Är filosofiska zombies logiskt möjliga?

P-zombien.

Vad menar du?


Vad menar du?

Om du slänger ett getöga på mitt inledande inlägg så ser du att det faktiskt innehåller ett argument, nämligen Chalmers berömda tänkbarhetsargument.

Här kommer det igen:


Anser du att vi bör förkasta någon av premisserna? Vilken av dem, i sådant fall, och varför? Jag tror att det bästa här är att slänga den andra premissen i papperskorgen. Jag tror inte att zombies är logiskt möjliga bara för att de är tänkbara.

Jag anser att Chalmers löjliga eristik består av tomma påståenden och antaganden.
Några som helst argument har denne inte alls demonstrerat, i min mening.

https://en.wikipedia.org/wiki/Sagan_standard

Det enda Chalmers lyckats göra är att han bevisat sin sofism.
Dessutom har denne Chalmers svårt att erkänna sin implicita substansdualism.

Jag kan tänka mig att han är mentalt retarderad.

BuggaMigInte introducerade en intressant text till mig, angående avläsbara tankar genom fMRI

http://www.ccbi.cmu.edu/reprints/Wan...l-preprint.pdf

Anta att en FZ blir avläst av en fMRI. Om den FZn påstår sig tänka på ett objekt, som sedan blir avläst och identifierad av fMRIn som det objektet FZn tänker på; hur skiljer sig då en FZ från en vanlig människa?

Jo då, du har hans tänkbarhetsargument mitt framför ögonen.


Tre premisser (som Chalmers menar att vi har goda skäl att hålla för sanna), och sedan en slutsats som följer logiskt ur premisserna.

Vill du förkasta någon av premisserna? Vilken av dem, i sådant fall och varför? (Men kul att ordet "eristik" fick vara med igen. Jag har saknat det! )

P1, P2 och P3 förkastar jag - därför att några argument eller belägg inte presenterats.
Samtliga hävder utan epistemiskt underlag kan förkastas utan motivering!

De är inte logiskt möjligt att en entitet med identisk fysiologi som en människa inte är identisk med en människa i exakt ALLA avseenden, detta för att fysiologin är den enda substansen.

Chalmers är inte ens trogen sina egna ord,
En sådan sofist är inte värd att lyssna på alls.

Om man däremot föreställer sig andra substanser än den fysiska, då är det logiskt möjligt.
Men då måste man också erkänna logiken fullt ut.

Den saknar fenomenellt medvetande, vilket inte syns då man blir avläst av en fMRI. Din subjektiva upplevelse av lycka och välbefinnande, kommer aldrig att synas då du blir avläst av en fMRI.

fMRI kan identifiera de mönster i som symboliserar känslor. Om en "FZ" säger sig vara glad, visa glädje, samt ett identifierbart mönster på fMRIn - är det inte långsökt att påstå dennes avsaknad av fenomenellt medvetande?

Det enda du ser när du tittar på din fMRI är just mönster i hjärnan. Huruvida detta mönster faktiskt återföljs av någon subjektiv upplevelse eller inte är ju ingenting din fMRI kan svara på. Vi kan ju faktiskt tänka oss en varelse vars hjärna befinner sig i exakt samma tillstånd som min gör när jag känner mig lycklig, och som påstår sig vara lycklig, men som faktiskt inte upplever någon form av subjektiv lycka. Det är naturligtvis inte speciellt sannolikt, eller troligt på något sätt. Men det enda Chalmers menar med sin första premiss är att det är tänkbart, det vill säga: att vi kan föreställa oss ett dylikt scenario utan att stöta på en logisk motsägelse.

Ännu har ingen belagt möjligheten till fysisk substans oberoende av mentala egenskaper.
Den dagen någon belägger detta har Chalmers argument vikt, till dess inte.

I mitt andra inlägg angav ett exempel om möjligheten att bevisa subjektiva upplevelser i människor genom fMRI. Alltså, att vara medveten om en tanke. Om denna "FZ" sedan visar känslor externt och på fMRI, ser jag ingen anledning till att misstro dennes subjektiva upplevelser om känslor heller. Vad säger du?