Brukade hamna på samma morgonbuss som en downie som blivit ett bekant ansikte för många i trakten.
Iaf, en morgon hade vi (bussen) blivit försenade, minns inte varför, detta var ändå ca 15år sedan

) när han plötsligt tar fram en lite grövre pinne/brädstump ur innerfickan, börjar "knappa" på den och samtidigt låta typ "bep beep bep bip biip" (tänk telefonljud när man knappar in telnr) och lyfter sedan pinnen upp mot örat som en mobil.
Utifrån hans talsvårigheter kunde jag ändå utröna typ "ja, hallå? Jag är sen, bussen blev sen, jag är försenad, jag kommer! Ja. Ja. Okej. Okej. Hejdå!". Avslutade "samtalet" och lade mycket nöjd tillbaka pinnen i fickan.
Fick kämpa med att knipa igen för att inte bryta ihop i gapskratt där och då