En fantastisk dag på benso, som gjorde mig något deppig nu i efterhand...

Hade en lång dag framför mig igår. Skulle vara ute hela dagen och prata med en massa folk, tvingades även följa med tjejen o shoppa efter det. Sådana här dagar ger mig oftast ångest då jag väl lider av någon slags torgskräck eller vad man nu kallar det, hatar verkligen att gå runt bland folk (/idioter) flera timmar i rad - får som sagt ångest som kryper sig på och intensifieras gradvis, blir yr, kallsvettig med mera. För inte så längesedan behövde jag ofta "smita iväg" till dass för ett par djupa andetag när paniken smög sig på, folk undrade alltid varför jag stack till toan så ofta. Har när det varit som värst haft med mig en liten flaska whiskey gömd i jackfickan... och sen tuggummi direkt på det...

Igår var en sådan dag och jag insåg att jag inte tagit Stesolid på en vecka, så jag knaprade i mig 20mg på morgonen på tom mage. Efter ca 20 minuter började det pirra lite i magen och sedan bara flöt dagen på... hade kanske en av de bästa dagarna på mycket längre. Pratade med tjejen om saker som jag vanligtvis inte pratar om pga min låga energi, vi pratade om en hel del djupa saker, skämtade en hel del med henne (som jag brukade göra förr), hon skrattade, gick runt och shoppade i timmar med ett leende på läpparna. Plötsligt bjöd jag henne på käk och hon kunde inte tro sina öron och ögon då jag vanligtvis undviker resturanger som pesten. Min tjej sa till och med att hon inte haft en så rolig dag på länge med mig och att jag kändes som den gamla "Peter". Jag blev mig själv igen, för första gången på kanske 6 år nu innan ångestproblematiken drog igång. Benson ger verkligen inget "high" eller något liknande, jag blir bara mig själv, den gamle mig själv.

Då slog det mig hur jävla deppig denna jävla ångest faktiskt är. Som den hållit mig tillbaka och förhindrat mig i livet, alla gånger jag sa nej när polarna försökte få med mig, alla gånger jag sa nej när tjejen ville ut och resa med mig, alla säkerligen fantastiska minnen jag gått miste om, alla skratt. Istället har det varit trötthet och irritation, bråk och tjaffs. Fan vad deppigt det är. Livet är kort och man lever ju för fan bara en gång... snart blir man väl 40, sen 50, sen innan man ens vet om det så är man död.

Nu är inte heller benso något alternativ, kör max en gång i veckan, ibland bara 2 gånger i månaden. Kommer icke börja ta dagligen/missbruka så oroa er inte för det det är inte det denna tråd handlar om. Försöker även meditera, träna och har klippt bort saker såsom kaffein, snusk (har alltid gillat det, trots man haft tjej, nog vanligt skulle jag gissa på...) med mera från livet - men den där ångesten bara hänger kvar över ens axlar. Kommer aldrig någonsin ge mig in på något som terapi så snälla nämn inte det, testade en gång för ett par år sedan med en "super-specialist" och det var en de mest förnedrande sakerna jag varit med om i hela i mitt liv. Det är inget som biter på mig, skjuter hellre skallen av mig...

Hursomhelst, någon annan som haft någon liknande insyn på det här med ångest? Ångest har vi ju alla men det är kanske inte alltid man verkligen får en såhär tung insyn på det, som ett slag i ansiktet. Fan vad livet kunnat vara så jävla mycket bättre, man undrar ju var det gick "fel". Om någon nu läser detta och känner igen sig det minsta, även om det är en helt annan situation, så dela gärna med er av era tankar. Behöver inga miljoner på kontot, låt mig bara bli mitt gamla jag igen... fan

Käka mer benso, helt härligt, det är en medicin som är till för den där skiten. Vad är ett litet bensomissbruk mot att få livet tillbaka? Håll lite koll på det bara.

Får du läkarvård? Högt uppsatt sossefamilj eller vad gäller saken? Själv får jag bara kalla handen när jag vill ha mitt theralenrecept förnyat...

Beror väl helt å hållet på hur länge och hur mycket man har ätit. Finns andra förhållanden som påverkar kraftigt som annat missbruk, blanda med tjack eller alkohol är ju inte direkt ovanligt. Jag körde tjack alkohol benzo och cannabis. Underbar kombo, iaf första åren.
Men känner nog inte en enda som missbrukat benzo en längre period som håller med dig de minsta. Utan alla skulle nog varna och inte alls prata speciellt gott om benzo...
Jag har en hatkärlek till benzo. Varit fri från benzo i fyra år nu att kan säga att benzo gjort mycket mer skada än nytta för mig och jag vet många som delar den uppfattning om sitt egna benzo missbruk.
Vara helt låst till en tablett har större problem än vad man först kanske anar. Utan den är du körd. Bara en sån sak som att resa är problematiskt. Man är ju liksom fast där man har sina kranar. Inte tala om oförutsägbara torkor... Inte lätt att sköta ett jobb när man inte fått sova på två veckor

Är du över 30 så är theralen inga som helst problem. Immovane brukar vara relativt enkelt med. Byt läkare

Det blir mest regniga kvava långpromenader när jag försöker...

Alla är ju olika, klart man inte ska missbruka det, men det finns en helt bisarr skräck för benzo i Sverige. Får några stesolid dig att må bättre och klara av ett normalt liv så kör, finns inget rätt eller fel när det kommer till överlevnad.

Kanske ingen populär åsikt på FB men jag tycker du ska försöka få hjälp av nån klok person inom vården om du känner såhär.
Man kan absolut må bättre av benz, vissa mår bättre av ett glas vin eller 2 varje dag. Det man ofta ser är att det eskalerar, särskilt om det är så att man mår dåligt varje dag, då kommer man ju (såklart) vilja behandla sig varje dag. Det låter taskigt när man lägger fram det såhär, jag menar inte att du missbrukar, men vill varna om vad som kan hända.

Sen är det tyvärr lite hit and miss vem man får kontakt med när man söker hjälp när det gäller psykiska besvär. Önskar dig all lycka och frihet från ångest.

Tack för svar, dock vill jag inte att tråden ska handla om hurvida jag ska använda benso eller inte. Utan om ångest.

Från vården finns det inget att hämta. Skjuter som sagt hellre skallen av mig än att sitta ner mer någon jävla kärring och berätta om mina problem, eller proppa i mig rävgift som SSRI eller vad det nu heter.

Ha de gött!

Fullt förståeligt. Det är ditt liv. Men vi finns alltid här.

Önskar dig allt det bästa.

Bensomissbruk är förvjäligt. Du verkar inte ha provat.

För det första:
Nu kan jag verkligen noll och ingenting om benzo-världen, men alla som käkar dessa piller blir väl inte beroende...eller?
Pillret i sig är väl till för att hjälpa?

Eller är det så, att så fort du gett dig in i den världen så har pillret kontroll över dig och inte tvärtom?