som de inte vill ha något att göra med.

T ex genom kritiken mot kapitalismen. Nazisterna var ungefär lika kritiska mot t ex amerikansk kapitalism som vissa socialister. Det finns beröringspunkter mellan NS kapitalismkritik och socialdemokratisk dito, under 1920-talet.

Detta med korporativism som ekonomisk modell förespråkas främst av fascisterna, medan nazisterna har mera av en statskontrollerad ekonomi men med bibehållande av "fria" företag. Det korporativa systemet har också praktiserats i det socialistiska Jugoslavien, med begränsad framgång: https://www.jstor.org/stable/4144450

Kanske pratar vi förbi varandra, men för nazisterna är det centralt att upphäva klasskampen - huruvida klasser finns kvar är mindre viktigt, bara man ersätter klasskampen som central motsättning med raskampen.


Ändå är det jag som försöker undvika den kontrafaktiska historieskrivningen. Poängen var närmast att det vi vet om andra världskriget var att det konservativt ledda Storbritannien lyckades avvärja det tyska angreppet under Slaget om Storbritannien och att detta blev avgörande för att slutligen kunna besegra det nazistiska Tyskland. När Storbritannien var under angrepp var Sovjet på Tysklands sida, medan när Sovjet angreps så fick man stöd från Storbritannien, både med materiel och med aktiva krigshandlingar.


Jag påstår inte att deras ideologi var "densamma" utan att de var besläktade, med ett flertal gemensamma beröringspunkter, och det var dessa och några andra faktorer som gjorde att man gick i allians i augusti 1939. Både ideologi och intresse, således.

Även äldre tiders konservativa var kritiska mot kapitalismen såsom den utformades av liberaler. De såg den som ett stort hot mot det organiska samhället. I synnerhet det bankvälde som växte fram. Marxisters kritik mot kapitalismen var en helt annan då de såg privat äganderätt av produktionsmedlen som orsaken till ekonomisk ojämlikhet. Medan vare sig äldre tiders konservatism eller NS hade jämlikhet som mål. Problemet är snarare att modern konservatism är starkt liberalt infekterad och har glömt den gamla konservatismens kritik mot kapitalismen. Därför ser man likt du likheter som egentligen inte finns och missar därtill likheter som finns mellan liberalism och marxism.

Du har som vanligt svårt att värdera ord och sammanhang. Att protestantism i hög grad är konservativ, implicerar inte att "protestantism = konservatism". Men, Luther skulle nog ha blivit vred på Dig om Du kallade honom revolutionär, särskilt som vi har kommit att kalla hela den processen för reformation, alltså en helt annan förändringsprocess.


Jag väntar mig ingen särskild nivå från Dig. Det finns konservativa beståndsdelar i det som brukar kallas särartsfeminism, liksom det finns beröringspunkter mellan vissa konservativa värden och vissa liberala värden, även om det i regel inte är identiska.


Nu kanske detta kommer som en överraskning, men det finns människor som har mer empati för djur än för människor. En del till och med för litterära eller filmiska gestalter, så Du är nog ute i ogjort väder här.


Jag har inte ignorerat deras insats, men jag har visat på att det som var den helt avgörande punkten i kriget var att Storbritannien vann Slaget om Storbritannien, och att det till stor del berodde på att UK då leddes av en konservativ. Det var alltså riktig, brittisk, höger mot en sorts tysk vänster.


Det tycks som att Du har en inkomplett syn på rösträttsfrågan i Sverige. Högern var skeptisk till allmän rösträtt överhuvudtaget för att man var på goda grunder oroliga för en total samhällsomstörtning om socialisterna kom till makten. Kvinnliga rösträttsfrågan rörde sig delvis på en annan linje, men det fanns även här en motsvarande välgrundad oro. Att frågans lösning fick ta sin tid kan ha varit avgörande för att undvika en total samhällskollaps.


Eller omvänt - varför skall bara den ena parten i en sexuell relation ha all makt över resultatets eventuella överlevnad?


Du får nog förklara litet tydligare vad Du avser den här gången.

Ja, men byter man ut klasskampen i socialismen mot något helt annat så har man ju en annan ideologi. Det säger sig självt. Socialismens mål är att utjämna klyftor mellan klasserna, vill man inte det och vill göra något annat har man en annan ideologi. Det finns inget att diskutera här.

Densamma eller "besläktade" är fullständigt irrelevant, argumentet att två nationers ideologi skulle inneha några som helst likheter för att de ingick en ickeagressionpakt är inte logiskt.