Kan ni se det vackra i det negativa och "fula"?

Så kan man se det.

För att något gott ska finnas måste ont finnas. Hur kan man då förändra världen till det bättre?

Samspelet mellan gott och ont är det som gör livet intressant. Tänk dig en skräckfilm, det gör en rädd men det är så pass spännande att man kollar ändån! Det är då man hittar en vackra i det fula.

Det räcker med små saker som att vara förbaskat hungrig och bara beundra hur jäkla medtagen man blir i ”åkturen”, då kan man glädjas av hur absurt livet är

Det du beskriver är väl exakt vad krigs- och propagandakonstnärer genom århundraden eftersträvat att uppnå, och stundom lyckats mer eller mindre väl med; ofta dock genom att ge visst avkall på realismen (jfr. den fiktive Dick Heldars vedermödor med att åstadkomma säljbara stridsillustrationer i Kiplings (som själv var en inte så oäven tecknare) The Light That Failed!)

Paul Nash representerar kanske de sista som rönt någorlunda bred uppskattning inom den genren, som i stort sett gick under med första världskriget och fotografikonstens framsteg. Det finns ett slags förvriden estetik i tavlor som The Menin Road (vilket lysande ironiskt namn!); medan Nashs motpart Otto Dix' verk från den tyska sidan huvudsakligen gör ett obehagligt intryck, då han mycket mer än Nash fokuserar på detaljer som sönderskjutna lik i groteska ställningar.

Döden kan bara vara vacker. Det är rädslan för döden som folk inte tycker är vackert. Så det är en klok intuition, även om folk har missuppfattat vad den handlar om.

Vad gäller topic så är positivt / negativt en intern analys. En persons analys liknar en annans till den utsträckning att båda gör analysen på liknande sätt med liknande data; något som är vanligt i ett samhälle som utsätter alla människor för en och samma mall.

Du beskrev det tillfredställande, det är detta jag syftar på. Att se det vackra i en tragedi eller något hemskt, för en del av mig anser att det är vackert men ack så destruktivt.

Så kan man absolut se det, men nu var jag mer intresserad av hur du väljer att se det.

Gott är inte perfektion, perfektion är ett tillstånd som för mig aldrig kan uppnås men det eftersträvas.

Jag hör dig, absolut kan det vara tillfredställande men vackert, jag är osäker... Hur ser du på tragedier, kan du finna det vackra i det? Kan du se det vackra i någon misär och olycka?

Åh vad jag blev tillfreds av detta inlägg. Precis att se det vackra i eländet och misären. Det är så absurt men jag blir helt hänförd. Dags att undersöka detta mer.

Hah! Ja verkligen ett ironiskt namn.

Instämmer att död är vackert.

Jo så är det alla människor har sina skildringar och tolkningar av upplevelser, erfarenheter och iakttagelser. Vad som är rätt och fel, positivt och negativt, moraliskt eller amoraliskt är självfallet interna analyser. Dock påverkas ju dessa interna analyser av normer av olika slag. Död "ska" inte anses vara vackert. Det är något som är sorgligt och en tragedi, iaf enligt rådande normer i här. Finns säkerligen avvikelser.

Måste vi hylla döden? Den kommer ju ändå till oss alla; varför försöka göra den (eller fördendelen födelsen, som också är en utdragen smärtsam procedur, och som jag själv i samma mån avstår från att ha del i, så långt jag kan!) till något vackert?

Risken med att romantisera endera eller bägge är ju att det bara leder till onödiga upprepningar: "Again, and again, and again and again!"

Green Fields of France

Rädsla. Förväntningar. Vanor. Anknytning. Mycket som brister vid döden. Mycket som ändras, som blir okänt.

Nä det skulle jag inte rekommendera. Om folk inte ser det för vad det är så är det lika onödigt med positiva sagor som med negativa.