2021-03-18, 13:59
  #13
Medlem
Trodde du var 40+ när jag läste rubriken. Folk skiljer sej och bytar karriär i alla möjliga åldrar. Livet går inte spikt rakt upp. Se på Joe Biden. Han är fan gammal och pensionär. Tror du han satt och grät över det? Nej han skulle fan bli USAs president när han är 70+.. Allt är möjligt här i livet bara man vill.
Citera
2021-03-18, 14:43
  #14
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Snarkomanen
Du är bara 25, upp med hakan du har fortfarande många glansår kvar.

Citat:
Ursprungligen postat av CoralinesGhost
När du är medelålders så kommer du att inse hur ung du var när du var 25. Du kan göra allt du vill, framtiden är din vän. Jämför dig inte med andra utan se till din egen historia och dina egna förutsättningar.

Jo så är det, jag är inte orolig över framtiden. Försöker klura ut hur långt bort den är.

Citat:
Ursprungligen postat av flashbackstallion
Menar du att du inte ens gått ut gymnasiet när du skriver misskötsel av skolan eller har du bara dåliga betyg från gymnasiet? I så fall rekommenderar jag högskoleprovet om du vill högskoleutbilda dig inom något där det är konkurrens om platserna. Var själv nästan 25 år när jag började på min nuvarande utbildning och jag har varit väsentligen frisk hela livet.

Gjorde aldrig de sista kurserna, då ville jag inte ha deras papper för att jag tänkte att jag inte behövde dem, hade andra planer. Har hört med en högskola om dispens och har lämnat in ansökan, med lite tur får jag börja i höst.

Citat:
Ursprungligen postat av BigFatCone
Kompis. Du är fortfarande ung och har knappt levt.

Och att oroa sig över saker som man inte har gjort, det är ungefär som att koka en kopp te för att lösa Sverige integrations...utmaningar..

Jo jag är fortfarande liten och har mycket kvar, känner mig som en 15 åring med bil och körkort . Är inte orolig över att få det gjort utan när. Försöker lista ut ungefär när jag kan börja förvänta mig att hitta en normal tjej och det är värt att börja söka.

Du har väl varit till botten, kommit tillbaka och/eller sett andra göra den resan? Att ungefär vilka förväntningar har "vanliga" folket på en? Folk brukar vilja vara schyssta och påstå att andra inte bryr sig om sånt. Men i praktiken är man väl inte så sugen på att släppa in såna som kommer direkt från skiten. Att rimligtvis borde det väl finnas saker jag behöver ordna före jag kan förvänta mig att accepteras bland vanligt folk.

Citat:
Ursprungligen postat av Pungpuckel
Tid är bara förlorad om man vet hur mycket tid man har.

Dessutom, allt som känns negativt för stunden kommer du senare att se sammanhanget i, t.ex hade jag varit den jag är nu om inte det, och, det hade hänt? Troligtvis inte, skulle jag vilja vara någon annan?
Helst inte, skulle känns väldigt obekvämt.

Sant

Citat:
Ursprungligen postat av Riddarhuset
Det du gått igenom har givit dig erfarenhet och insikt. En mognad ("vuxenhet" & självmedvetenhet) som många andra inte upplever under en livstid. Mitt råd är att hädanefter göra det som leder mot din vision av en önskvärd framtid. Gör det med kvalitet och stressa inte. Njut på vägen när du bygger dig. A propos kvinnor; skulle tro att många ser denna mognad som en attraktiv egenskap för längre förhållanden.
För kortare förhållanden är kravspecifikationen mer bred nacke och stora triceps, frekvent pladder med stort garv och att spruta skumpa iförd Lanvin sneakers.
Kör på!

Alltså kan tänka mig att det finns ett visst värde i att ha den erfarenheten. Men att det ändå borde finnas vissa krav på mig eller förväntningar. Att ungefär hur långt tror du att jag behöver komma?
Citera
2021-03-18, 14:45
  #15
Medlem
Riddarhusets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Bromandude
ungefär hur långt tror du att jag behöver komma?
För att......
Citera
2021-03-18, 15:24
  #16
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Bromandude
Är en ung man i 25 års åldern som haft mycket problem sen tonåren. Blev deprimerad efter att min barndomsvän fick cancer och dog, kunde inte hantera det alls. Klarade inte av att prata med henne före hon gick bort, sa inte att jag älskar henne och aldrig skulle glömma henne, sörjde inte, blev avstängd och jävligt arg. Det slant till i huvudet, slog ner mina kompisar, slutade bry mig om skola och livet. Det hände en del efter det, mycket droger, trasiga människor och lite brott. Inget spektakulärt, det var mest bara förlorad tid där jag var en bitter och utslagen tönt.

Det har börjat vända och blir lite bättre hela tiden. Jag har haft ihop det med några tjejer på vägen men aldrig haft en flickvän för då var jag inte i rätt state of mind. Nu skulle jag vilja hitta en normal och söt tjej att spendera tiden med.

Kroppen är i relativt bra skick, inga permanenta skador, inga skulder, är smart, ser normal ut, har intressen och mår bra.

Men jag är inte på samma nivå som andra 25 åringar för att jag förlorade 5-10 år. För tillfället känns skillnaden påtaglig för de flesta är klara med sina utbildningar och har börjat sina karriärer. De har redan haft relationer och har utvecklats mycket mer på ett personligt plan.

Vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Borde jag bara köra på eller försöka komma lite längre först? Som man vad skulle du ha gjort i min situation och som kvinna hur hade du sett på det?

Om du inte kan göra dina motgångar till framgångar så vet jag inte vad du annars ska göra.
Du skriver "förlorad tid" som att det skulle vara något som andra har lyckats åstadkomma, ja rent materialistiskt har de väl det, men sådant kommer lätt och försvinner lättare.
Citera
2021-03-18, 15:36
  #17
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Riddarhuset
För att......

Jag vet inte, ses som någorlunda normal I guess? Tänker att eftersom jag varit utanför normala gemenskaper så länge så borde det ha någon sorts konsekvenser. Jag fattar att man inte behöver lämna in en ansökan till Svensson föreningen och få den godkänd men det känns ändå som att borde vara något.

Om det bara är att köra på som det inte var något så är det ju jättebra. Kanske bara är jag som övertänker det hela, därför kollar jag med er
Citera
2021-03-18, 16:37
  #18
Medlem
För att bli någorlunda normal så är det bara att sluta gömma dig i din lägenhet. Vad behöver du?

Ett jobb? Plugga? Läs ett naturvetenskaplig basår på en folkhögskola så kan du få högskolebehörighet. Gör högskoleprovet. Hitta ett intresse som du gillar och gå med i någon förening.

Du behöver inte uppnå något alls för att få en tjej intresserad. Du behöver bara inse att vi alla har våra egna vägar och svårigheter i livet. Att inse att man duger som man är kan ta lång tid för en del.

Själv var jag närmare 27år när jag började hitta på ursäkter till att vänta med livet. Idag har jag högskoleutbildning bra jobb, fru, barn och villa.

Lär dig av dina erfarenheter och blicka framåt. Du kan om du vill.
Citera
2021-03-18, 17:59
  #19
Medlem
Detta är inte ett problem. Det förekommer att folk knarkar bort 10-15 år av livet och skaffar familj och första ordentliga jobbet när de är 30+. De heter ofta Tony eller Tommy och jobbar som behandlingsassistenter.
Citera
2021-03-18, 18:06
  #20
Medlem
Kickexs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Bromandude
Men jag är inte på samma nivå som andra 25 åringar för att jag förlorade 5-10 år. För tillfället känns skillnaden påtaglig för de flesta är klara med sina utbildningar och har börjat sina karriärer. De har redan haft relationer och har utvecklats mycket mer på ett personligt plan.

Vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Borde jag bara köra på eller försöka komma lite längre först? Som man vad skulle du ha gjort i min situation och som kvinna hur hade du sett på det?
Vad är det du vill?
Citera
2021-03-18, 18:16
  #21
Medlem
JordenIsPlatts avatar
Inte som att dom flesta 20 åringar gör något vettigt, personligen handlade den tiden mest om att festa, fotboll och brudar. När man är ung tycker man tiden går för sakta men sen när man blir vuxen går tiden för snabbt och när man väl känner sig vuxen själv så ser man att tom dom flesta 50 åringar är barn fortfarande egentligen, dom liksom bara jobbar och gör det som förväntats men ansvaret är fortfarande minimalt. Så vara vuxen är lite av en myt.

Använd dina kontakter och jobba hårt på att fixa ett arbete, du får lite rutiner och vips är du direkt om alla som fortfarande pluggar.
Citera
2021-03-18, 18:23
  #22
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Locho
Om du inte kan göra dina motgångar till framgångar så vet jag inte vad du annars ska göra.
Du skriver "förlorad tid" som att det skulle vara något som andra har lyckats åstadkomma, ja rent materialistiskt har de väl det, men sådant kommer lätt och försvinner lättare.

Sant

Citat:
Ursprungligen postat av moonleaf
För att bli någorlunda normal så är det bara att sluta gömma dig i din lägenhet. Vad behöver du?

Ett jobb? Plugga? Läs ett naturvetenskaplig basår på en folkhögskola så kan du få högskolebehörighet. Gör högskoleprovet. Hitta ett intresse som du gillar och gå med i någon förening.

Du behöver inte uppnå något alls för att få en tjej intresserad. Du behöver bara inse att vi alla har våra egna vägar och svårigheter i livet. Att inse att man duger som man är kan ta lång tid för en del.

Själv var jag närmare 27år när jag började hitta på ursäkter till att vänta med livet. Idag har jag högskoleutbildning bra jobb, fru, barn och villa.

Lär dig av dina erfarenheter och blicka framåt. Du kan om du vill.

Tack för svar!

Har viss sysselsättning och försöker komma in på en högskola, jobbar vidare på att komma ut mer.

För mig är den mentala biten mycket svårare än den fysiska när det kommer till att gömma sig. Har träffat mycket folk under tiden som gått och har lätt för att prata med människor men har stängt ut världen på en känslomässig nivå och har levt i min egen värld.

Nu när jag börjat må bättre och vill hitta någon så är det den där "duga som man är" biten som skaver. Är orolig över att ha blivit konstig eller för att sakna något viktigt eftersom jag varit ute ur leken så pass länge.

Så det är bara att köra på med andra ord?
Citera
2021-03-18, 18:24
  #23
Medlem
.
Citera
2021-03-18, 18:33
  #24
Medlem
Hovslättsmannens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Bromandude
Är en ung man i 25 års åldern som haft mycket problem sen tonåren. Blev deprimerad efter att min barndomsvän fick cancer och dog, kunde inte hantera det alls. Klarade inte av att prata med henne före hon gick bort, sa inte att jag älskar henne och aldrig skulle glömma henne, sörjde inte, blev avstängd och jävligt arg. Det slant till i huvudet, slog ner mina kompisar, slutade bry mig om skola och livet. Det hände en del efter det, mycket droger, trasiga människor och lite brott. Inget spektakulärt, det var mest bara förlorad tid där jag var en bitter och utslagen tönt.

Det har börjat vända och blir lite bättre hela tiden. Jag har haft ihop det med några tjejer på vägen men aldrig haft en flickvän för då var jag inte i rätt state of mind. Nu skulle jag vilja hitta en normal och söt tjej att spendera tiden med.

Kroppen är i relativt bra skick, inga permanenta skador, inga skulder, är smart, ser normal ut, har intressen och mår bra.

Men jag är inte på samma nivå som andra 25 åringar för att jag förlorade 5-10 år. För tillfället känns skillnaden påtaglig för de flesta är klara med sina utbildningar och har börjat sina karriärer. De har redan haft relationer och har utvecklats mycket mer på ett personligt plan.

Vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Borde jag bara köra på eller försöka komma lite längre först? Som man vad skulle du ha gjort i min situation och som kvinna hur hade du sett på det?

Det ÄR inte förlorad tid. Man inbillar sig att man kunde ha gjort allt rätt från början, men typ valde att göra fel. Så är det inte. Hade du inte gjort allt det där korkade, så hade du behövt göra det nu i stället.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in