Ni som också haft svårt att komma över ex

Snälla hjälp...
Vill ha råd, tips, stöttning...
Jag är 36 år och blev för några månader sedan lämnad. Hastigt och plötsligt, helt utan förvarning.

Tro mig, jag VILL komma över honom!! Men HUR??

Jag accepterade att det var slut med en gång. Han ville inte fortsätta och det finns inget jag kan göra åt det. Dessutom vill jag inte vara med någon som inte vill vara med mig, det säger ju sig självt.

Ändå upptäcker jag att jag tänker på honom, flera gånger om dagen. Har ältar tillräckligt i huvudet så nu puttar jag undan tankarna när de kommer. Men de återkommer gång på gång...

Vi har ingen kontakt, och har inte haft det sedan det tog slut heller. Har plockat bort det som påminner om honom hemma, tagit bort hans nummer och gamla sms. Inga sociala medier. Bor så pass långt ifrån varandra att vi inte riskerar att stöta på varandra.

Jag lever ”som vanligt”. Äter gott, jobbar, tränar, träffar vänner. Umgås med mina barn. Har också börjat dejta, men inget hjälper...

Hur ska jag göra för att komma framåt? Någon mer som haft svårt att komma över som vill hjälpa mig se ljuset i mörkret?

Själv var det 8år sen. Gjorde ett nummer på mig minst sagt. Blev ganska fucked up av det där, även om jag inte var vid mina sinnens fulla bruk innan dess. Men tänker mindre på det för varje dag som går.

Lite som det är en halveringstid. Varje år som går så tänker man hälften så mycket på henne. Första året var det nästan varje dag, andra året, varannan dag osv. Numera är det knappt alls, eller jo, när du tog upp ämnet.

att det tar tid att komma över , är ett kvitto på att det va äkta från din sida i alla fall
har också mycket svårt att komma vidare varje gång det händer
inte kul att spontangrina i duschen varje morgon i 2år innan det släpper ??

mycket hårt och jag är en man som inte kärar ner mej så lätt

Ge det tid. Det tog 1 år innan jag började landa ordentligt efter en lång, lång relation.

Är det första gången du känner de här känslorna såhär mycket?

Du gör ju rätt, men svårt med de där känslorna. Är som vissa saker ska ältas bara på ren jävelskap.

Tar ju på egot att känna sig avvisad. Och inte ens hjälper det att andra gått igenom liknande.

Varför känner du att just den här människan var så speciell? Försök gå till botten med varför du hänger upp dig.

Anknytningsmönster?

Haft två sådana riktiga kärlekshangups i livet. En tog 5 år och extremt självdestruktiva tendenser. Den andra två år. Inte alla det blir så med. Men jag fick riktigt djupa känslor för båda dessa. Är 40 plus. En i slutet av 20 bast o andra i slutet av 30. Vet inte om det var så sunt när jag ser tillbaka på det. Hehe.

Men kan säga att det är bra nu och försöker se på det här med kärlek lite mer pragmatiskt. Haha. Kram!

[quote=Simone557|75009190
Ändå upptäcker jag att jag tänker på honom, flera gånger om dagen. Har ältar tillräckligt i huvudet så nu puttar jag undan tankarna när de kommer. Men de återkommer gång på gång...

[/QUOTE]

Tid, Honey, tid.

Du sörjer som en familjemedlem som inte finns längre. Rid ut. Det finns inge annan lösning. Att bli övergiven utan förvarning är en allvarlig chock och dina flashbacks är helt naturliga trots att du försöker putta bort dom, med tiden så kommer det att förblekna. Håll ut och lev som vanligt

Så är det. Gå inte in i arg/bitter-mode. Men sörj. Vet det inte hjälper att höra men: du kommer kunna gå vidare.

Tyvärr är det en del av livet att förlora nära och kära. Inget varar. Det är det vi alla slåss med på våra olika sätt.

Definitivt första gången jag känner såhär...
Jag va jättekär... kände mig så älskad av honom!! Vårt förhållande var inte felfritt men det var inga stora grejer vi hade som ”problem” vilket också gör det svårt när man ska fokusera på det dåliga... det slutar alltid med att jag ältar ännu mer.
Det ”räcker” egentligen med att han inte vill ha mig!! Det borde räcka för att jag skulle känna att mina känslor försvinner.

Han är en underbar man och det var en fantastik tid vi hade! Men det var då och nu är nu. Jag vet detta!!! Men känslorna sitter kvar trots att jag gör allt för att inte underhålla dem!

Enkelt - onanera.

Sluta krångla till det så innihelvete, ta och vispa runt lite i fittan så ska du se att du kommer på andra tankar.

Tjejer...

Tack ❤️
Det värmer att läsa era inlägg!!!

Men du underhåller dom ju nu. Men såklart. Vore ju omänskligt att bara kunna släppa dom. Jag tänker lite att det finns olika kärlekar man har här i livet. Kärleksrelationer då.

Men detta kanske är din första på det sättet då. Finns ingen direkt rimlig förklaring. Men du är inte ensam.

Överlevnadsinstinkten hotas och fuckas upp totalt. Det tog ett år för att komma över mitt ex men vi trivdes inte bra ihop så det var rätt skönt.
Kvinnor däremot, de hoppar gärna på nästa tåg... men hon kom inte heller över mig. Kvinnor hanterar sorg på ett annat sätt tror jag.

En månad senare hade hon en kille. Han kontaktade mig på Facebook för att jävlas.
Jag sade, det dröjer inte länge tills hon ser att du är den där enkronan ingen orkar ta upp från marken så hon kommer lämna dig när som helst jävla loser.
Det tog slut nån vecka senare. Rätt jag hade.

TS... Tiden läker alla sår. Du kan dock inte påskynda eller gå igenom processen smärtfritt så det är lika bra att du omfamnar smärtan och härdar ut.