Konservatism och det manliga offerperspektivet

Hur det sannerligen är kan vi inte säkert veta, men där är hon med sitt namn på Världens största privata välgörenhetsorganisation, och där är hon i intervjuer och talar om hur hon lärde Bill att vara jämställd och göra hemhushåll.

Kärlek är tillslut en kvinnas väg till makt och så har det alltid varit (även ifall staten idag nästan kan tävla mot kärlek som kvinnlig väg till makt). I mytologin så manifesteras det av kvinnan som tämjer draken/besten, nu är det ju märkliga varelser som Bill som får agera som besten i historien och det måste ha varit tämligen enkelt att tämja honom (man kan tänka sig att Steve Jobs å andra sidan skulle vara närmast omöjligt).

Tror du att Oprah skulle ha sin makes namn på någonslags välgörenhetsorganisation som hon skulle stifta, skulle han visa sitt ansikte överallt när Oprah är ute och räddar Världen? Givetvis inte.

Nu kör du på ”Hollywoodnazism”. Du vet att den bara handlar om judisk projicering va? Nietzsche kritiserade den slavmentalitet som Kristendomen och ytterst judarna spridit bland tyskarna.

https://www.businessinsider.com/mack...20-9?r=US&IR=T

Tja, vem vet vilken lista som är sann, kanske hon förlorade titeln 2021, men vad gör det?

Du ger mig en lista som fullt ut konfirmerar min tes, en dotter som ärvt från en annan rikemansdotter som ärvt företaget från Eugène Schueller. Du har Alice Walton som ärvt från sin make, du har Bezos fru i listan, du har Julia Koch som ärvt från sin make, du har Jacqueline Mars som ärvt från sin farfar, du har Yang Huiyan som ärvt från hennes pappa, du har Susanne Klatten som ärvt från sin pappa, du har Gina Rinehart som ärvt från sin pappa, du har Iris Fontbona som ärvt från sin make och slutligen Abigail Johnson som ärvt från sin pappa.

Tack för att du bekräftade min tes.

Det mest intressanta är hur kvinnor förlorar totalt fortfarande idag långt efter att de fått alla förutsättningar att tävla mot männen. Bästa vägen till att nå sann makt inom privata sfären för en kvinna är genom kärlek (eller att föddas med en silversked i munnen).

Men det är ju bäst att gömma sig under 1800-talskvinnans kjolar och böla om hur tufft kvinnor historiskt haft, när man nu tillhör bland de mest priviligierade grupper som någonsin existerat (vita/judiska kvinnor födda efter 60-talet) och ändå bara kan söka att få makt genom gråtideologier.

Kom igen nu, jag har läst Mein Kempf, var det hollywood som redigerade den åt mig?

Exempelvis: Ariska rasen är den enda som kan skapa kultur, en andra klass av raser kan bära den (Japan tas som exempel) och en tredje kan bara förstöra. Måste jag googla fram det verkliga citatet? Vad är det ifall inte skryt?

Men skryt av detta slaget är inte något som räknas som slavmoral ändå, det är snarare moderna svenskar som skryter om hur invandrarvänligt och humant Sverige är, eller rentav den äldre jantelagen som försöker lägga locket på att individer stolt lyfter sig själva som bättre på något sätt än andra.

Han kritiserade judiska slavmoralen, ja. Han menade dock aldrig att judiska slavmoralen var reserverad till en ras eller att judar som folkslag alltid skulle vara dömda att bära på mentaliteten.

Jag har inte uttryckt den frasen, så jag vet inte vad du svamlar om.

Det finns inga bevis för påståendet att "livets villkor historiskt varit ännu hårdare för kvinnor". Historiskt sett var livet hårt för i stort sett alla, kvinnor som män.

Jag har varken "krevulerat" eller kverulerat om männens bördor. Jag skrev uttryckligen att de inte "offrade sig", utan tog sitt ansvar, och att det inte var synd om dem. Dessutom vände jag mig till Merapi, så jag vet inte varför du hoppade in och svarade utan att ens sätta dig in i vad det handlade om. Jag har inte jättestor lust att diskutera med dig, så det vore fint om du höll klaffen och lät Merapi svara för sig själv.

Den enda taktik som finns i bagaget är att komma med påståenden om att män i tråden gråter om att män har haft det så tufft, för att de är väl medvetna att det är det enda som deras egen ideologi består av: att gråta om hur jobbigt det är att vara kvinna pga det horribla patriarkatet.

Taktiken handla att slå om hela tråden till en strid om vem som har haft det jobbigast, vilket kommer av själva naturen skapa en slags offernarrativ från båda sidor. Jag vet själv inte vilket kön som har haft det jobbigast, men jag vet vilken grupp som idag gnäller mest, och det gör inte hur många gnälliga MGTOWs som ploppar upp bland manliga incels, de kan aldrig vinna mot moderna vita kvinnor i tävlingen om att tycka synd om sig själva.

Äldre tiders kvinnor gnällde inte, de var tvärtom mycket stolta över den last de fick bära för att bära civilisationens eld.

Det blir bara dumt att uttala sig som om man hade detaljkunskaper av väldigt privat karaktär om ett äktenskap mellan två personer man aldrig träffat.

Däremot givet Gates roll i att bygga upp ett av världens främsta företag så framgår att vara en "push-over" inte ingår i hans personlighetstyp. Sådana kommer ej långt i näringslivet. Viktigaste egenskapen för en entreprenör är att vara duktig på att få andra människor att göra som du vill.

Att framställa det i termer av "mannen att ta största bördan i mardrömsuppgifter fylld av slit och våld" är lite väl mycket offer-koftigt.

Ja, vad gör det om man hade fel? Vad spelar det för roll om man refererar till en källa där halva wikipediaingressen ägnas åt att förklara hur den regelbundet far med sakfel? Vad betyder väl sanningen, när man kan spotta ur sig fler faktoider än vad någon orkar motbevisa?

"Kvinnor tjänar fortfarande inte lika mycket pengar som män, schackmatt feminister!"

Nej, men det är det sentiment du uttrycker i tråden, eller godtar du att kvinnor historiskt sett haft det värre än män?

Nej, på samma sätt finns det inga bevis för att livets villkor varit hårda för män. Dessa är till sin natur subjektiva uttalanden, inget man kan finna absoluta bevis för. Jag tror dock att jag i utpekandet av det faktum, att kvinnor regelbundet förbjöds från att arbeta på samma villkor som männen, medan det inte fanns några motsvarande tvång mot att en man om han så önskat kunnat arbeta som sömmerska och tjänat mindre än hälften av vad han skulle gjort i en gruva, framfört ett utmärkt argument för att männens större möjligheter var skäl att avundas. Icke desto mindre vill du framställa denna ståndpunkt som "gnällkärringbeteende" och din egen minst lika obevisade ståndpunkt som något man "bara konstaterar."

"Offrade sig" eller "tog sitt ansvar", jag har förklarat för dig upprepade gånger nu att den ytliga distinktionen är totalt ointressant för för alla utom några högerpopulistiska töntar som vill känna sig överlägsna en annan grupp högerpopulistiska töntar. Grinar om hur svårt det var att vara man gör ni i vilket fall som helst.

Lustigt hur det där fungerar, senast var det jag som sa samma sak till dig. Jaja, vi får väl se om Merapi svarar i tråden, jag ska lämna dig till ditt.

Som att hävda att byxmyndighetsåldern infördes för att straffa och förtrycka barn.


Det stämmer att jag aldrig har läst "Tusen anledningar till varför det är synd om kvinnor", det är väl så du har kommit i kontakt med gruvdriften under 1800-talet.

Det är liksom inte en bärande del av min tes att hon måste vara precis världens rikaste kvinna eller bara världens tredje rikaste är inte viktigt, speciellt när frun till andra rika män eller en dotter till en rik farfar är förre henne.

Det är totalt oviktig svammel att sitta och snöa in sig på något sådant. Har ingen bärning till diskussionen överhuvudtaget, din lista bara stärkte min tes (nu är alla 10 av Världens rikaste kvinnor sådana som ärvt sina företag från män). Tack för den du!


Vi pratar om förmågan att få makt genom entrepenörskap eller någon annan form av meritokratisk hierarki. Eftersom kvinnor empiriskt verkar saknar den förmågan så söker de sig till offerideologier som påstår att mystiska strukturer håller de borta från makten.

Att tjäna pengar är nu inget som kvinnor har svårt med, mediankvinnan och medianmannen är inte så jävla annorlunda i förmåga att tjäna ungefär samma medianlön jämfört med ifall man jämför elitmannen mot elitkvinnan (som alltså måste klättra till absoluta toppen av en hierarki). Så, den här frågan handlar om makt och inte om pengar.

Jag skulle kalla någon dike i första världskriget för en mardrömsuppgift, ifall någonting överhuvudtaget kan kallas för en mardrömsuppgift.

Ifall inget nu är en mardrömsuppgift och du är så macho att du tycker att det är väl inget att skryta över, så får jag gratulera dig för att vara mer macho än vad jag är.