Citat:
Ursprungligen postat av
Elyon
Hej allesammans,
Metaetiken är ett fascinerande område. Ta bara följande påstående till exempel:
Vad menar vi egentligen när vi påstår att det är
fel att mörda? Vad, lite närmare bestämt, är det vi faktiskt säger när vi säger att det är fel att mörda? Det finns ett antal tänkbara förslag och möjligheter.
Enligt
emotivismen ger jag blott uttryck för
känslor och
attityder när jag påstår att det fel att mörda. Påståendet "det är fel att mörda" är alltså ekvivalent med ställa sig upp och ropa "bu för mord!" Jag deklarerar blott för omvärlden att jag inte
gillar mord när jag påstår att det är fel att mörda.
En annan möjlighet är
realismen som säger att det finns moraliska sanningar som är helt oberoende av smak och tyckande. När jag säger att det är fel att mörda beskriver jag ett av människan helt oberoende moraliskt faktum.
Ytterligare en tänkbar möjlighet är den så kallade
naturalismen som gör gällande att ett påstående som "det är fel med att mörda" är ekvivalent med något empiriskt påstående. När jag säger "det är fel att mörda" menar jag någonting i stil med "mord ogillas av majoriteten av befolkningen". Eller "mord minskar välbefinnandet i världen". Om naturalismen är korrekt är alltså moraliska omdömen empiriskt prövbara påståenden om hur naturen är beskaffad, och kanske alltså testas av naturvetenskapen.
Vad säger ni om allt det här? Vad menar vi egentligen när pratar om vad man bör och inte bör göra? När vi talar om att människor betett sig föredömligt eller förkastligt?
(Det finns naturligtvis fler positioner än de jag beskriver här ovan, men det här ganska kan vara en bra utgångspunkt).
Jag tror inte man kan prata om "vi" överhuvudtaget. Några exempel:
En person som ser ett mordoffer och tycker det är fel att behandla en annan människa så, en sorts realism.
En person som sitter på Flashback och ondgör sig över att pengar som skulle kunna användas till annat går åt till mordutredningar och eventuellt fängelsestraff. Kanske huvudsakligen ett naturalistiskt påstående, möjligen med inslag av realism.
Sedan kan det säker vara emotivism också, en person som inte har något förhållande alls till mord egentligen, men som säger så för att det känns rätt då andra också tycker så.
Med andra ord, det går nog inte att dra några slutsatser om det utan att veta något om varje enskild persons bakgrund, tankegångar osv...
