Varför manshat inte betraktas som lika allvarligt som kvinnohat.

Innan vi börjar skulle jag bara vilja förtydliga detta: Den här tråden är inte ett försök att rättfärdiga hat mot någon grupp. Emedan enstaka feminister uttryckt tankar om att manshat skulle fungera som ett konstruktivt inslag i debatten, så anser jag inte att hat riktat mot någon grupp enbart baserat på identitetskonstruktioner någonsin kommer utgöra ett positivt inslag i samhällsdebatten. Detta sagt kan vi förhoppningsvis gå vidare till det jag avser ska ligga till grund för diskussionen i den här tråden.

Tråden är alltså ett utbrott ur metdebattstråden, i vilken jag gjorde påståendet:
Detta är alltså något som jag betraktar som en självklarhet, men som jag är övertygad om att många här kommer vända sig emot. Yttranden får olika betydelse beroende på vem som är avsändare och mottagare. Det är egentligen någonting så grundläggande Låt oss börja med ett extremt exempel:
En jude i 30-talets Tyskland iakttar hur framstående tyskar uttrycker sig nedsättande och hetsar mot den judiska folkgruppen, och inte bara kommer undan med det, utan hyllas och bygger sina politiska karriärer på judehat. Kan han spegla nazisternas retorik och själv förvänta sig samma resultat? Självklart inte. Om den judiske butiksägaren uttrycker sig negativt om det tyska folket kommer det bara spä på hatet mot honom själv, han kan vänta sig att bli bespottad av alla som ser honom, att få sina fönster sönderslagna så att polisen kan rycka på axlarna, osv. Detta beror alltså inte bara på att han kritiserar landets majoritetsbefolkning, utan på att den övergripande samhällsstämningen är antisemitisk.

Alltså, exemplet visar med all tydlighet att en persons status i samhället kan få inverkan på konsekvenserna av vad denne säger. Majoritetsbefolkningen har ingen anledning att känna sig hotade av judens åsikter på samma sätt som han känner sig hotad av nazisterna. Jag hoppas verkligen att alla kan enas om detta.

Nu försöker jag absolut inte likställa kvinnors situation med den hos judar i Nazityskland, tvärtom är min poäng just att varje grupp lyder under unika villkor.

Så vilka villkor dikterar tillvaron för män och kvinnor och hur skiljer de sig åt?
Jo, män sitter idag på den absoluta merparten av den ekonomiska och sociala makten i vårt samhälle. Som kollektiv betraktat har de alltså fortfarande betydligt bättre möjligheter att försvara sig mot eventuella politiska övergrepp än kvinnor. Dessutom så har misogyni i alla dess former använts som ett svepskäl för att begränsa kvinnors möjligheter i vårt omedelbara förflutna, och detta har varit genomgående för merparten av den dokumenterade historien. Till skillnad från förintelsens antisemitism har vi inte heller på allvar gjort upp med misogynins historia, utan samhället bygger till stor del fortfarande på kända kvinnohatares tankar.

På grund av detta åtnjuter misogynin en självklar plats i vårt samhälle, "föråldrade" attityder lever i själva verket kvar hos befolkningen i stort, misogynin är institutionaliserad. Misandri däremot saknar ett sådant sammanhang, de enstaka misandriska uttalanden som står att finna är just enstaka uttalanden, de är inte alls en del i en övergripande samhällsinställning, oftast är de rentav bara överdrivna avspeglingar av samtidens kvinnohat. Medan både vårt förflutna och vår samtid med all tydlighet talar för att misogynin har varit och fortfarande är ett seriöst problem i samhället, så har misandri aldrig haft något riktigt inflytande, och så länge så förblir fallet så kommer jag inte heller betrakta det som ett allvarligt problem.

Det hela kan också relateras till antifeministernas favoritargument "byt ut 'män' mot 'invandrare' (eller valfri faktiskt utsatt grupp) så hör du hur det låter". Eftersom gruppernas situation i samhället inte är likvärdig till att börja med, så låter det självklart annorlunda. De allra flesta förstår detta.

Nu vet jag redan att vissa av er lever i någon sorts fantasivärld där kvinnor har tagit makten i samhället och männen är hjälplösa, och ni kommer självklart invända mot ovanstående resonemang. Kommentarer på texten är förstås välkomna, men som vanligt utlovar jag inget besvarat intresse.

Skulle vilja säga att det är payback time. Dags för starka kvinnor att visa vita hetrosexuella män vilka som bestämmer! Girl power!

Nazisterna uppskattade inte judarna eftersom de inte ville att Tyskland skulle bli ett nytt Sovjetunionen. Läs lite historia, för helvete, för en gångs skull, så kanske ett namn som Kurt Eisner råkar poppa upp? Jag orkar fan inte med mer korkade inlägg där tyskarnas antipatier mot judarna beskrivs som någonting irrationellt. Det var fullkomligt rationellt.

Ja, många på framförallt vänsterkanten har jobbat hårt för att införa intersektionalitet som något sorts universalt verktyg för hur random svenne ska skaffa sig en analys(TM). Resultatet ser vi nu när svt sitter och tittar på kort på styrelseledamöter med en färgskala till hjälp för att avgöra om de har acceptabel nyans i ansiktet. Din text var jättebra formulerad och utklassar det mesta jag läst på http://rummets.se i sin korrekthet. Men vad finns egentligen att diskutera? Antingen köper man denna ideologiska syn, eller inte. Just nu tyder en hel del på att det börjar komma en ganska stor backlash för dessa förklaringsmodeller. Speciellt i UK/US där hård kritik har börjat riktas mot t.ex att universitet blivit en trygg zon för folk som inte klarar att få sina åsikter ifrågasatta istället för fritänkandets fanbärare.

Det lustiga med din historiska liknelse är ju att nazisterna skulle motsvara dagens feminister och judarna männen (OBS! jag menar förstås inte att det förhåller sig så, men det var för tusan öppet mål!)

En man i 2010-talets Sverige iakttar hur framstående feminister uttrycker sig nedsättande och hetsar mot den manliga folkgruppen, och inte bara kommer undan med det, utan hyllas och bygger sina politiska karriärer på manshat (Schyman och C ). Kan han spegla feministernas retorik och själv förvänta sig samma resultat? Självklart inte. Om mannen uttrycker sig negativt om kvinnor och feminister kommer det bara spä på hatet mot honom själv, han kan vänta sig att bli bespottad av alla som ser honom och få utstå ett mediadrev utan dess like. Detta beror alltså inte bara på att han kritiserar landets majoritetsbefolkning (visserligen blott en svag majoritet), utan på att den övergripande samhällsstämningen är misandrisk.

Vilken nytta har jag av att män som grupp sitter på merparten av den ekonomiska och sociala makten i samhället? Hur hjälper det mig som individ om jag blir förfördelad på grund av min könstillhörighet? Skall männen komma till min undsättning bara för att själv är man?

Så, judar är USAs mäktigaste etnicitet och tjänar mer än dubbelt så mycket som medelvite amerikanen, äger stora delar av bankväsendet, hollywood, osv.

Några säger att AIPAC får kongressen att göra som de vill, båda partierna skulle aldrig tänka sig att inte stödja Israel (innebär karriärsmord i amerikansk politik). Främst judiskt ägda banker tog enorma belopp från amerikanska skattebetalare i de så kallade "stimulus package". Lehman brothers, Goldman Sachs osv var alla judiska banker som hörs på namnet.

Låt då säga att resten av befolkningen ska ha rätt att sparka uppåt, är det då OK med judehat då?

Tjena Drutten!

Hela ditt resonemag faller eftersom du utgår från The Apex Fallacy, vilket betyder att stirra sig blind på de 1% rikaste och mäktigaste männen. De andra 99 % män, som i reella termer saknar makt och resurser, de skiter ni fullständigt i.

Det finns inget som helst fog att hävda att kvinnan är förtryckt av mannen i västerlandet, och i Sverige är det tvärtom.

I 30-talets Tyskland var det alltså farligare för en jude att uttrycka sig hatiskt om en tysk än tvärtom.

I dagens Sverige är det betydligt farligare för en man (speciellt om denne har blek hy) att uttrycka sig hatiskt mot feminister än tvärtom. Det första kan avsluta en karriär, det senare bygger inte sällan karriärer.
Alltså kan vi jämställa dagens svenska män med judarna i Nazityskland. Som för övrigt också anklagades för att sitta på den ekonomiska och politiska makten. Detta leddes också i bevis på ett rätt så högljutt sätt, ett sätt som vi finner liknar den misandriska retorik som vi idag kan observera från feministiskt håll.

Anklagelser mot infödda svenska män består av dels av illa tolkad statistik, dels en dimridå bestående av halvsanningar och lögner paketerat i slagkraftiga budskap och sist men inte minst rena konspirationsteorier som skulle göra vilken foliehatt som helst stum av beundran. De som offentligt försöker bemöta den massiva propagandamaskin som outtröttligt dunkar ut de närmast religiösa dogmerna kommer att få löpa gatlopp i medier och se sina livsbetingelser hotade. Det enda som kan mildra konsekvenserna är att krypa till korset, pudla och offentligt förnedra sig genom att påstå att man har samma åsikter som de rättroende.

Så grattis TS till en alldeles utmärkt liknelse, även om du kanske inte medvetet gjorde det så övertydligt vilket samhällsklimat vi har idag. Är dock glad över att du inte rättfärdigar någon form av hat. Det känns ändå positivt. Även personerna i Nazi-Tysklands absoluta topp ansåg att de agerade med sitt folks bästa för ögonen och hade stora förhoppningar om att en bättre värld var möjlig. Och ändamålen helgar som bekant medlen.

Naw, självklart tycker en hatiskt feminist om att det är helt ok att hata de folk som feminister hatar. Precis som vilket extremistgrupp som helst där ute, självklart tycker rasister det e ok att hata vissa personer pga ras, osv osv. Väx upp.

Är det kvinnohat att lära sig att förstå kvinnor?


FYP

Tack för de vänliga orden. Ärligt talat vet jag inte om det skulle kunna komma så värst mycket ur diskussionen, skillnaden är rentav större än en ideologisk klyfta, det rör sig snarare om diametrala världsuppfattningar. Som sagt, vissa föredrar att leva i en fantasivärld där män är politiskt förtryckta av feminister, och det finns mycket riktigt inte så mycket att göra åt den saken. Tråden kanske mest är ett försök att förklara för antifeministerna hur det normala samhället resonerar kring sådana här saker. En relevant fråga vore i sådana fall om de sm skriver i tråden möjligtvis förstår att majoritetssamhället inte tar del i deras världsuppfattning.

Det här beror förstås på vilken del av samhället man tar del av. Om man hänger här på Flashback halva dagarna och spelar onlinespel resten av tiden är det möjligt att man får i sig en hyfsad dos misogyni. Om man som jag spenderar en hel del tid med att läsa dagstidningar och kulturtidskrifter är det desto mer misandri man får i sig. Och som redan konstaterats här i tråden: misandri kan man idag bygga en offentlig karriär på. Misogyni tenderar att omedelbart terminera varje försök till en sådan.

Men är det inte fler som ingår i den förra gruppen? Jo, men det är inte här på Flashback eller i onlinespelens värld framtiden formas. Det är fortfarande i de stora traditionella medierna och bland de s.k. "intellektuella".



Jag beklagar, men majoriteten är ännu inte omvänd till radikalfeminismens svartvita världsbild.


För övrigt tycker jag det är viktigt att betänka hur den grupp som har makten i dag kan ha förlorat den imorgon. För nej, de som då tar makten kommer knappast att tillerkänna förlorarna samma privilegier man själva gjort anspråk på i egenskap av att vara "förtryckta". Så funkar inte mänskligheten.