Vi människor kan veta saker, även sådant som inte är sant. Och eftersom att bevisa saker är det samma som att få någon att veta något, så kan vi även bevisa sådant som inte är sant.
Men för att vi ska kunna veta något, så måste vi tänka på det (det = ett påstående) och komma fram till slutsatsen att det är sant (sant = så som det är i verkligheten). Och det innebär att vi måste tänka att det är sant, och inte ha några tankar om att det inte är sant.
Men det vi vet måste alltså inte vara sant. Det räcker att vi kan komma fram till slutsatsen att det är sant.
Och det kan vara väldigt lätt att göra det, speciellt om vi får hjälp av andra. Tex om någon illvillig person säger till en obildad person, att det engelska ordet för "kylskåp" är "flower". Det kan räcka att säga till personen att det är så, och sen vet den det.
Och även bildade personer kan veta saker direkt efter att de har fått höra det, tex om en bildad kvinna säger till sin bildade man "min moster har fått ryggskott", då vet han att det är så eftersom han inte har något skäl att tänka att det inte är så (förutsatt att han inte känner sin frus moster så väl). Och hans fru, eller mer troligt mostern, kan ju ha ljugit om ryggskottet. Och då vet han, och kanske också hans fru, något som inte är sant.
Och det kan förstås innebära problem när en person vet något, och en annan person vet att samma sak inte är sant. För den andre personen kan ju då förstås inte veta det som den första personen vet, och därför kan det bli svårt för den andra personen att acceptera att den första personen vet det.
Den andre personen, liksom den första personen, har nämligen lärt sig att det man vet måste vara sant. Och det är så det är enligt definitionen av ordet "vet", men det innebär som sagt bara att den som vill veta något måste komma fram till slutsatsen att det är sant, för att kunna veta det. Det innebär alltså inga regler kring hur man ska gå till väga för att komma fram till slutsatsen att det är sant.
De som hävdar att man inte kan veta något, de kan dock ha rätt i det om de med "man" menar dem själva. För det finns många som har svårt att veta saker eller inte kan veta saker för att de är osäkra av sig, eller för att de har lärt sig eller förstått* att det är omöjligt att veta något eftersom allt är osäkert. Men det ändrar inte den tidigare beskrivna definitionen av ordet "vet", och därför kan det ändå finnas människor som vet saker.
Så om man anser att man själv inte kan veta något, då måste man acceptera att andra kan veta saker, och kanske försöka få andra att bli lika osäkra som en själv så att de inte heller kan veta något.
* Att förstå är att veta efter mer noggrant tänkande och ibland undersökande.
Och det innebär bla att det är fel att svara "jag tror jag förstår hur du menar", om någon frågar om man förstår den. För man måste ju veta hur den menar för att förstå den, och det kan man förstås bara göra om man vet hur den menar. Att säga "jag tror jag förstår hur du menar" eller "jag tror jag vet hur du menar", innebär därför att man säger att man tror något som omöjligt kan vara sant.
Så det korrekta är därför att antingen svara "ja jag förstår hur du menar", "nej jag förstår inte hur du menar" eller "jag tror hur du menar".
Men det stämmer inte riktigt att det är omöjligt att tro att man vet/förstår. För man kanske faktiskt vet eller förstår något, men man är osäker på om orden "vet" och "förstår" är rätt ord att använda då, och då är det korrekt att säga "jag tror jag vet/förstår".
__________________
Senast redigerad av eoku 2020-12-22 kl. 00:12.
