Tom känsla av att allt man gör är meningslöst

Får ofta en melankolisk känsla i magen att allt är tomt och saknar substans. Att ingenting jag gör kommer påverka världen särskilt mycket, att man bara är en nolla i det stora hela. Kan ligga kvar oavsett vad jag gör, aktivitet verkar inte spela så mycket roll.

Kan inte förklara bättre än så men känner ni igen känslan? Hur botar man det?

Det kan du inte veta då ingen levande vet vad döden innebär.
Dessutom lever du en väldigt kort tid, kanske ca 80 år, medans döden pågår bra mkt längre, miljoner år och kanske för evigt. Livet är bara en parantes i döden.

Tyder väl främst på en viss intelligens och en insikt.
Man är ingenting i miljarder år. Sen lever man i åttio år. Sen är man ingenting igen i all evighet.

Passa på att ha skoj. Det är inte på allvar ändå.

Det irriterande med att ha skoj är att det är otillfredställande av någon anledning.

Får ofta en melankolisk känsla i magen att allt är tomt och saknar substans. Att ingenting jag gör kommer påverka världen särskilt mycket, att man bara är en nolla i det stora hela. Kan ligga kvar oavsett vad jag gör, aktivitet verkar inte spela så mycket roll.

Kan inte förklara bättre än så men känner ni igen känslan? Hur botar man det?

Döden är att inte finnas till. Hur svårt kan det vara att fatta? Medvetandet är nästan helt avstängt vid drömlös sömn och helt avstängt vid narkos.

Men man far inte ont av döden som sådan. Det är bara övergången som kan vara hemsk.