Blir inte av med min bitterhet

Till saken hör att hon lovade flera gånger, både muntligt och skriftligt att inte blockera mig igen och detta borde hon naturligtvis stå för precis som hennes fina ord om att hon tog vår vänskap på allvar. Rent formellt finns det förstås ingen vänskapslag men varför ska jag behöva acceptera brutna löften och hänsynslöst beteende? Försvarar du egoism och brist på medkänsla? Är det okej att inte ansvar för vad man sagt och lovat?

Nej, det borde hon inte alls behöva stå för.

Mellanmänskliga relationer är just det, mellanmänskliga. Ditt sätt att formulera dig gör det väldigt tydligt att det finns en underliggande störning i din personlighet och i ditt förhållningssätt.

Det är förstås möjligt att jag har fel, men oavsett om jag har rätt eller fel om just detta, så är det i alla fall fullständigt självklart att din oförmåga att släppa detta inte är fruktsamt för dig. Trådens rubrik pekar också på att du själv inser det.

Det är möjligt att det inte finns någon terapiform som hjälper eller att det inte finns någon psykolog i landet som kan få dig att inse vad problemets kärna är, men jag rekommenderar starkt att du söker någon form av stöd.

Det du uppfattar som illojalitet, egoism och bristande empati är med största sannolikhet projektioner. Precis som dina tidigare varmare känslor för vännen / exet inte heller de nödvändigtvis var speciellt grundade i verkligheten.

För din och allas andras skull hoppas jag att du söker hjälp så att du kan bli bättre på att förhålla dig till och reglera dina känslor.

Det var inget sms utan ett mejl till jobbadressen men det var lika sjukt iallafall. Jag blev chockad och kunde inte tro mina ögon så i början misstänkte jag att hon bara försökte skrämma bort mig men det visade sig att hon verkligen hade gjort en polisanmälan för det lilla. Vi hade haft en jättebra dialog bara någon vecka tidigare och därför kommer jag aldrig kunna förstå denna gåta till kvinna.

Så för dig är det helt normalt och naturligt att bete sig som ett svin mot en vän som varken har varit elak eller hotfull? Skulle jag vara störd för att jag har mått skitdåligt av upprepade och långvariga svek för rena skitsaker och för att jag inte tolererar det beteendet? Nej jag tycker snarare att du tycks sakna empati och grundläggande förståelse för känslor.

Ett problem här är att du inte verkar förstå vad som hänt. Det påståendet baserar jag på att det faktum att du inte verkar kunna sammanfatta situationen i två-tre meningar, utan att du tycker att varenda liten detalj spelar roll. Anledningen att du klänger dig fast vid detaljerna är att du tycker dessa ger dig rätt. Om du kan släppa föreställningen om att du har RÄTT, så är det nog lättare att släppa bitterheten. Det du kan behöva inser är att du inte har rättigheter gentemot andra, och att andra människor inte är skyldiga dig något över huvud taget.

Om din post bara hade handlat om bitterheten så hade det inte behövt vara mer än 2-3 rader långt.

Jag sympatiserar med dig.

Men om du har haft upprepade relationsproblem så kanske du bör fundera över, och ännu hellre söka prata med någon utomstående som är van att stödja personer som haft den här typen av upplevelser, möjligheten att det som du beskriver som svek och illojalitet kanske inte är det.

Sen är det så att världen är en stor plats, och vem vet, du kan förstås ha haft en enorm otur och råkat på den ena hemska personen efter den andra.

Men då kanske du i samtal med en psykolog kan få tips om hur du enklare kan hantera de negativa känslor det har gett upphov till.

Lycka till hur som helst.

Hon är inte skyldig dig ett skit.

Frågan är snarare vem du tror att du är, som anser att en annan människa är skyldig att fortsätta att upprätthålla en kontakt med dig, oavsett hur du beter dig och behandlar den andra personen (en person som du uppenbarligen trakasserar)?

Är det någon som är egoistisk, visar brist på medkänsla och narcissism så är det du.

Om du nu brydde dig om henne så hade du respekterat att hon inte vill ha med dig att göra och lämnat henne i fred. Jag kan garantera dig att ju mer du håller på och fortsätter att kontakta henne, trots att hon upprepade gånger bett dig att låta bli, desto mer växer hennes avsky och förakt gentemot dig.

Det bevisar bara att du inte respekterar henne ett dugg. Allt som räknas är din vilja.

Hon har dessutom polisanmält dig flera gånger. Är inte det tillräckligt för att du ska fatta hinten, att du ska ge fan i att kontakta henne, så vad kan hon då möjligtvis göra för att du ska få in i skallen att hon absolut inte vill ha med dig att göra?

Har du något svar på det? (som inte innefattar att hon måste ta kontakt med dig igen och förklara något för dig, för det är precis så ni stalker-psykfall brukar resonera, att allt löser sig bara hen tar kontakt igen och "löser" situationen, fastän det är precis tvärtom. Det enda det gör är att förvärra er besatthet).

Du är en stalker med vanföreställningar. Hon har en pojkvän som hon älskar samt att hon upprepade gånger polisanmäler dig då hon inte vill veta av dig.

Inser du vad du utsätter henne för när du tvingar henne att dra in polisen? Fattar du inte att du har gått för långt när hon behöver ta till så dramatiska åtgärder? Tror du att någon tycker det är kul att behöva blanda in polisen?

Du gör henne obekväm. Respektera det och sluta trakassera människan.

Jag håller med dig men är samtidigt väldigt plikttrogen på jobbet och har fullt med inbokade samtal, informationer och anteckningar att göra. Men visst, man bör ju även tänka på sig själv ibland

Syftet med detaljerna är bara att klargöra för er vad det handlar om eftersom många är hejare på att övertolka skriftlig information. Bättre med lite mer tydlighet än motsatsen men somliga finner fel i vad man än skriver här. För det andra; när någon har avgett ett viktigt löfte så har man visst en rättighet för annars skulle ju alla kunna strunta i avtal och en massa andra förtroenden. Är det en sådan värld du vill leva i och är du själv lika svekfull?

Jag förstår det och det är en bra egenskap att vara plikttrogen sitt arbete men gör en plan på lite längre sikt. Dvs boka in ditt första möte med en terapeut/psykolog om säg 4-5 veckor. Det borde ge dig gott om tid att anpassa ditt arbete därefter. Ditt liv är ändå viktigare än ditt arbete. Det ger dig även lite hopp om att du snart påbörjar resan till att må bättre och "hopp" när man mår dåligt är oftast något väldigt bra.

Egentligen är du inte värd någon kommentar men jag gör ändå ett litet försök att få dig att förstå:

Hon är den som har startat konflikter för minsta lilla och då har det aldrig handlat om förolämpningar, hot om våld eller något annat osympatiskt bemötande. Jag undrar hur du kan försvara någon som hela tiden bara har brytt sig om sig själv istället för att medverka till en lösning?? Hur kan du klandra mig för att jag vädjade om dialog och försoning istället för fientlighet? Är det stalkeraktigt beteende att vara den ende som tänkte solidariskt och försökte få konflikten ur världen? Jag fattar verkligen inte hur du tänker och tar därför dina märkliga åsikter med en stor nypa salt.

Ja jag vet, jag har väntat för länge med det och varit för ensam med mina egna tankar. Jag måste ta tag i det nu så att det blir av någon gång.