Stolt över att göra mål i handboll?

Ytterst dåliga chanser? Danmark vann guld mot Sverige för att deras målvakt var strålande. En elitmålvakt tar 40-50% av skotten, en dålig målvakt i ett dåligt försvarslag ligger på sisådär 20-30%. Kontringsstarka lag gör självfallet många enkla mål (inte ens i hockey där målvakten glider runt som en ninja och täcker hela målet vill man släppa frilägen), men det är ju inte målvaktens fel, det är för att laget gör för många misstag framåt.

Handboll är en lagidrott med tydliga kampinslag. Gör försvaret sitt jobb så räddar målvakten rätt många skott, eftersom skytten blir tillräckligt störd/ halva målet blir blockat, eller kantspelaren hela tiden får väldigt dålig vinkel i kantutspelen. Du ska vara en väldigt duktig spelare om du konsekvent gör mål trots att du blir störd, knuffad, fasthållen och ibland rätt brutalt behandlad av försvarsspelarna.

Du får ju inte stå där och sikta i fem år som Ragnar Skanåker, det ska ske på en grisblink, annars är du ihopbuntad och paketerad av försvaret. Du ska inte bara skjuta förbi målvakten, det står 6 motståndare där också som det många gånger gör ont att komma i närheten av. Lårkakor, bröstvärmare som heter duga, armbågar i kroppen eller att du flyger i golvet.

Bara för att du tycker det ser enkelt ut så betyder det inte att det är enkelt att göra mål. Det är många, många, många timmars träning bakom det i att bli väldigt stark och uthållig i hela kroppen. Du ska inte bara vara väldigt stark, snabb och explosiv, du ska bollkänsla, kroppskontroll, spelsinne och orka spela matchen också.

Som jag sa, det är inte många som kan göra mål i handboll på ett kantskott från dålig vinkel, där du får en höfttackling i upphoppet och ligger som en kvaddad glasspinne i luften. Bara för att elitspelare kan göra det betyder det inte att det är enkelt eller att målvaktsjobbet är meningslöst. Du ska inte bara göra mål, du ska inte slå ihjäl dig när du landar också.

Men visst, om jag får ställa mig och skjuta bollar mot en målvakt på en tom fotbollsplan så tror jag att jag kan få in rätt många bollar. Men det betyder inte att det är enkelt att göra mål i fotboll när det är match eller att målvakten är meningslös.

Haha, vi snackar ett par centimeter ovanför golvet här, inte fritt fall från Kaknästornet.

Det är inte du som stönar när du tar på dig strumporna som ska hoppa, det är elitspelare som ligger minst en bit över en halvmeter i spänst i upphoppet, många betydligt högre än så. Lägg till att du ofta dessutom kommer med rätt bra fart i ansatsen också. Att du hittar några arkivbilder från någon dammatch precis innan hon landar säger inte mycket. Att damspelare inte har så imponerande spänst är inget nytt under solen. Motståndarlaget tänker inte direkt låta dig hoppa ostört om du tror så.

Annat scenario: säg att du ligger nästan lodrätt med kroppen, flyger in i målområdet sisådär en halvmeter över golvet och får en brutal knuff i sidan. Inga problem säger du? Om du säger det så. Jag har sett spelare som får knäskålar ur led och andra trevliga fadäser när de landar fel - och det är ändå spelare som har tränat fallteknik väldigt mycket.

Att hoppa upp, få en kraftig knuff och landa med bakhuvudet i golvet är heller ingen höjdare.

Det är ju det jag menar. Varför kasta sig ett par centimeter upp i luften för att stajla inför kamerorna när du i stället bara kan ta ett par steg, lägga den vart du vill i mål och sprattelgubben i alla fall inte har en chans?

Varför ha så många växlar på en F1-bil? Det är ju enklare att bara köra hela loppet på ettans växel, då slipper man växla. Varför ta ansats i fotboll när man ska lägga en straff?

För att förklara denna mycket enkla anledning till dig IGEN (varför hoppar handbollsspelare när de skjuter? Nej, det är inte för att "stajla framför kamerorna"):

1) För att du har bara tre steg i handboll innan du måste bli av med bollen på något sätt. Handboll handlar mycket om förflyttningar och du vill vara i förflyttning med bollen. Då har du inte så många alternativ kvar än att hoppa.
2) För att komma över/ förbi skottblocket och andra försvarare som du annars hade skjutit rakt in i så att de inte får tid att stoppa dig.
3) För att förflytta skottpositionen och tvinga framförallt målvakten, men även eventuellt försvar att förflytta sig. Det öppnar nya luckor för antingen dig som skjuter eller medspelare om du skottfintar och istället passar.
4) För att förbättra din öppna skottvinkel mot målet och därigenom öka dina chanser att göra mål.
5) För att eventuellt minska avståndet till målet, vilket ökar dina chanser att göra mål, då målvakten får mindre reaktionstid.
6) För att få mer fart och kraft i skottet. Momentum och energin i din kropp ges ju till bollen när du skjuter. Enkel fysik. Handbollsspelare skjuter med framåtlutad bål av en anledning. Varför vräker sig spjutkastare framåt när de kastar? Det är inte för att stajla framför kameran.
7) För att mer effektivt kunna använda sig av skott med studs (väldigt svårt för målvakter att rädda). Studsvinklarna blir brutalt annorlunda ju högre upp du är i skottet. Om du dessutom hoppar diagonalt i sidled och sedan utnyttjar din rörelseenergi i sidled och lägger en retsam studs med skruv på bollen bredvid målvakten så är det inte roligt att vara målvakt.

Jag kan informera om att det går såklart att göra mål utan att hoppa. De kallas för avstämda skott (utan upphopp) och många kortare spelare specialiserar sig på det, särskilt om de spelar på nio meter (i mitten). Ibland på frilägen i fart kan man skjuta så för att lura målvakten som förväntar sig ett upphopp och så kommer skottet i ett ögonblick målvakten inte förväntar sig.

Men nej, man hoppar inte upp i luften för att man ska se cool ut. Man gör det för att maximera sina chanser att göra mål. Nästan alla handbollsspelare i frilägen hoppar diagonalt in i målområdet. Varför? Jo, för att det tvingar målvakten att förflytta sig, du ökar din öppna skottvinkel och du får närmare till målet när du skjuter.

För att svara på TS ursprungliga fråga, jag var inte den typ av spelare som brukade jubla när jag gjorde mål. Jag jublade bara när det var ett väldigt viktigt (i princip matchavgörande) mål eller för att psyka motståndarna. Man gav på sin höjd ifrån sig ett tyst "Ja!" och knöt näven, för det är trots allt inte "skitenkelt" att göra mål. Om man missade däremot? Rätt många gånger kom ett: "FAN!". Särskilt om avslutet var dåligt och man missade målet. En snygg räddning från målvakten gav man dock respekt åt, inga svordomar där.

När vi spelade mot sämre lag jublade jag aldrig när jag gjorde mål, man bara jobbade hemåt. Inte heller om det var mitt i matchen. Man gav bara lite gratulationer till medspelare som gjorde mål. "Snyggt skott! Där satt den! Bra jobbat!", typ.

Jag tror det mesta handlar om att psyka motståndarna faktiskt, eller om man faktiskt blir genuint glad att ha gjort mål, vilket jag kan förstå. Det är många timmars träning, slit och nästan känna kräket i munnen för att man tränat så hårt bakom det.

Jag tror jag jublade sisådär 4-5 gånger under min handbollskarriär av genuin glädje och det var många, många matcher. Oftast var det bara psykningar och det var inte så ofta heller faktiskt, bara i mycket viktiga matcher när man var extra taggad.

Nu när handbollen har regeln att det blir avkast så fort motståndarlaget har bollen vid mittcirkeln så blir det inte så mycket jubel vid hörnflaggan direkt när man gör mål, det är bara att springa hemåt som en idiot och försvara.

Jämför detta med fotbollen som t.o.m. tränar in målgester där halva laget står och genomför scener från Pulp Fiction. Det är ju en sport som premierar filmningar, skrika på domaren och annat nonsens också, så vad vet jag? Det är inte direkt handboll som är den första sporten där det kommer till överdrivet jubel när man gör mål.

Det jag uppskattade mest med handbollen var fair play. Visst kunde man bli brutalt behandlad, ibland fult behandlad, men man gnällde inte. Det var bara att försöka ge igen med samma mynt eller vinna matchen istället. Och klaga på domarna fanns inte, det var utvisning direkt och så är tränaren förbannad på dig istället. Dåliga domslut fick man ta efter matchen med dem om man tyckte det behövdes. Det var bara lägga ned bollen och springa hemåt som lag, med noll tjafs med domarna. Den kulturen behöver fotbollen.

Handboll är en fjollsport. Att få det att låta som brutal hockey är största tecknet på att det.

Hockey är för grupprunkande isprinsessor i jämförelse tuffheten som vissa andra sporter kräver.

Brutalitet- ja det finns några stående fullkontaktsporter för det.
Tuffhet- Iron man- triathlon exempelvis.

Uppfattar handboll som en väldigt intensiv och tuff kamp mellan två lag på liten yta, många knyter näven för att få in positiv energi till sig själv och laget.. Samtidigt är det ett sätt att psyka motståndaren/inte låta det andra laget äga det mentala spelet..

Det är ju en helhet, man slår målvakten+försvaret.

Jag vet av erfarenhet att om du får en straff från nån som spelar på som lägst typ Division 1-nivå rakt i ansiktet, så stupar du i backen med en hjärnskakning.

Jag har ta mig fan aldrig gjort mig så illa som när jag spelade handboll. Och då är jag ju ändå en sån där fånig "extrem"sportare. Jävlar i helvete vad det är våldsamt. Lagets regel #1; Allt som inte domaren ser är tillåtet. Medans jag skriver läser jag vidare och ser att du säger ungefär samma sak.

Varför jag firade när jag gjorde mål? För att jag precis hjälpte laget ta ett steg närmare mot segern. För att jag hade slitit som fan för att få till mina steg, mitt hopp och mitt skott och för att jag hade krigat mig igenom försvaret för att ens kunna stega, hoppa och skjuta. Det är ohyggligt mycket svårare än det ser ut.

Inför aktuellt mästerskap så sprang jag på den här tråden. Fantastisk läsning!