Adoptivföräldrar ångrade sig - lämnade tillbaka barnet.

Ett par i Tranås tröttnade på sitt adoptivbarn och lämnade tillbaka det: https://www.tranastidning.se/artikel...1UxJHntCA12UxY

Det är väl inte konstigare än biologiska föräldrar som lämnar bort sina barn? Sedan säger ju inte artikeln vilket medborgarskap barnet har, men tror det är lite skitsamma. Givetvis kommer de inte sätta barnet på ett flyg hem till Indien.

Det framgår inte om det är de biologiska föräldrarna eller adoptivföräldrarna som "ångrat sig"

Stackars barn i vilket fall

Läser man på snabbnyheterna på Aftonbladet så lämnades barnet i sitt hemland så förhoppningsvis så kanske det kan få stanna där det nu är.

Urklipp från notisen
I och med att barnet redan befinner sig utomlands, ska UD ha sagt till kommunen att “genomförandet av beslutet” ska gå via dem, genom en så kallad “begäran om verkställighet”.

Här skulle man vilja ha mer detaljer. Hur gammalt var barnet? Om det var ett stort barn, som var i princip omöjligt att om-uppfostra, så kanske man inte ska döma adoptivföräldrarna..?

Jag känner själv ett par som adopterade ett par bröder från Bolivia (det här var länge sedan), pojkarna var 6 och 8 då om jag minns rätt. De var redan små macho-män, ville bonda med pappan men behandla mamman som något slags personal - beordra henne att hämta saker åt dem och sådant, och tala nedlåtande till och om henne. Och de visste dessutom för sin ålder alldeles för mycket om det sexuella, pratade öppet och grovt om detta överallt, och skämde ut familjen... Kanske hade de varit tvungna att sälja sex på gatan? Synd om pojkarna såklart, men även adoptivföräldrar är ju också människor, som måste få leva ett drägligt liv...

Även om man såklart måste tänka på sådana scenarior INNAN man fattar ett så stort beslut, som att adoptera ett barn. Och detta borde även ha tagits upp i den obligatoriska föräldrakursen, för folk som ansöker om medgivande till adoption från sina kommuner.

Otroligt tråkigt och synd om barnet.. hoppas dessa människor aldrig har med barn mer att göra. Barn är anpassningsbara men också oerhört beroende av kärlek, stabilitet och föräldrar som vilka som helst. Bör få betala skadestånd till barnet för psykiskt lidande och hoppas hen får en bättre framtid hos människor som faktiskt vet vad dom vill! Ingen vara man får när man tar emot ett barn.. samma med folk som skaffar djur och sen slänger iväg så fort det inte blir som man tänkt sig. Man har ett jävla ansvar och försvinner inte för att man vill.

Enligt svt är barnet i förskoleåldern.

Hela situationen är helt absurd. Jag fattar att barnaskaffande kan få oanade konsekvenser som inte går att förbereda sig på.. Men att adoptera ett barn är inte som att skaffa hundvalp.

Stackars barn säger jag bara. Skadad för livet för att ett priviligerat svenskt par kom på att dom ångrade sig och skickade tillbaka ungen. Anknytning och trygghet betyder ALLT för små barn.

Vart står det att de tröttnade? I artiklen står det ångrade. Men de kände säkert helt enkelt att de inte hade vad som krävde,vad tycker du man ska göra isåfall? Behålla ändå emot deras(och eventuellt barnens vilja)? Klart det bästa är att rädda situationen i tid och lämna tillbaka dem.

Är adoptionen genomförd så borde väl barnet fått svenskt medborgarskap oavsett vilket land det adopterats från?

Jag kanske använde fel ordval i rubriken, jag ber om ursäkt för det. Tyvärr så har artikeln jag länkade till blivit låst. Så här står det på Svt:s sida: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jo...n-efter-1-5-ar

Vore schysst om man kunde få ett provår. Tänk om ungjäveln är en idiot?

Gud menade inte att dem ska vara föräldrar helt enkelt. Borde ha skaffat en hund istället.