Jag saknar s.k. "grit" och det gör mig ledsen

(...) Det är inget fel på min arbetsförmåga per se, det är bara det att jag kommit till insikt att jag är en medelmåtta och därför saknar driv att vilja förändra min livssituation
(...)
På det hela taget grundar sig allting på att jag saknar grit. Jag är inte beredd att offra tid åt något mindre roligt för att kunna lyckas längre fram.
(...)

Det är väl det understrukna som är problemet och det är vanligt förekommande. Jag jobbar med barn och ungdomar och min egen teori kring detta är att en del föds vi med. Alla har olika driv beroende på personlighet. MEN... det går att träna upp. Det är det som sedan kallas karaktär.

Många av dagens ungdomar blir de facto väldigt curlade. Det är ingen myt. Barn servas redan från unga år med allt. De får inte ha tråkigt och tid att längta eller samla sina tankar och funderingar. Bara det är en brist för där föds en del av förmågan grit. Att själv fundera ut vad man vill och skapa en längtan till detta och sedan då arbeta för det istället för att få det direkt eller få något annat som man kanske inte själv funderat ut men som distraherar en från den "farliga" tråkigheten.

I tråkigheten föds också koncentrationen. Om barn hela tiden blir serverade nya intryck så lär de inte sig koncentrera sig. Också förödande för grit eftersom man behöver kunna arbeta koncentrerat med något för att nå sina mål. Inte ge upp och bli distraherad av annat.

Många idag har inte grit för de aldrig lärt sig kämpa. De blir curlade från låg ålder av föräldrar och tyvärr curlar skolan många gånger också barnen med skyddsnät och stöd för allt. Det är fult att misslyckas av någon anledning. Man försöker skydda barnen från detta hemska. Men misslyckande lär en att kämpa. När sedan de blir vuxna och står inför verkliga livet där man ofta misslyckas så vet de inte hur de ska hantera det och väljer lätta vägar för att undvika misslyckanden eller blir apatiska eller deprimerade för att de inte lyckas med det de vill. Trots att de inte kämpat för att nå dit.

Jag vet inte om du känner igen dig i detta. Många är säkert inte ens medvetna att det kan vara problemet. I värsta fall har man blivit uppfostrad till en curlad "tyck synd om mig"-typ som inte klarar av att ta något eget ansvar för sitt liv, förväntar sig andra ska lösa ens problem och som helt saknar driv till förändring.

Du skriver att du hade toppbetyg på gymnasiet. Intelligens och grit är visserligen inte samma sak men för att få bra betyg behövs det ändå et visst mått av grit. Man måste ju arbeta för betygen. Du får väl helt enkelt sätta dig ned och fundera på vad som är viktigt för dig och vad du vill uppnå med livet. Saknar du grit... ja då får du väl tvinga dig till det. Det kommer inte flyga in en magisk fe och leverera det till dig. Du måste själv köra på. Även om det är tråkigt och målen ligger långt fram i tiden. Det är det som kallas karaktär. Grit måste tränas upp precis som allt annat. Bestäm vad som är viktigt för dig och kör. Skriv ned det på en lapp. Gör en plan och följ den oavsett. Alternativet är att du fortsätter vara en soffpotatis som ingenting får gjort. Du har kapacitet skriver du men väljer att inte använda den. Ja... allting är ett val. Grit handlar om att välja. Välj rätt!

Jag hade andra föreställningar om hur mitt liv skulle se ut idag för 10 år sedan, men när man tittar tillbaka på åren som gått så ser jag för det mesta endast förvirring och obestämdhet - för det mesta har jag bara hoppat på första bästa studier/jobb i hopp om att allt löser sig. Och det är väl helt okej att inte veta vad man vill göra i livet, men någonstans måste man ju ta sig i kragen och göra något?

Hur står du ut med att stånga pannan blodig genom att försöka ändra på barn och ungdomar samt deras "vuxna" föräldrar?

Curling osv är ett i-lands-problem och är här för att stanna, i varierande grad. Lycka till med att bli av med det..!

I de fattigare och underutvecklade länderna är man "glad" om man lever till nästa dag. Där hinner man inte fundera över begrepp som t.ex. barnadödlighetstatistik, IVO, paragraf-rytteri, byråkrati, ombudsmän, kränkthet, teknokrater, vaccin, existentiell ångest, ADHD och curling, och man tar där inte heller livet av sig, hipp som happ om man t.ex. är alltför ful/fet, mobbad eller om man är anorektiker. Om man tar livet av sig är det ens eget fel och inte ett samhälleligt misstag. Inga haverikommissioner.

Slutsats: vi i i-länderna borde vara mer som u-länderna, helt enkelt. Eller kanske gå ännu längre än så. Jag säger; bort med skyddsnät, teknologi, doku-såpor, retalin, botox, soc, kroppshets, satanister, blaj, plast, nonsens, trendsättare, fördummande skräp, meningslös populär-kultur, icke-tänkande/reflekterande fåntrattar, status, mediokra media-kåta rövhattar och diverse krims-krams.

Kom istället i kontakt med människans ursprungstillstånd, bli jägare och samlare eller dylikt. Detta "civilisationens" skepp med korkade apor, menlösa får och meningslöshet är ändå dömt att gå under. Jag räknar ner, äter popcorn och väntar...