Jag saknar s.k. "grit" och det gör mig ledsen

Njaa, visst gör man vinster. Men jag anser bra stål härdas i elden. Tar du dig bara igenom svårigheter blir du stark, väldigt stark. Men det finns en vändpunkt för alla. Till slut..

Mycket intressant. Jag är nog motsatsen till dig.

Jag pluggade stenhårt, både i grundskolan och gymnasiet (pluggade bla.a franska i många år med högsta betyg. Har aldrig haft nytta av skiten).

Hade ett jävla driv även för saker jag avskydde. "Det skulle bara vara så", fick jag höra när jag växte upp.

Läste en massa tekniska specialkurser på högre nivå. Körde egen firma. Jobbade som konsult. Jobbade och kämpade som fan. Försörjde familj och kärring och köpte hus på bara en lön. Jobbade ännu mer.

Och allt gick åt helvete ändå!

Skilsmässa. Husförsäljning. En unge som bröt kontakten för att hon tyckte att hon inte fick tillräckligt med prylar och uppmärksamhet. Fortsätta jobba som fan för att kunna betala underhåll. Kollaps och farligt sjuk av utmattning. Jobba igen. Kollaps igen. Sjukersättning. Försöka resa sig igen. Stroke. Handikappad och trasig. Fattig. "Vänner" som försvann fortare än kvickt när man inte längre var en tillgång.

Vad FAN var allt kämpande bra för?

I dagsläget är jag avundsjuk och ser upp till sådana som dig, som kan skita i saker och ting. Jag önskar att jag haft mer av den inställningen när jag var ung.

Nuförtiden idiotsurfar jag mest på Flashback och skriver i stora bögtråden, och spelar WoT Blitz.

Tragiskt men samtidigt uppfriskande på något sätt. Hoppas du funnit ro i livet. Tycker det är fascinerande hur många det är som nästan jobbar sig till totalt fördärv för att sedan inse att all glamor kopplad till karriärstegen bara är en lögn för att hålla oss i hamsterhjulet.

Då förstår jag. Jo det är klart att man härdas. Och sen får man jobba med det man tycker är viktigt & essential, när man blivit vis nog 👍

Exakt. Ingen kan göra jobbet åt dig. Börja enkelt.

1. Börja träna på valfritt sätt, få in rutinen och gör det 3-4 gånger i veckan.
2. Tänk igenom noga vad du vill göra med jobblivet. Lägg fram vad du vill på 1 år, 3 år och 5 år. Då får du lite stolpar och nåt konkret att sträva efter.
3. Försök umgås mer med nära och kära. Jag hade en period i början av 20-årsåldern där jag knappt umgicks med nån förutom festande. Tipset är att försök hitta nån i samma livsituation och samma ambitioner i livet. Jag får otroligt mycket energi av att ha folk omkring mig att snacka med och fråga hur det går på jobbet osv.

Sen TS, inse att det tar tid att fundera ut livet. Jag skulle sätta mig ner 1-2 timmar och tänka efter jävligt noga, och skriva upp allt i ett dokument på din dator. Att bara försöka planlöst bli framgångsrik kommer inte fungera, gör upp en struktur som du har dig att falla tillbaka på.

Kallas även:
Sisu eller kämpaglöd.

Det handlar mycket om att hitta rätt jobb med rätt chef, rätt team och en bra företagskultur där man får mandat att påverka sitt arbete och planera sin tid. Att få frihet under ansvar och jobba med kollegor som man tycker om i en miljö där man trivs.

På mitt första riktiga jobb efter examen så hade jag hamnat fel. Jag kände noll motiviation och fick inte ens vara kvar. Tack och lov lyckades jag få bra kontakt med en rekryterare och efter att ha intervjuats av henne samt fått toppoäng på numeriska tester, test som liknar ett iq-test samt testat mina kunskaper inom det jag läst så fick jag ett jobb som var helt fantastiskt. Jag fick jobba med kul saker, fick ansvar, en chef som gav mig frihet och inte la sig i, fantastiska kollegor osv. Helt plötsligt trivdes jag så bra på jobbet att jag rent av tyckte det var kul att vara där. Min prestation låg på topp och idag har jag en bra position i ett väldgt stort bolag.

Det är helt onaturligt att känna grit om man inte trivs eller har kul. Att kämpa för att sedan få ännu fler tråkiga uppgifter är ju något som hjärnar försöker sätta stopp för. Det går dock att träna upp förmågan att fokusera. Dessutom så är nästan allting kul bara man vet tillräckligt mycket om det. Redovisning tyckte jag var pisstråkigt när jag pluggade det men ju mer jag lärt mig desto roligare har det blivit och idag tycker jag faktiskt att redovisningsregler är intressanta. Förstår man varför man ska bry sig och varför man ska kunna det så blir det kul om man kan applicera det.

Försök hitta vad du vill göra och håll tummarna för att du till slut hamnar på rätt ställe.

Nu hade jag tur efter mitt första jobb. Mitt råd är att kämpa på med det du gör, inte för att du tycker det är kul utan istället för att du lättare ska kunna byta.

Haha man varför säger du bara inte driv? Mitt förslag är att ha lite perspektiv. Vi lever i ett av världens rikaste länder . Va glad av att du föddes i denna tid och i detta land. Sätt små mål som gör dig gladare sen kanske du kan tänka på göra andra gladare .

"Grit" vet man ju inte om man har innan man prövats. Du kanske haft det lite för lätt och bekvämt ändå. Att sakta men säkert låta möjligheter gå förbi är bekvämt på ett sätt. Det kan dock leda till att du ställs mot väggen senare och då kanske du upptäcker att du har grit. Det är lättare att ta tag i det nu än senare.

Jag kan känna av det där ibland också, men då tänker jag ofta precis tvärtom, att man ska vara glad för att man ändå har det så bra som vi har det i Sverige år 2020.

Tänk på alla eländiga århundraden som vanligt folk varit fattiga, svultit, lidit, och ofta dött tidigt pga sjukdomar eller krig. Plus att de inte hade Internet eller mobiler heller. Typ under 99,999% av människans historia har det varit jävligt jobbigt att vara människa. Som vi har det nu är ju relativt sett som att bo på lyxhotell året runt om du jämför med hur folk levde för 500 eller 5000 år sedan. Jag kan känna mig lycklig över det. Att vi har sån jädra tur att födas nu och inte då.

Ta vara på dina närmaste, ät god mat, titta på bra filmer och lyssna på bra musik. Glöm inte att du är jävligt lyckligt lottad som kan göra det. Varje dag. Du måste inte bli nån märkvärdig typ. Allt är bra som det är.

Det här tycker jag är viktigt. Det moderna yrkeslivet kan verkligen vara helt meningslöst även om man på papperet gör karriär. Vad ska man känna stolthet för? En trave PPTs?

Nästa gång du får ett erbjudande, ta ett rejält snack om detta med den blivande chefen. Betydligt viktigare att hamna hos en bra chef och grupp än vad firman heter och vad den sysslar med.

Det är ju inte så konstigt att du inte når ända fram eller har gritt eller vad du kallar det för. Hade det varit enkelt skulle alla nå dit och då hade du varit tillbaka på ruta ett och velat komma högre än dom.

Två vägar att gå för att nå ditt mål:

1. Behåll allt som det är men dra ner konsumtionen till ett minimum, lägg ner allt vad jämförelser och inköp för att imponera på andra etc heter. Det går att spara ofantliga mängder med pengar om man har en hyfsad inkomst, placerar någorlunda rätt och skiter i att köpa massa onödigt (dyrt) skit.

2. Gasa på inkomsterna.

I båda fallen behöver du fundera på:
-Vart du vill komma och spika ett mål.
-Kartlägga vad det kostar i form av uppoffringar och ansträngning att nå dit.
-Fundera på om det är värt det.
-Bestämma dig.

När det gör ont och börjar bli tråkigt ska du inte se det som ett hinder utan tvärtom en bekräftelse på att du håller på att lyckas med något som är lite ut över det vanliga. Ju ondare och jobbigare det är desto mer ensam är du om att klara prestationen.

Man får inte saker gratis. Allt har ett pris. Det är priset du ska fokusera på och fundera runt. Inte hur kul målet är att uppnå.