Aktuell forskning/andra valida källor på förskolans för och nackdelar

Du har lite för mycket obildad tilltro till genetiken, min vän. Du vet om att din aktiva biologiska arvsmassa som du ärver från dina föräldrar, som är din "ritning" när du bildas och utvecklas är ungefär 2% av alla kromosomer du har. Rester av din arvsmassa är sk. transkriptioner, dvs. ett bibliotek av receptböcker på hur splicerenzymerna skall klippa och klistra de övriga 2% som är den ärvda informationen. En individs unika egenskaper är just beroende av hur splicerenzymerna läser av och tolkar dessa receptböcker. Nu som med pappersböcker kan dessutom dessa receptböcker vara dåligt kopierade. Mycket litet av oss är fast kodat från våra föräldrar. Det mesta förändras av miljön.

Här finner du en liten lektion (ja en föreläsning) på hur genetiken verkligen fungerar i mikrobiologisk form:
https://youtu.be/_dRXA1_e30o?t=3894


Alla barn har en hjärna som processar information. Alla barn kan lära sig avkoda text. Men för att kunna göra detta smidigt behöver barnet ha fått komma i kontakt med språket väldigt tidigt och det är här föräldrarna är viktiga. Det är på tok för sent att låta skolan kompensera för bristande föräldraskap! Det finns barn som kan läsa vid tre års ålder och det finns högintelligenta barn som kan börja läsa vid 10 års ålder (!). Det finns väldigt högintelligenta barn som undervisar, vid 12 års ålder, på ett tekniskt universitet i fysik och kvantfysik. Men ungarna kan knappt uttrycka sig i tal, skrift eller i sociala former.

Man ska inte använda medfödda diagnoser utan skäl. Det mesta ligger som sagt i barnets tidiga föräldrakontakt med språket.

Det som stör mig är att du och jaggillarattrolla så säkert hävdar: Jag litar på korellationen. Hur visar man sedan att den har med mer pedagogiska föräldrar eller med mer kompetent förskolepersonal att göra?

Hur kan ni vara så säkra på orsakssambandet?

Det har egentligen ingenting med pedagogiska föräldrar och kompetent personal att göra. Magiken ligger i barns språkligt aktiva interaktion med andra. Givet är att barn är mycket mer språkligt aktiva med kompisar och vuxna på en förskola (eller en öppen förskola för den delen) än vad de är hemma i soffan framför en Ipad. Det är föräldrarnas språkliga interaktion med sin avkomma som är viktigast, inte om föräldern äger en pedagogisk utbildning.

Däremot får Youtuber och Ipad en väldigt intressant bieffekt: Barn små som 2-åringar blir plötsligt tvåspråkiga utav bara farten även om barnet har enbart ett modersmål. Det är alltså inte föräldrarna, förskolepersonalen eller dito som är avgörande, utan barnets interaktion med språket.

OM barnet systematiskt tränas på sitt språk hemma, via medvetna aktiviteter, spelar det ingen roll. Men då har vi den sociala faktorn, barn behöver leka med andra barn och inte bara sina syskon eller föräldrar. Idag har vi förskolan för detta, förr hade vi gårdarnas vägar och åkrar för detta.

Du har gett övertron på instutitonsverksamhet ett ansikte. Kan jag fråga vad du har för erfarenheter? Du verkar ju ha läst nånting. Sorry om du nämnt det tidigare. Mina erfarenheter är fyra år hemma med ett barn och två år med två. Jag har provat på dagis vid tre års ålder för ena och jag känner många barn som går på dagis. Pedagogerna stalkade föräldrars facebook på arbetstid.

Så bra för dig. Du är en sådan som går på anekdoter och inte på vetenskap. Nej, jag är definitivt inte för institutionsverksamhet då jag kommer från den sidan och är uppvuxen i en tid där Sverige lade grunden för sitt institutionssamhälle. En tid där institutioner inte var för barnets bästa.

Däremot har skolan ett enda syfte och det är att utbilda samhällsmedborgare in i det tänkta samhälle som vi folkligt har bestämt. Du som förälder har ingen rätt att köra över dina barn, som är egna individer, med dina egna påhittade husmorskurer.

Dagens förskola är inte optimalt, men hellre denna verksamhet än att föräldrar fritt skall "utbilda" sina barn i vad de själva tror är ett bra samhälle. Vi ser hur detta fungerar när barn inte går på förskola, de kan i stort ingenting. Det finns en stor anledning till att göra förskoleklassen skolpliktig.

Länge har det varit så att skolans tre första år har varit en skolning i systematik och disciplin efter att barnen har kommit från byar där de har fått vara helt fria utan bildning. Det är därför man började med skriv- och läsinlärning med alfabetet och sedan hur man håller en penna etc. Nu lär sig barnen detta, även att läsa, i förskolan.

Nej, det är inte bra för mig, men jag tror det är bra för barnen. Jag tycker det du rappakaljar om språkutveckling korrelerar så dåligt med min erfarenhet av barnen jag varit i kontakt med bara. Hur förklarar du att inget att barnen på sonens(3år2mån) avdelning kunde prata, och alla var om inte äldre så betydligt äldre i månader. Är det någon språklig grund de lägger som inte visar sig förrän i nån senare ålder? Jag blev chockad hur svårt det var att få kontakt med de. Jag efterfrågar ju dessutom vetenskap i trådstarten, men verkar inte finnas så mycket än. Jag killgissar vidare att miljön spelar stor roll för barnens utveckling, snarare än kvantiteten och utsattheten av språket.

Men sen finns det ju så mycket annat intressant än språket även om jag håller med om är det viktigaste. Vad händer med föräldraskapet om man bestämt sig för att följa rekommendationerna om 18 månader, redan innan barnet ens fötts? Det tar ju bort så mycket incitament till naturliga mänskliga möten så det finns inte, för det finns inte samma behov än om man istället lät barnet bestämma åtminstone den här övergivandedelen, i större utsträckning.

Är det bra? Jag förstår ju att mina erfarenheter inte spelar nån större roll men en sån här grej till exempel, vi ansökte om plats och fick plats med detsamma. Kötid på ett annat dagis med färre barn per grupp är flera år, och blir längre. Är det bra?

Är det bra att dagiset som min son gick med på, inte alls var intresserade av att sätta vårt barn i samma som grupp dörrgrannens, trots att åldrarna stämde överens? Grannens unge är jättefin men kan inte prata så bra så man alltid förstår henne, och hon verkar inte gilla dagis så mycket. Ibland måste föräldrarna(utbildade) stanna hemma från jobbet för att barnet inte vill. Hon är snart fem och börjat när hon var ett. Jag tänkte att det vore bra för båda barnen, även om min son inte hade några problem att börja. Är det bra?

Det här är allt jag tror på sett till barnen. Också har det blivit intressant att fundera kring vad det gör med föräldrar när an slipper känna att man måste stå ut med hemskheten av de små liven på obestämd tid.

Är långt ifrån utbildad, men vikarierar ändå på förskola sedan ett tag tillbaka.
Först och främst så upplever jag att många helt enkelt verkar se förskolan som ett nödvändigt ont. Man verkar glömma att de som jobbar på förskolan oftast faktiskt är både utbildade och erfarna när det kommer till t.ex. barns utveckling och inlärning. Barnet lär sig att leka i grupp, hur man samspelar med andra, rättvisa, respekt o.s.v.
Förskolan kanske faktiskt kan bidra med sådant som föräldrar inte alltid kan?
Du lämnar ju inte in bilen till bilmekanikern för att du inte hinner laga den, utan just för att bilmekanikern är kunnig inom bilar. Du går ju inte till läkaren för att du inte hinner undersöka dig själv, utan för att läkaren är utbildad för just det.
Skulle vara kul om förskolepedagoger kunde få samma respekt.

Jag kan dock förstå tveksamheten kring att lämna barnet på förskola för tidigt. Under den första tiden så är ju det viktigaste att få närhet, uppmärksamhet och en relation till sina närmaste. När barnet blir lite äldre så tror jag dock att förskolan är nödvändig, för att utvecklas socialt, fysiskt, mentalt.
Förstår speciellt inte varför föräldrar måste hålla hemma sitt äldre barn när det får ett syskon?

Nu utgår jag alltså ifrån min erfarenhet, och vad jag har upplevt. Får se om jag pluggar vidare...

*Men som andra tidigare sagt så är ju personalens kompetens, och personaltätheten avgörande. Brister detta så faller hela verksamheten... Jag har sett skräckexempel på förskolor där jag gärna hade rekommenderat föräldrarna att hålla barnen hemma.

Angående att förskolan skulle vara någon typ av indoktrineringsverksamhet så kan jag väl medge att Lpfö18 är totalt sönerpolitiserad då normkritik, jämnlikhet, hålbar utveckling nämns i var och varannan mening. T.ex. kulturarv nämns någon enstaka gång.
Min upplevelse är dock att hur detta efterföljs främst bror på personalen. Har varit på ställen där man inte ska kalla barnen för hon och han, för att det ses som normstärkande. Har också varit på ställen där personalen är fullt rimlig.

https://www.skolverket.se/download/18.6bfaca41169863e6a65d5aa/1553968116077/pdf4001.pdf

Stämmer. Kan vara vikarie några veckor på samma ställe innan ordinarie personal är tillbaka. Känns fan hemskt att "överge" barn som ändå byggt någon typ av relation till en. Jag försöker, för barnens, och mitt eget välmåendes skull, att vara så länge som möjligt på samma förskola...

Så är det, inte alltid kan. Men i stan jag bor i så finns det inte ens en fundering hos gemene, om de eventuellt skulle kunna klara av att hålla barnen hemma tills de ens kan kommunicera ordentligt, eller vara hemma någon tid alls när dagisgarantin slår in. Det är en norm som inte öht utgår från barnet.

Personalen hanterar oftast för många och för unga barn.