Jag saknar s.k. "grit" och det gör mig ledsen

Innan ni läser mitt inlägg, googla "grit" och läs på så att ni förstår vad jag pratar om.

Jag har försökt mig på diverse olika jobb samt studier i 10 års tid, mest vanliga kontorsjobb alltså inget fysiskt arbete. Jag hade hade absoluta toppbetyg i grundskolan och gymnasiet, men i vuxen ålder har jag blivit väldigt lat och tappat mycket motivation samt det som numera populärt kallas för grit. Det är inget fel på min arbetsförmåga per se, det är bara det att jag kommit till insikt att jag är en medelmåtta och därför saknar driv att vilja förändra min livssituation. Jag hade andra föreställningar om hur mitt liv skulle se ut idag för 10 år sedan, men när man tittar tillbaka på åren som gått så ser jag för det mesta endast förvirring och obestämdhet - för det mesta har jag bara hoppat på första bästa studier/jobb i hopp om att allt löser sig. Och det är väl helt okej att inte veta vad man vill göra i livet, men någonstans måste man ju ta sig i kragen och göra något? Så är jag uppfostrad, men jag vet knappt ens vad det betyder.

Jag är inte lagd åt entrepenörshållet över huvud taget, så det är uteslutet att ens försöka lyckas på den vägen. Jag vill heller inte ha ett knegarjobb på kontor igen, det gör mig tokig i huvudet.

På det hela taget grundar sig allting på att jag saknar grit. Jag är inte beredd att offra tid åt något mindre roligt för att kunna lyckas längre fram. Jag vill att allting ska gå fort och enkelt. Trots att jag är snabblärd så försöker jag alltid hitta genvägar. Jag lever mycket på den kunskap och lärdom jag har från yngre dagar i hopp om att det skall räcka hela vägen fram. Jag har kapacitet att göra mycket, men jag väljer att INTE göra det. Jag känner ofta att det "löser sig", men sedan kan jag ända ligga och oroa mig på kvällen i sängen över livet och bekymra mig över att det inte går framåt.

Så hur tacklar man denna totala avsaknad av grit? Jag drömmer hela tiden om att bo utomlands men eftersom jag inte gör något för att försöka realisera drömmarna så leder det endast till mer bitterhet. Och hur länge ska man gå runt och vara en drömmare innan det är försent?

Samma här och jag tror det finns två vägar härifrån:

- Inse att livet inte blev som man tänkt sig, lev det så gott det går och inte lyckas med det man tänkte sig.

- Försöka hitta något man vill göra och utbilda sig till det. Behöver inte vara drömjobbet kanske, men något man kan tänka sig kämpa på med. Anpassa valet efter utlandsönskan i ditt fall.

Jag tycker du kan förklara vad grit är för något. Jag är något trött på att googla alla låneord. Det betyder förmodligen detta: Driv+uppoffring+avsaknad av prokrastinering. Det är förkortat intelligens som du säger dig ha + att vara samvetsgrann, dvs plikttrogen, ansvarskännande, skötsam, noggrann.

Ja, avsaknaden av det sista jag skrev kommer verkligen inte få någon att uppleva det liv du beskrev du ville. Du får resultatet som du ser och nu klagar på.

Om du saknar grit, eller om du bara är lat och curlad är sannolikt en fråga om perspektiv.

Hade du toppbetyg i gymnasiet är du ingen medelmåtta, däremot låter det som att du aktivt valt att bli en medelmåtta. Alla kan inte nå toppen, men många kan nå en bra bit på vägen.

Antingen så kan du fortsätta som du gjort hittills. Eller så kan du börja förändra dina vanor, och på sikt vem du är och hur du väljer att förhålla dig till livet. De flesta som har grit har lärt sig, värdet av vanor och värdet i att slutföra.

Springer du? Om inte, börja. Alla kan springa i fint väder, vissa väljer att springa oavsett väder. En fråga om vana och att bestämma sig.

Vet inte om detta hamnar rätt i resonemanget om "grit" men det är vanligt att prata om yttre och inre motivation.

När du tex säger att resa utomlands är målet, skaffa en viss bil, tummen upp från släkten osv så är det ett mål/objekt utanför dig själv, t.e.x en häst som vill få sin morot.

Det du bör försöka hitta är vad som är meningsfullt för dig direkt genom ditt liv i vardagen, förvissa är det jobbet i sig att se och uppskatta sin funktion som arbetare, det kan vara en syssla eller hobby som connectar bra med vad du gör på jobbet, för andra är det religion...

Landet du vill flytta till kanske har arbete som liknar det du har här? Är det bara klimatet eller är det folket, språket och kulturen? Försök interagera dina intressen in i arbetet, eller hitta intressena i arbetet.

Det kan vara svårt, du kan behöva ändra ditt arbete/inriktning.

Gör det till din högsta prioritet i livet att frigöra dig från amerikansk fördumning, såväl på det språkliga planet som på alla andra plan. Börja med dig själv men jobba också för att befria resten av världen från det helvete du just nu lever under.

Börja med att läsa europeiska klassiker så du får lite språklig distans till det hela; resten blir enklare sen. Språket är den ram som ditt sätt att tänka och resonera existerar inom. Det avgör vad du betraktar som förnuftigt och därmed vad du uppfattar som önskvärt i livet. Så fort du har ersatt grids eller vad du kallar det med ett europeiskt sätt att prata kommer hela livet bli mycket mer rimligt.

Du saknar inte grit när det kommer till att gnälla iaf. Gå med i amalgamförgiftades förening/ feministiskt initiativ eller liknande förening.

Grit används sedan flera år tillbaka även i svensk media, men visst.

Du är inte långt ifrån när du gissar på driv. Att ha grit kan enkelt översättas till att ha "jävlar anamma", att vara beredd att offra tid och kraft åt något man brinner för, eller i många fall kanske inte alls brinner för.

De sista är det inte. Jag är faktiskt plikttrogen, ansvarskännande, skötsam och noggrann. Men det räcker inte med dessa för att lyckas i livet, du måste ha drivet att förändra din livssituation och inte bara vara en hamster i hjulet.

Hmm, ja jag har heller ingen grit direkt. Men jag tror inte du ska vara så ledsen över det, snarare bör du nog fundera lite på om det hade varit värt att offra sin personlighet för att passa in i ett sammanhang som kanske ändå inte är sådär gött alltid, egentligen. Nu vet jag ju iof inte vad du har för personliga erfarenheter eller ambitioner, men ja, om vi säger att du är någorlunda funktionsduglig men liksom bara inte jive-ar riktigt, är det nåt du själv kan göra åt, vill du? Vad vill du? Vad kan du göra realistiskt sett? Man kan iof alltid jobba med saker. Jag kan ta lite om mig själv som exempel: Jag saknar typ grit, jag är begåvad men har som så många andra haft en snårig uppväxt och liksom sniglat mig fram genom tillvaron, genom panikångest och depressioner. Och någon "grit" ja det följde inte med i min byggsats iaf.
Nejmen jag vet inte om man måste ha så där värst mycket grit egentligen... det är ju alla andra det är fel på 😂 och såvida du inte är beredd att lägga en oerhörd massa tid på... essentially "meningslösheter" så kan du kanske fokusera på viktigare saker istället, som att vara dig själv och att göra sånt du tycker är kul och som utvecklar dig både själsligen, intellektuellt och till en hel person kanske såsmåningom om du har tur.
Vem vet...
en vacker dag sitter du kanske där, med massvis av "grit".
Hehe, och sen är det ändå snart dags att dö och då poppar du bara back up igen.
Kör på, oavsett vad du väljer, och gör sånt som utvecklar dig och är konstruktivt, det betalar sig i längden var du nu än hamnar 👍

Jag är själv ingen livsexpert direkt... men det är iaf mina spontana funderingar. (om man nu ska våga sig på att ge några råd öht)

Du saknar ingenting. Allt sitter bara i huvudet, ditt huvud specifikt. Du säger att du saknar nåt men tänk istället jag saknar det nu, men ska istället ha det! Nu ska jag fånga det genom att sätta mig in i upplevelsen hur det kommer att kännas och uppleva när jag har skaffat det som du eftersträvar. Mental träning, fokus.
Likadant som nån med fobi tränar sig in i att hantera sin fobi, genom att psykiskt återprogrammera sig själv, inifrån och ut. Här. Nu.

Packa väskan och ta dig ut i skogen några dagar, upp till någon vecka eller två. Det gjorde jag i ungdomen när jag kände att dekadensen började krypa på. Sätter karaktär på en karl.

Du kanske har någon speciell talang..? Jobba på det också isf, talanger kan vi aldrig få för många av 👍