Citat:
Ursprungligen postat av
K.Blomkvist
Den som kraschade i Vättlefjäll hade navet kvar och en halv rotor.
Vid vissa olyckor blåser hela navet och rotorerna iväg.
Är bild på R44 2004.
https://imgur.com/a/NsQJ2WN
Är är en bild på FlapStop på maskinen i Leksand. Den ser skadad ut.
https://imgur.com/a/InnVPbD
Den maskinen i Vättlefjäll ramlade ner i delar, som de gör efter att ha mastbumpat. Man kan ha skador på flappstoppet utan att haverera, om det vart ”nära”. Såklart kan det bli skador på flappastoppen i ett sånt här haveri under själva haveriförloppet också.
Men man ser inte flappstoppet utifrån, då måste man titta in underifrån och upp i rotornavet.
På den bilden du länkade till, skulle jag sträcka mig till att säga att du inte kan se flappstoppet.
I detta fall sitter rotorn kvar och är bara skadad långt ut = tyder på lågt rotorvarv, tex motorstopp.
Stjärtbommen har några rynkor som inte ser ut att bero på skador utifrån utan det ser ut som den rynkats av att fått böjmoment i haveriförloppet.
Det är nästan alltid så att stjärtbommen klipps eller i vart fall skadas kraftigt när man får mastbumping.
Mastbumping uppkommer inte av sig själv bara sådär. Det beror antingen på att man flugit maskinen så att man fått låga G, dvs börjat känna sig viktlös eller tex turbulens. Robinsons helikoptrar är mycket känsliga för båda orsakerna. Turbulens är den vanligaste olycksorsaken när det gäller mastbumping(de flesta förstår att inte busflyga med en sån sorts helikopter). Robinson har angett begränsninga för flygning i turbulent luft, tex får det inte alls blåsa mycket i fällmiljö fölr att det ska bi farligt. I vissa länder har man havererat pga att man kommit för nära en dust-devil som egentligen inte är speciellt allvarlig.
Vättlefjäll berodde på att helikoptern hamnade i dåligt väder där piloten sannolikt tappade orienteringen i det dåliga vädret. I vanliga flygmaskiner är det farligt därför att inte vet vad som är upp eller ner och kan kollidera med marken, i en Robinsson kan man dessutom hinna tappa rotorn innan man når marken.
Här var det vädligt svaga vindar(kollat historiska TAF/METAR för Borlänge och Mora) och det har vart mer eller mindre vindstilla. Vi har inte haft den turbulensen som normalt är orsak. Det har dessutom vart väldigt fint väder med hög molnbas.
Att nödflottörerna är blåsta, huvudrotorn sitter kvar och relativt hel tyder på att man försökt nödlanda. Det är mycket möjligt att detta är en så lyckad nödlandning som det har gått att göra, om hkp har opererat över skog på låg höjd vid tex ledningsinspektion eller annat. Det ser ut som ett motorstopp skulle kunna se ut.
Det är också möjligt att stjärtrotorn slutat fungera(drivning upphört etc.). Om det sker i låg fart måste man autorotera, dvs det kan bli samma slutförlopp som vid motorstopp.
