Göran Lambertz misstänkt för våldtäkt (häktad, 2021-03-11, släppt 23/3)

Få fällande domar och metoo
Jag tror att det som GM skrev i början av 2020 ska ses i perspektiv av två omständigheter.
– En intensiv debatt om att för få anmälningar om våldtäkt leder till fällande dom.
– Metoo, som fick många att se det som att varje anklagelse om sexuella övergrepp bör betraktas som sann och orsak till dom, även om anklagelsen är falsk.

Jag tror att man ska se CWs och EAs offenliga anklagelser om våldtäkt i ljuset av den debatt som fördes under och i efterdyningarna av metoo. Dom övertolkade tonen i debatten som att den skulle ge dom rätten att själva begå brott och "stå över" rättsväsendet. Så var det inte och så är det inte.

Vi vet att ungefär 6% av anmälningarna om våldtäkt är "uppenbara falskanmälningar" och att ca 6% leder till fällande dom. Dom övriga ca 88% tillhör lite olika kategorier. Enligt BRÅ.

GL var påverkad av debatten och metoo när han skrev sitt utlåtande. I slutet av mars 2021 har han blivit konkret påmind om vilka konsekvenserna blir om man försöker öka antalet fällande domar genom att minska beviskraven. Han fick själv sitta inlåst i 15 dygn.

Även om han inte ser ut att ha svängt mycket i sin övertygelse och "står fast i det juridiska resonemanget" så bör han rimligtvis ha fått sig en tankeställare.

Ett rättsväsende behöver stöd i det allmänna rättsmedvetandet för att vara trovärdigt. Ett växande antal justitiemord, där allt fler våldtäktsanmälda döms trots att dom är oskyldiga kan allvarligt skada allmänhetens tilltro till rättsväsendet.

Lagrådet och advokatsamfundet varnade för att rättssäkerheten äventyrades när dom avrådde från att samtyckeslagen skulle införas. Dom anförde dessutom ”det bristande rättsliga behovet”. Jag tror dom allra flesta är eniga om att samtycke är ett krav, men frågan är om man kan lagstifta om något som oftast inte kan bevisas?

https://www.advokatsamfundet.se/Nyhetsarkiv/2018/januari/lagradet-avstyrker-forslaget-om-samtyckeslag/

«– Lagrådets starka kritik och avstyrkande överensstämmer med vad Advokatsamfundet hela tiden har anfört. Jag utgår ifrån att regeringen beaktar denna kritik, oaktat vad justitieministern givit uttryck för under dagen. Lagrådets synpunkter kan inte förbigås om man vill förhålla sig lojal till lagstiftningsprocessen i en demokratisk rättsstat, säger Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg i en kommentar.»

Samtyckeslagen var inte vad som direkt orsakade att GL greps och häktades. Det var att EA påstods vara i "hjälplöst tillstånd". Vilket var ganska enkelt att bevisa att hon inte var, genom aktiviteter som hon bedrivit med sin telefon under tiden som hon påstod att hon befann sig i "hjälplöst tillstånd". Bevis som kunde plockas fram, trots att hon försökt förstöra bevisen genom att fabriksåterställa telefonen innan hon lämnade den till polisen.

–

Lagt? Vad menar du?

Jag hittade en intressant skrift som påpekar det felaktiga i att utgå från att målsäganden är brottsoffer. Jfr med vad jag skrivit i tidigare inlägg här i tråden.
http://www.rsorg.se/index.php?view=article&id=205%3Abevisvaerdering-av-utsagor-i-valdtaektsmal&option=com_content&Itemid=72.

Hittade ett intressant inlägg från 2012 om hur målsägande prematurt betraktas som brottsoffer och vilka konsekvenser det får för oskuldspresumptionen. I allra högsta grad relevant i Lambertzfallet och i förtalsmålet han hjälpte EA med, där han själv utgick från att hon var ett brottsoffer trots att förundersökningen mot PA lagts ned.

(lyfter ut citatet) :

Brottsofferperspektiv och oskuldspressumtionen

I en promemoria från sexualbrottsofferutredningen sägs att ett brottsoffer i juridisk mening är en målsägande i en rättsprocess.[111] Promemorian utgår sedan från denna uppfattning och radar upp önskade ändringar i bemötandet av målsäganden som ska utgå ifrån att denne är ett offer för det anmälda brottet. Domarna uppmanas att avfatta domar på ett sätt som inte kan vara stötande för målsäganden, även friande domar ska ta hänsyn till att målsäganden är ett brottsoffer. Även i en proposition om stöd till brottsoffer behandlas brottsoffer och målsäganden som synonyma begrepp.[112] Propositionen hänvisar här till RB 20:8 st 4 där det sägs att målsägande är den, mot vilken brott är begånget eller som annars lidit skada eller förnärmats av brott. Bestämmelsen handlar dock om vem som har rätt att väcka åtal.[113] En tolkning som den i propositionen skulle innebära att den som visade sig inte ha varit utsatt för brott ej heller fick väcka åtal i målet. En sådan tolkning skulle alltså innebära ett moment 22 i lagstiftningen, vilket knappast varit menat. Propositionen fortsätter därefter med att lista olika åtgärder och förslag som i mycket går ut på att domstolar, polis, åklagare och andra som kommer i kontakt med personer som anmält brott ska utgå från att dessa är brottsoffer.

Uppfattningen att den som anmäler brott automatiskt är ett brottsoffer återfinns i flera sentida myndighetsföreskrifter och förarbeten.[114] Jag tror att detta är ett tecken på det rättssäkerhetsproblem som råder. Genom att rättsväsendet ska hantera målsäganden som ett brottsoffer redan innan något är utrett om vad som skett påverkas sakligheten i rättegången. Om det är så att den som anmäler ett brott har hittat på händelsen så är det ju den tilltalade som är offer för ett brott och anmälaren som är förövare.[115] Ändå har jag inte lyckats hitta ett enda uttalande i någon utredning eller något förarbete om hur man ska behandla de tilltalade så att de inte far illa med tanke på att de kan vara oskyldiga. Skuld har här blivit presumtionen, tills oskuld är bevisad.

Man undrar vilka konsekvenserna blir för en psykiskt instabil målsägare efter en falsk våldtäktsanmälan. Om hon systematiskt bemöts som varande ett brottsoffer så riskerar hon kanske identifiera sig med den rollen.

I alla fall så tycks det i Sverige gå till så att man avsiktligt går händelserna i förväg och behandlar målsägaren som våldtäktsoffer, vilket skapar en helt hopplös situation för den misstänkte våldtäktsmannen som omöjligt kan betraktas som oskyldig så länge kvinnan systematiskt ses som ett brottsoffer.

Hur kan det vara rättssäkert? Det måste gå att hitta mellanting mellan total misstro och total godtrogenhet gentemot (påstådda) våldtäktsoffer.

Föreliggande mål visar med all önskvärd tydlighet att våra domstolar behöver bli skickligare på att identifiera psykopatoida kvinnor som utan samvete eller ånger utsätter män för allvarliga brott. Det blir inte mindre viktigt eftersom de har aningslösa medsystrar som både stödjer och uppmuntrar till det.

Därtill bör straffen för falsk anklagelse, falsk tillvitelse och förtal skärpas avsevärt, med tanke på vilket oerhört lidande det innebär för brottsoffren och deras närstående. Det hotar även rättssäkerheten allvarligt genom att underminera trovärdigheten hos verkliga brottsoffer, varför konsekvenserna av illdåden gör att det blir svårare att bekämpa och lagföra mäns våld mot kvinnor.

När det gäller falskanmälande kvinnor med psykiatriska problem (om man håller sig till just sexbrottsanmälningar) får man även ta med i beräkningen möjliga biverkningar av psykoaktiv medicinering. Kanske lättare både ljuga och bli trodd under påverkan av exempelvis narkotikaklassade bensodiazepiner. Tänker på Quick som ljög friskt under påverkan av just sådana mediciner, men när han blivit av med sitt beroende så tog han tillbaka sina lögner och bytte tillbaka till sitt gamla namn.

Om medicinerna trubbar av känslorna så kanske man inte känner lika stort obehag av att ljuga som i normala fall, och det syns kanske inte heller lika lätt på en när man talar osanning?

I Quicks fall tolkades hans ångest ofta som orsakad av återuppväckta traumatiska minnen, men tänk om det var ljugandet som orsakade ångest? Många är ju i grund och botten obekväma med att ljuga, åtminstone rädda att avslöjas.

Det trista är att en kvinna som falskanmäler en våldtäkt idag tycks kunna få ett sådant massivt stöd från så många håll att lögnen cementeras och blir omöjlig att ta sig ur. Samtidigt som den falskanklagade som nekar naturligtvis demoniseras eftersom hans nekande utgör en attack på den omhuldade lögnen och han pekas ut som lögnare av de lögnare som försöker upprätthålla lögnen.

Absolut, psykiskt insufficienta människor som inte tar tag i sin grundproblematik använder inte sällan förskjutning som metod att "lösa" sina problem. Vi kan bli utskällda av personer med makt över oss så som vår chef, bli orättvist behandlade av myndigheter eller haft föräldrar som kränkt oss svårt. Aggressiviteten kan också komma inifrån via depression och ångest eller personlighetsstörning. När ilskan av någon orsak inte kan riktas mot det korrekta målet så är det vanligt att de tar ut den på andra människor och ting. I det här fallet en man som försökte hjälpa EA. Det kan vara mindre farligt att ta striden mot någon som inte upplevs som hotfull eller mot ens egna inre demoner.

Män med en liknande personlighetsstruktur använder inte sällan sitt våldskapital som de har jag via sin fysiska styrka, tyvärr ofta riktad mot oskyldiga mindre hotfulla kvinnor. Kvinnor riktar sig till snälla män via manipulation, lögnaktighet och bedrägeri. Det tar sig således i olika uttryck, men naturen av destruktiviteten är densamma.

Och visst är det lättare att upprätthålla förskjutningsmekanismerna genom att hålla skuld och ånger stången via psykofarmaka, narkotika och alkohol.

De stora problematiken som jag ser det är att kvinnor har medsystrar, medier och personer inom rättsväsende som hejar på destruktiviteten, medan män med rätta förbannas och straffas för sitt beteende.

EA skulle ju förhöras i Stockholms Tingsrätt i april 21 angående tidigare våldtäcktsanmälan (grovt förtal). Det var mål B4666-19. Det har blivit alldeles tyst om den saken. Finns det någon som vet hur det har gått i det målet?
Det var ju någon sorts förhandling d. 8/4, sedan har man inte hört något mer om den saken. Är ju faktiskt ganska intressant.

Rättegången tycks planerad till nu på tisdag, 11 maj.

Mer att läsa i följande inlägg:

Rättegången tycks planerad till nu på tisdag, 11 maj.

Mer att läsa i följande inlägg:

Det står inte så mycket. Bara kortfattat, inga journaluppgifter. Så grundorsaken framgår inte.

Förvaltningsrätten bifaller chefsöverläkarens ansökan och medger att den slutna tvångsvården av EA får pågå under högst fyra månader, räknat från dagen för beslutet om om intagning den 18 januari 2012

Förvaltningsrätten bifaller chefsöverläkarens ansökan och medger att den slutna psykiatriska tvångsvården av EA får pågå under högst sex månader, räknat från dagen för denna dom

Samt:

Psykiatrisk tvångsvård; fråga om målets avskrivningFörvaltningsrätten skriver av målet från vidare handläggning.

I ett fall där överläkaren vill förlänga inläggningen, men där hon redan hunnit bli utsläppt innan domstolen hunnit behandla fallet.

Ingen aning om det finns fler domar, dessa är från 2012-2013