Citat:
Ursprungligen postat av
Cyllenius
Kan det således vara att det är en mer utvecklad förmåga sätta sig in i andras situation som gör att man är höger? (eller resultatet av någon annan förmåga som är förenlig med denna egenskap).
Nej.
Föredragen politisk ideologi är bara en preferens och har inget med vare sig empati eller sympati att göra.
Olika individer har olika preferenser. En del människor (många här i forumet) har svårt att förlika sig med att deras känslobaserade ställningstagande inte skulle vara "sanningen" och att andra människor skulle kunna göra andra ställningstaganden utan att de skulle vara rent felaktiga.
Vi kan gå igenom varför folk föredragit en viss politiks ideologi:
* Liberalism
Här önskar folk hög tillväxt så man får det bättre och bättre. Samt att ingen annan (t ex staten) skall komma med hindrande regleringar. Samt att staten/offentlig sektor skall ha så liten inblandning som möjlig då den mest bara obstruerar och förstör.
Karakteristiskt är en framtidstro och en tro på egna beslut. Och en ovilja att underkasta sig kollektivet. Man anser sig klara av att arbeta och försörja sig och menar att då kan andra det också.
* Socialism, Kommunism.
Dels en stark ovilja att någon annan skall ha mer inkomst eller mer tillgångar. Därav lösningar som statlig ägande, höga skatter, förmögenhetsskatt, arvsskatt mm. Allt som skall dämpa ut ekonomiska skillnader.
Dels naken extremt girighet som handlar om att en överhet skall plundra andra och så skall man själv få del av stöldgodset. (Finns många i forumet vars retorik bara handlar om detta. Dom skall FÅ).
Notera att den här kategorin vill inte omfördela från sig själv. Det handlar bara om att FÅ.
Vänsterväljare kan prioritera lite olika mellan att själv FÅ och att ingen annan skall få arbeta ihop något.
* Nationalism.
Detta är i huvudsak en variant på Socialism.
Men här vill man begränsa gruppen som det skall omfördelas inom. Det är bara "parasiterna" inom gruppen som skall få vara med och dela på stöldgodset.
Samtidigt betonar man "vi" inom gruppen/nationen. Detta för att de plundrade skall mer acceptera att omfördela värdet av sitt arbete inom gruppen/nationen. Risken finns annars att de plundrade inom gruppen/nationen kan tycka att det finns folk utanför gruppen/nationen som kan vara mer kvalificerade mottagare av stöldgodset.
* Konservatism.
Här vill man inte se förändringar. Kort och gott.
Finns flera kategorier som attraheras. Dels kamrerstypen som inte vill ha några förändringar på något. Det har ju fungerat bra i 20 år varför då ändra något, som en sådan skulle säga. En förändring innebär att man måste lära om i någon mån, och det ogillas här.
Sedan har vi de som ser meritokratin som ett hot. De tror (kanske med rätt) att de inte är konkurrenskraftiga att behålla det de har. Således vill de ha formella hindra mot förändringar. (Traditionellt ser man börd som viktigt. Vissa positioner får bara tillsättas av någon med rätt börd så den gudomliga ordningen upprätthålls. Dock pratas inte så mycket om det numera. Idag är nog inte det så tungt).
Här hittar man också de religiösa. Religionen är konservativ i sig då den inte ger utrymme för förändringar. Den har sina riter och procedurer. Och de är låsta för tid och evighet.
Sedan finns nog de som ser "det nya" som farligt på olika sätt.
När folk har gjort sina val är de extremt ovilliga att ompröva sina ställningstaganden. Och kan i stället spendera mycket möda på misskreditera andra ideologier. Och rättfärdiga den de själva valt.
Ett ifrågasättande av den politiska ideologi folk valt blir mest en personlig attack på de själva.
Ett exempel är från en bok av en avhoppad kommunist som berättar om sin första resa till Sovjet. På tåget muttrar han över lyxen i restaurangvagnen som ett "show room för kapitalism". Väl framme när han konfronteras med misären kommer han på att Sovjet naturligtvis satsar på den tunga industrin först, och sedan kommer förse folket med kläder och skor. Det var inte tal om att chockas och förfasas över eländet och fundera över vad som var fel.
Det handlar inte det minsta om bristande insikter om andra ideologier. Det handlar om att folk gjort ett ställningstagande. Om grunderna för ställningstagande var så lyckat kan man ju diskutera. Men det förändrar inte saken.
En del kan ändra ställningstagande under livet.
En sak som folk generellt är väldigt okunniga om är konsekvenserna av de politiska ideologierna. Dvs hur blir länderna/regionerna om ideologin tillämpas. Att det var svagt med insikterna förr är begripligt för tillgång på information var undermålig. Men nu är den tvärtom god. Men det verkar inte förändra folks kunskaper det minsta.