Hur förhålla sig till förlorad tid?

Jag ser det som en förlust och det är vad det är. Jag är glad över att ha kommit förbi det, nu mår jag bra och livet blir långsamt lite bättre varje dag.

Frågan är ju, vad nu? Jag vill hitta en tjej. Finns det något viktigt jag borde göra först? Någonting jag borde kolla upp? Jag vet inte hur det går till när man kommer tillbaka för jag har inte varit med om det tidigare. Om det är så enkelt som att jag är bättre nu och att det bara är att köra på så vore det perfekt.

Vem fan är inte konstig? Träffar du någon som inte är konstig så har du inte lärt känna personen tillräckligt än. Jag hade inte något förhållande med någon tjej mellan 19 års ålder fram till 27. Då bestämde jag mig för att det fick vara nog. Hade en massa egna anledningar till att varför jag inte kunde träffa någon.

Börja träffa tjejer och lär dig misslyckas med dejter och så vidare. Tillslut så blir du bättre på att träffa andra. Första romanserna blir nog inte de som lyckas. Men efter några styckan så kan det bli så att man hittar "hem"!

Det är bara att köra. Jag började med dejtingsidor. Där var man också tvungen att lära sig hur man skulle få tjejer intresserade. Det gör inget om man är lite konstig.

Återkom när du närmar dig 50, och inser att du pga personliga brister har slösat bort stora delar av ditt liv på olika återvändsgränder, trots att du egentligen var medveten om det redan när det hände. Och att du därigenom har gått miste om det mesta av det som du verkligen ville ha i livet, trots att du faktiskt hade förmånen/möjligheten av att ha tillgång till det. Känslan av att veta vad du borde göra, men av någon svårbegriplig anledning ändå inte göra det, och långsamt se ditt liv rinna genom fingrarna.

I det läget så har du kanske lite mer av en utmaning. Nu är du 25, och genomgår någon slags kris pga övergången till vuxenlivet. Du har 25 fantastiska år framför dig, där du fortfarande kan hoppas på att inte bli den jag beskrev överst. Och det bästa är, att när även du hamnar i den sitsen, så känns livet ändå roligt och meningsfullt för det mesta, med många möjligheter kvar.

Livserfarenhet. Dina tankar vill vara negativa. Se styrkan. Du har samma möjlighet som alla andra. Vem vill ha en brud som vill vara med en för status och pengar? Det finns inget värde i det.

Börja ta reda på vad du vill. Vem du vill bli. På alla plan.

Det stämmer säkert

Det låter bra, tror inte jag kommer ha några större bekymmer. Har fått omkull en del tjejer förut, även om det har varit knulla och dra sorts situationer så borde man ju ha lärt sig nått.

Har bara inte vågat testa efter att jag började må bättre för jag antog att det var radikal skillnad mellan förväntningarna på en tokig idiot som inte bryr sig om nått och en frisk människa. Det är bara nån månad sen det började vända så jag har knappt hunnit någonstans, trodde att jag skulle behöva kämpa i nått år för att ha en chans igen. Att jag med lite otur kunde ha varit helt körd.

Vilka brister behöver jag åtgärda?


Alltså det stämmer ju att en kärleksrelation inte handlar om status och pengar men samtidigt känns det orimligt. Varför skulle jag ha samma möjligheter som någon som hållit igång? Rimligtvis borde jag väl åka på ett straff av något slag för att ha legat på botten?

Hur ska jag kunna veta det? Jag känner inte dig. Men jag kan gissa, för att ge dig stoff att sålla bland:

Eftersom du är 25 så har du sannolikt bristande självdistans, och ett kortsiktigt perspektiv. Saker blir större för dig än de egentligen är.

Introspektion leder ofta till oro, grubblerier, melankoli och hopplöshet. Det kan vara nyttigt och utvecklande att genomgå perioder då man går in för att förstå sig själv etc. men det blir en brist om man fastnar i ständig introspektion, och inte lever i verkligheten, så att säga. Om du t ex vill ha en partner, då finner du inte henne inuti din egen tankevärld.

Svag självkänsla är otroligt vanligt, och samspelar ofta med negativa beteenden och utfall.

Att inte våga erkänna för dig själv vad man verkligen, verkligen vill, förhindrar att man tar första steget i riktning mot att få/skaffa det.

Man kan även göra sig själv olycklig genom att jaga orealistiska drömmar och ideal. Det kan paradoxalt nog leda till att man i slutändan får nöja sig med en betydligt större kompromiss än man hade behövt göra, om man hade lärt sig uppskatta ”tillräckligt bra” kvinnor tidigare.

Jag förstår överlag inte varför du stressar med att binda dig redan vid 25. Det är mer lämpligt att göra när du är 30-35, eller ännu äldre. Män mognar som årgångsvin, och kvinnor föredrar inte sällan en lite äldre, mogen man framför en yngre, omogen.

Det stämmer för att du är du. Ingen annan är som du. Du har något som attraherar. Som är unikt för dig. Våga fatta att du duger fint som du är. Gör något varje dag för att förändra livet till det bättre. Gå en promenad. Ansök om utbildning. Sök jobb. Ring din mormor. Städa lägenheten. Det finns massor med saker som för dig framåt. Gör det. Sluta fundera.

Mer eller mindre skyldig på samtliga punkter utom sista, det är oklart.

Vill ha en flickvän att umgås med och så, inte en modell eller nått, helt vanlig. Men det har fastnat på att jag är osäker över min situation. Jag tycker att jag är bra men jag är missnöjd med var jag befinner mig. Jag skulle ha vilja kommit längre och ha mer att erbjuda för att känna mig bekväm. Därför är jag här och tjatar om det, är det rimligt att min osäkerhet fäller mig eller borde jag bara köra på? Är tiden jag förlorade något jag behöver kompensera för genom prestation innan jag tänker på flickvän, i så fall, hur mycket prestation innan jag kan fokusera på att hitta en flickvän? Det vore meningslöst att börja jobba mot ett mål före det var realistiskt att kunna nå det. Onödigt att ta smällar på självförtroendet för att man fick nej för att man försökte före det var rimligt att få ett ja.


Så är det.

Jag gör redan allt det där men kunde inte låta bli att fundera.

Bra. Sluta fundera. Börja leva. Ha roligt. Lycka till.

Trump är ett bättre exempel, som var 1 år äldre än Ronald Reagan när han blev vald till president. Biden ser mer ut som att bara vara en senildement gamling som syftar till att utnyttjas av onda krafter. USAs president måste göra som globalisterna vill och då dög inte Donald Trump. DT stod i vägen för dem.

Men ja, TS är på rätt väg. Han har inte förlorat så mycket heller. Livet går ibland upp och ned. Det är så för de flesta. Jag har också förlorat en massa men får skylla mig själv (men kan inte nedslås för det. Det vinner jag inget på).

Om man skippar att ha roligt så tjänar man in omkring 20 år av sitt liv jämte omgivningen i dagens samhälle.

— Men till vilket pris? Livet självt?

— Just så!