Pronomenet
man avvänds ibland för folk i allmänhet, ibland för en underförstådd grupp och ibland för talaren själv. Det är praktiskt, särskilt i samtal, där man(!) kan kolla att lyssnaren förstår vem eller vilka man avser med
man.
Oavsett miljön, tycker jag däremot att man skall undvika att låta pronomenet
man syfta på olika aktörer i en och samma mening.
Göteborgs-Posten skriver idag:
Vid renoveringen av kyrkan i halländska Ränneslöv har man
kunnat konstatera vad man alltid har sett när man kommer
från Vallbergahållet — kyrktornet lutar.
Det första
man syftar tydligen på byggnadsfirman/-arbetarna och de två följande
man syftar på trafikanter.
Läsaren förlorar tid om pronomenet
man syftar på olika personer i en och samma mening.
PS: Riktigt känsliga feminister kan tycka att pronomenet
man utelämnar en viktig del av befolkningen. Med förlov sagt, det tycker jag är fel och överkänsligt. Även en kvinna kan säga »Man kanske skall borsta tänderna först!« och därvid avse sig själv. En korsordskonstruktör kan ange nyckeln »dam med man« och svaret blir STO, en feminin häst alltså.