Blir inte av med min bitterhet

I slutet av november 2019 blev jag sviken för 5:e eller 6:e gången av en så kallad vän som slutligen bröt med mig helt. Skälet var att jag skrev till hennes jobbmejl och undrade om hon hade råkat glömma sin mobil den aktuella dagen eftersom hon inte ens hade läst mitt sms från dagen före. Trots att stämningen mellan oss hade blivit bättre än på länge så polisanmälde hon mig då för "ofredande" (helt sjukt och jag har fortfarande inte fått någon förklaring). När jag sedan skrev brev i syfte att rensa luften och försonas så polisanmälde hon mig istället igen. Jag har mått väldigt dåligt i 2 års tid nu för jag kan bara inte förstå hur man kan bete sig så hjärtlöst mot en vän och särskilt inte av så märkliga skäl.

Nu vet jag sedan tidigare att det finns några av er som verkar ha gjort till er livsuppgift att kritisera personer som har sådana här problem och vänder allt emot oss. Vi anses vara konstiga och respektlösa "stalkers" bara för att vi förtvivlat har försökt lösa en onödig konflikt som motparten snarare tycks vilja behålla. Snälla lägg er inte i den här gången för ni tillför ingenting av värde. Jag kommer tyvärr inte vidare för sorgen och bitterheten bryter ner mig och det räcker inte med att bara skriva något i stil med att jag måste skita i henne nu. Hur konstigt det än låter så tycker jag fortfarande om den person jag trodde mig ha lärt känna men hatar den hon blev.

Kan någon tipsa mig om hur man blir av med bitterheten?

Samtalsterapi. Skriver du mejl vars innehåll resulterar i polisanmälan har du problem.

Var ni vänner längre eller trodde du att ni var vänner och hon inte ville veta av dig. Och till slut tröttnade hon och polisanmälan var ett faktum.

Varför älta på gammalt skit, vänd blad och gå vidare

Jag tänker att du bör kontakta en psykolog, vill säga om saken går åt dig djupt. Att lyfta saker och ting.

Man undrar ju vad den dåliga stämningen innan november 2019 berodde på och vad du gjort mer än att skriva till din "såkallade" väns jobbmail. Det krävs lite mer än så för att en anmälan om ofredande inte ska läggas ner per omgående.

Annars är det bara att sluta tänka på henne, bara ska man inte säga då det kanske inte är så lätt. Men har du mått dåligt i två måste du rannsaka dig själv och komma till insikt att det är dags att gå vidare, speciellt om det bara handlar om en "såkallad" vän. Att vara bitter över det här kommer inte leda dig framåt i livet. Har du ingen annan vän du kan tala med?

Orsaken till att det blev så här, är att under hela tiden du kände henne så hade du större utbyte av henne än tvärtom. Hon hade fler och eller andra vänner, eller uppskattade inte dig lika mycket som du uppskattade henne. Hon värdesatte inte dig som du ville att hon skulle göra. Ditt umgänge var inte riktigt vad hon sökte.

Oavsett hur det var så tog du mer av henne än vad du gav tillbaka. Hade hon uppskattat dig mer så hade du inte hamnat i den här bittra sitsen.
Du har inget ut av att känna negativa känslor så som bitterhet, så det får du helt enkelt bara släppa. Att vara bitter är ett tecken på den brist du har. Bitterhet är för övrigt tecken på lowlife.

Du ni kanske läste varandra fel helt enkelt.

Jobbigt när gammal skit bara ligger och gnager. Hur är dina relationer i dag? End konkreta råd (egna erfarenheter) är KBT och att visa alla som gjort sig oförrätt genom att ”bli något”. Allt som varit är som det är. Du kan inte påverka det.

Vad är det som är så speciellt med henne som gör att du inte kan släppa henne?

Hon gjorde en löjlig handling anser jag. Hon verkar lätt kränkt som måste belasta farbror blå med en skit sak som hon bara kunde ha ignorerat om hon inte hade velat haft vidare kontakt.

Förstår att du känner dej bitter. Men försök släppa taget om henne. Vilken vill ha med en sån löjlig individ att göra med.

Du förstod tydligen inte hennes signaler. Om hon anmälde dig måste hon redan ha förvarnat om att hon inte längre vill ha kontakt, att du trots det väljer att kontakta henne EN GÅNG TILL efter anmälan säger mycket om din brist på att förstå personliga gränser. Du har svårt att släppa henne, jag antar att du var ganska besatt av henne under tiden ni var vänner och att du var alldeles för på, på gränsen till obehaglighet.

Du använder begreppet stalker, du förstår på någon nivå ändå att ditt beteende inte är normalt. Andra människor är inte skyldiga dig en lösning på något du uppfattar vara en konflikt. Det kan vara så att du passerat en gräns som andra människor helt enkelt inte accepterar, det är inte en konflikt som går att lösas för att du vill behålla den vänskapen. Lösningen på den konflikten är något som den andra personen måste vara med på, om lösningen på det problemet är att personen inte vill ha med dig längre att göra måste du faktiskt acceptera det. Den andra personen är inte skyldig dig ett jota. Men om du fortfarande insisterar på att skicka meddelanden och trakassera personen är det faktiskt dig det är fel på.

Andra människor är inte skyldiga dig förståelse för ditt sociala handikapp. Så generösa är de flesta människor inte, även om det finns undantag.

Vad var det för konflikt du försökte lösa?
Har hon sagt konkret att hon inte vill ha kontakt med dig mer, innan du skickade dina sms, mail och brev? Det är två ganska viktiga frågor som behöver svar.

Hennes beteende är faktiskt naturligt om hon inte vill lösa konflikten och istället avsluta relationen. Då har man ingen rätt att försöka övertyga eller förklara eller någonting.

Jag har själv blivit dissad av en tjej och jag "höll likaom inte med" om anledningen och känner mig bitter av och till när tankarna på henne dyker upp. Men har det gått två år sedan så låter det som att du tillåter dig att gräma dig och sitta och älta detta.

Du känner dig orättvist behandlad och kanske har blivit det också men faktum är ju att hon inte vill ha dig i sitt liv så försök arbeta med att acceptera läget, istället för att älta. Sök hjälp hos psykolog och prata av dig.

Stesolid, mycket stesolid, i typ 1-2 veckor.

Först dejtade vi under ett år och tyckte mycket om varandra även om hon vid något tillfälle reagerade väldigt starkt och länge på att en tidigare tjejkompis till mig råkade befinna sig på samma ställe när vi skulle fira Valborg. Hon fick helt ogrundat för sig att jag hade tagit med henne dit för att göra tjejkompisen svartsjuk. Det spelade ingen roll vad jag sade för hon hade redan bestämt sig för att det måste ligga till på det viset. Men senare blev vi vänner igen. När vi tog en paus för att reflektera över vår relation så träffade hon en annan man som hon blev blixtförälskad i. Jag hade då verkligen börjat älska henne men var ändå inställd på att försöka fungera som vänner. Även hon sade att det var en bättre idé än att fortsätta vår kärleksrelation. Sedan insåg jag att det bara var tomma ord för hon svek mig vid minsta övertolkning och brydde sig aldrig om att kolla med mig om hon hade förstått mig på rätt sätt. Direkt blockering var hennes sätt att lösa små dispyter vilket gjorde att jag måste ta till brev för att försöka få henne att förstå mig så att vi kunde bli vänner igen. Hon brydde sig dock aldrig om vad jag skrev och pekade ut mig som en stalker bara för att jag kämpade för vår vänskapsrelation. Att det var hon som skapade konflikterna var tydligen inte så viktigt.

Jag kunde inte ta in att samma kvinna som jag älskade hade blivit förvandlad till en samvetslös häxa så därför trodde jag att hon bara inte hade förstått mig. Det fick mig att skriva ännu tydligare brev men hon "brydde sig" först när jag stod öga mot öga med henne. Så vi försökte igen vilket bara ledde till nya svek o s v. Vem som helst skulle ha blivit lite fucked upp av det beteendet. Med facit i hand borde jag förstås ha brutit kontakten men det där blev en eskalerande utveckling och jag kunde som sagt inte begripa varför hon höll på sådär.