Svenska filosofer

Hon är precis motsatsen till vad en filosof ska vara. Hon hånar och avfärdar andras idéer, i stället för att pröva dem.

Det finns en hel del folk ute på universiteten, men inga som deltar i det offentliga samtalet i någon större utsträckning.

Torbjörn Tännsjö har gjort sig ett namn, och sitter i en massa politiska utskott. Han har ett enormt inflytande i Sverige. Dessvärre är han inte klok på en fläck. Han föreslår på fullt allvar en global klimatdiktatur (googla "global despoti" får ni se), och att staten ska betala plastikoperationer åt alla som tycker att de är fula.

Jonna Bornemark har blivit superpopulär sedan hon börjat hata på "New public management". Går hem hos woke-tanter i vården.

Fredrik Svenaeus är någon jag kommer hoppas kommer ta mer plats i framtiden. Han skriver mest om vårdfrågor, men har bland annat stuckit ut hakan vad gäller manligt och kvinnligt (han har nämligen mage att säga att det finns män och kvinnor - vilket han straffats hårt för). Hans bok "det naturliga" rekommenderas. Den är kanon för den konservative som vill få lite kött på benen och bättra på sina argument.

Han har bidragit mycket till värdenihilismen.

Det finns filosofer i Sverige som pysslar med intressanta saker i det tysta. Inga STORA filosofer, men som ibland får in artiklar i Mind och liknande.

Bornemark och Tännsjö är ju filosofer men profilerar sig främst som ideologer; en massa tyckande baserat på vaga antanganden alltså. Båda får oförtjänt mycket utrymme i debatten, stående gäster i Filosofiska Rummet och liknande. Blä.

Gällande svenska filosofer ser jag mig som en del av pöbeln – dvs jag kan nästan ingenting. Torbjörn Tännsjö var det enda namnet som dök upp när jag såg trådens rubrik.

Visst var det i samband med Ben Johnsons dopingskandal 1988 som TT "slog igenom"? Min minnesbild är i alla fall att Tännsjö då framförde den filosofiska åsikten att all doping borde släppas fri, som något slags rättvisetänk.

Vad han inte tog upp då var de enorma hälsofaror det hade medfört för alla aktiva. Jag googlar runt lite och ser att TT med åren har insett att det där med hälsa är bra och "löser" problemet genom att lita på "medicinsk expertis"...

Ja, jag kanske får backa helt på henne. Hon är fel virke trots smörj. När hon visar på en frågande ton och liksom tänker högt resonerar hon glasklart och väl formulerat. Hade nyligen hört något bra av henne. Men som sagt, i stort är hon tvärsäker och motsatsen.

Tar emot boktipset.

Ja, så är det. Men de brackiga medelklassbarn som befolkar våra medier är inte mycket för filosofi. De vill ha action, radikalism och "förändra världen". Typer som bromsar och problematiserar vill man inte ha.

Han Martin Hägglund är ju också jättestor. Förstår inte hur någon som fyllt tolv år kan imponeras av alla de självklarheter han sitter i tv och kläcker.

Det är ju sån skit han hållit på med, ända sedan dess. Och när han pressas på konsekvenser, så lägger han huvudet på snett, ler och förklarar att han bara är intresserad av att föra resonemang till sin logisk konklusion. Det hade ju varit ok, men nu sitter han ju i massa kommittéer och skit, och man LYSSNAR på honom.

Det finns inga stora svenska filosofer. Sverige är ett intellektuellt u-land.

Att Schopenhauer verkar ha flest anhängare i Sverige på Flashbacks filosofiforum säger ju allt om vilken otroligt låg nivå som gäller här (i Sverige, inte på forumet).

Ja, det kranium som begravdes med honom 1772 i svenska legationskyrkans gravvalv i London misstänktes länge vara fel skalle, men vid återbegravningen i Uppsala 1907 kunde inte detta påvisas utan man antog att det var rätt. Först 1950 kunde man vetenskapligt bevisa att det var fel kranium. 1978 dök det rätta kraniet mystiskt upp i London på Sothebys, inlämnad av en äldre dam, och inköptes av Svenska vetenskapsakademin för 1650 pund.

På sätt och vis, men det var nog främst hans belackare som satte den etiketten på honom.

Dock representerar hans filosofi ju en reaktion mot den tidigare förhärskande svenska idealismen, som i första hand Christopher Jacob Boström stod för.

Jag menade att Uppsalafilosofin inte har satt några större avtryck internationellt. Hägerström är ingen kändis ute i världen, han översattes aldrig till andra språk, bara någon enstaka essä på tyska under samtiden samt en postum volym på engelska på 60-talet.