Nietzsches begrepp av slavmoral och herremoral

Jag kan varken identifiera mig med det ena eller andra, och har lärt känna människor som kan placeras i samma fack.

Nietzsches lidande förde honom till mentala djup; en nebulös plats full av poesi och insikter. Utan insyn i djupet går man lätt vilse mot vägen till förvirring. Även Nietzsche tappade bort sig där nere, och såg sanning i ett svart-vitt tänkande.

Nietzsche, precis som vilken död gammal tänkare som helst, hade reagerat annorlunda av att vara vid liv idag, och således stimulerats på annorlunda vis. Möjligen var slavmoral och herremoral applicerbart i större omfattning då som idag, men faktum kvarstår att skalan mellan motsatserna är obefintlig i hans uttryck.

Vad är din syn på Nietzsches begrepp?

Är det slavmoralen och herremoralen som är begreppen som ska diskuteras? Det enda jag reagerar på är att det jämnt ska hittas ovesäntliga poler och motpoler i heta politiska tider. Är dessa moraliska sinneslägen statiska? Är det ens vad som egentligen är på tapeten idag?...

Du kan med intill visshet gränsande sannolikhet placera dig själv och troligen även de du mött i slavmoralsfacket.

Det främsta beviset är att du inbillar dig ser den tid du lever i nu har en annan, mer utvecklad moral när det i själva verket är förmågan att styra pöbeln utan våld och disciplin som är den stora förändringen.

Du får tolka frågan fritt. Men begreppet jag tog upp har använts alltemellanåt den senaste tiden på filosofiforumet. Jag tänker att frågan är aktuell här.

Jag förstår inte din fråga huruvida sinneslägena är statiska eller ej. Men människors sinneslägen ändras ju med tiden. Däremot ändras inte begreppen.

Herremoral = konsekvensetik mer exakt teleologisk etik
Slavmoral = kristen etik mer exakt deontologisk etik

Jag kan omöjligtvis placera mig i någon utav de båda ändarna, utan att det resulterar i en dikotomi. Däremot håller jag med om ditt andra stycke. Det vita bladet en människa föds med är det samma som det alltid varit. Men världen som tecknar det vita bladet är dynamisk.

Jag kanske går utanför Nietzsche själv nu, var ett tag sedan jag läste eller fokuserade just på uttrycken herre- och slavmoral, men jag tänker mig att de bärande idéerna är att den första handlar om att inte begränsa sig och bli det man är (för att använda uttrycket från Ecce Homo) medan det andra handlar om att kuva sig med underkastelse. Som sådana begrepp är det säkerligen eviga ungefär på samma sätt som ett begrepp som frihet har en evig mening. Hur det förekommer i ett samhälle är dock helt beroende av tiden man lever i.

Att tillhöra en specifik rörelse kunde kanske på Nietzsches tid vara ett tecken på underkastelse gentemot en rådande idé. Idag kanske samma engagemang i samma rörelse skulle ses som en revolt mot dagens rådande idéer (även om man kanske fortfarande underkastar sig den egna rörelsen).

Sedan är människor knappast så svartvita att men väljer den ena eller den andra. Vi alla tillhör nog båda sidorna i mer eller mindre balans. Få människor skulle nog tycka att den totala slavmoralen skulle vara bra, ej heller den totala herremoralen. Och vi får inte glömma att det finns ett samspel dem emellan. Nietzsche skulle nog inte påstå att alla människor skulle, eller kunde, applicera herremoral. Han stod trots allt för en aristokratisk radikalism med stort fokus på hierarki och elitism. Mänskliga samhällen, skulle han nog säga, är beroende av en liten klick som närmar sig herremoralen medan majoriteten övervägande har karaktär som kan associeras med slavmoral.

Jag kände inte till hans begrepp eller jag har inte så stor koll på honom alls.

Vad som jag dock irriterar mig eller lättar mig , jag kan inte riktigt bestämma mig ännu är att jag har varit inne på ett liknande spår och skriver en hel del om det där fast inte ur ett filosofiskt perspektiv utan antropologiskt observerande bildar mina teorier.

Det som däremot är av filosofisk karaktär är just definitionen av en slav.
Om man vill vara en slav är man då en slav? Eller är det just att man ägs som gör att man är en slav?
Förenklat så ser jag det som i denna definitionen att en slav är en följare och en herre är den som styr.
Likt penslarna är slavar men konstnären är herren.
Det är inte en fråga om att leva i högre standard, det är snarare att en del är som verktyg och de drivs av sitt egna användande.
En fotbollsspelare är driven att spela fotboll, det är inte en fråga om att använda andra människor utan att göra karriär för att de är uppskattat av andra människor.
Den som däremot är en herre är driven att själv klättra genom användandet av andras prestationer och inte sina egna och ser sig själv som den med värde.

Detta karaktärsdrag är väldigt ovanligt och ligger under 1% , och det kan finnas en biologisk grund i botten.
Synen på hur man ser på människor är inte samma som för övriga, då man ser människor som verktyg/redskap och inte har samma känslomässiga anknytning för att det skulle utföra en begränsning i rollen.

Man måste tänka på att i grund och botten så handlar människans uppbyggnad av överlevnad och utveckling, så i ett tidigt stadie så är dessa karaktärer möjligtvis en stor fördel då de värnar som sin egen överlevnad och så sätt bygger upp en stabil grund även för övriga med sitt styrande.
Efter flera tusen år med ökad population och till slut överbefolkning så blir det skit.

Dock är människan fortfarande samma varelse och inte har utvecklats.
Vad som styr idag är samma som styr förut, det är just personer som ser människor som redskap för sin egna vinst, och människor som följer utan att fundera allt för mycket på varför.

Människan ÄR både herre och slav, det som avgör hennes moral är vilket hon väljer att agera som.

Slavar väljer att slava för Herrar (människor). Herrar däremot väljer att slava för Naturen.
Till syvende och sist är dock alla slavar. Naturen är allsmäktig, Herren över allt.

https://en.wikipedia.org/wiki/Last_man

Piskad av naturens grenar.

Herrefolket slavar inte för naturen, de söker betvinga naturen att tjäna deras ändamål, alltsedan 1800-talet och den industriella revolutionen. Folk väljer nog i allmänhet inte att bli slavar eller anpassa sig till en slavmoral; det följer med det sociala systemet, trycket. Konstruktionerna är många, rika — fattiga, meniga — officerare, kärnverksamhet — stöd, närande — tärande etc. Herren över allt, jo då, förr sa man: människan spår, men Gud rår.

Trams. Allt i naturen slavar för naturen. Man kan inte springa ifrån sig själv, och så har det alltid varit.
Människor har haft herre-/slavmoral sedan männen satte på sig de där skorna (män i skor), alltså alltid.
Att förvanska sanningen är det enda alternativet för den som vet att den har fel, så har det också alltid varit.
Självklart har människan också alltid försökt anpassa sina omständigheter efter sin vilja, det är inget som kommer med industrialiseringen. Däremot är den extrema och blinda slavmoralism du företräder en postmodernitet.
Det är väl ingen slump att Nietzsches beskrivningar skrevs när de skrevs? Han uppfattade bara det syndafall han såg.

Du kan ju ingenting om det du talar om! Du har bara fördomar och är själv bedövad av slavmoralismens våta täcke.