Barn, familj, arbete och livet... Vilka är dina största utmaningar?

Vi lever i ett hektiskt samhälle med alldeles för lite tid till våra egna intressen och familjer.

Vilka är dina största utmaningar i detta?

Har du tillräckligt med tid att spendera med familj och vänner?

Om du hade möjlighet att välja fritt, vad skulle du helst vilja ändra på i ditt liv?

Hade jag velat ändra på något så hade jag redan gjort det. Är 100% nöjd med det jag har förmågan att förändra och fäller inga tårar över det jag inte kan göra något åt.

Hej blobben!

Tack för ditt svar.

Håller med dig helt och hållet. Finns ingen mening över att grubbla över saker som är. Antingen gör man vad man kan för att förändra situationen eller så accepterar man den.

Personligen kan jag inte acceptera att vi spenderar 1/3 av våra liv på jobbet. För mig är familjen alltid prioriterad först och det är här det skär sig då vi behöver inkomsten för att kunna ta hand om familjen. Klurig situation som jag nu försöker lösa.

Känner du att du hinner med att vara med de människor du helst vill bara med om dagarna?

Verkligen, önskar att jag hade mer fritid, det känns som att ens värde bara baseras på presentationer hela tiden

Jag befinner mig nog i den mest ideala tidsepoken gällande vardagspusslet. Min frus nya karriär innebär färre timmar borta men samtidigt mer pengar i plånboken. Det i sin tur möjliggör att vårt barn inte behöver gå på fritids efter skolan utan kan vara hemma tillsammans med oss eller kompisar.

Den största utmaningen är nog att jobbet kan vara stressigt stundtals och därför försöker vi sikta på en tidig pension.

Prioritering.

Jag har väldigt svårt att prioritera familjen.
Jag har kört igång så oerhört mycket projekt på huset, tomten, bilar samt så lägger jag enorm energi på mitt arbete som jag tyvärr sätter före allt annat.

Men jag är en sådan som hela tiden måste ha något att göra så även om jag umgås med familjen så kryper det i kroppen för jag har så oerhört mycket projekt som jag måste lägga tiden på.
Och har jag inga projekt mår jag dåligt för jag klarar inte av att sitta och "ta det lugnt". Att tillbringa en hel helg åt ingenting blir jag helt galen av, det fungerar verkligen inte.

Riktigt jobbigt och tär på relationen.
Men jag får ju saker gjort, massvis med saker gjort.....

Kanske har adhd?...

Något skit har jag absolut.
Men får ju skit gjort så får trösta mig med det....

Ja, det är faktiskt rätt tragiskt när man tänker på det. Tror nog den större majoriteten går och väntar på pensionen för att kunna börja "leva" livet på riktigt.

Fick ordagrant rysningar av ditt inlägg. Relaterar helt och hållet. Jag och min partner väntar själva på vårt första barn och det du skriver är drömsituationen som jag just nu arbetar mot.

Kanske inte stressen dock. Den klarar jag mig helst utan

Drivna individer. Blessing and a curse.

Låter som en kopia av mig.
Jobbigt när man tänker på att man borde vara med familjen mer,.men kan inte låta bli att få grejer gjort.

Väntar bara på den dagen då frugan tar sitt pick å pack och drar med ungarna.