Citat:
Ursprungligen postat av
Merwinna
Här skulle man vilja ha mer detaljer. Hur gammalt var barnet? Om det var ett stort barn, som var i princip omöjligt att om-uppfostra, så kanske man inte ska döma adoptivföräldrarna..?
Jag känner själv ett par som adopterade ett par bröder från Bolivia (det här var länge sedan), pojkarna var 6 och 8 då om jag minns rätt. De var redan små macho-män, ville bonda med pappan men behandla mamman som något slags personal - beordra henne att hämta saker åt dem och sådant, och tala nedlåtande till och om henne. Och de visste dessutom för sin ålder alldeles för mycket om det sexuella, pratade öppet och grovt om detta överallt, och skämde ut familjen... Kanske hade de varit tvungna att sälja sex på gatan? Synd om pojkarna såklart, men även adoptivföräldrar är ju också människor, som måste få leva ett drägligt liv...
Även om man såklart måste tänka på sådana scenarior INNAN man fattar ett så stort beslut, som att adoptera ett barn. Och detta borde även ha tagits upp i den obligatoriska föräldrakursen, för folk som ansöker om medgivande till adoption från sina kommuner.
Så kallade "gatubarn" är oftast så pass skadade i huvudet att de inte går att få ordning på.
Det finns gatubarn som knullats fram av gatugängen där föräldraskapet kan vara "bror-syster" och olika andra inavelskombinationer. I Brasilien var dessa gatubarn en evig plåga för näringsidkarna då de stal och plundrade butiker och kunder. Under 80-talet bildades det grupper som helt enkelt sköt av dessa ungar och polisen såg mellan fingrarna med vad som hände.
Att som korkad västerlänning tro att det går att få ordning på sådana barn och göra produktiva medborgare av dem är enbart dumt. Samma sak med många av Afghanerna som nu finns i Sverige. Många har levt på gatorna i Iran och fängslats där och vid tillfälle gett sig av till Sverige där de fortsätter sin kriminella bana.
Adopterar man ett barn så förutsätter man att barnet har kapacitet att bli en vettig medborgare och inte tar föräldrarnas hela vakna tid till att ta hand om det. Att säga upp sig från två arbeten för att stanna hemma och ta hand om ett barn som det aldrig kan bli folk av är inget att importera in i landet.
Så var det "fel" på ungen så har den nog det bättre i sitt hemland där barnet känner igen sig och förstår språket och kulturen att som mentalt handikappad ta till sig allt nytt i ett främmande land är mer att betrakta som tortyr för barn även i mycket låg ålder. Det är jobbigt nog för barn att komma till ett så pass annorlunda land som Sverige. Dessutom har bidragen till adoptivföräldrar skurits ner ordentligt med åren och de får betala merparten för sina barns invänjning i samhället numera.