Citat:
Ursprungligen postat av
Nazgul89
Jag har alltid försökt vara en god vän; ställt upp på precis allt, varit tillgänglig - dvs offrat min tid för andra, hört av mig och planerat diverse spektakel.
Men, jag har aldrig varit personen någon annan ringer upp när de är lediga,
varit personen som de ställer upp för eller offrar sin tid för.
Jag insåg detta när jag fyllde 30.
Jag har varit på flertalet 30års fester, bland annat då när nära kompisar fyllt år och har då hjälpt till - och i något fall själv anordnat något mindre. De flesta har väl inte varit fester, utan snarare att man samlats och ätit ute och haft en insamling till fallskärmshoppning eller annan rolig present.
Men när jag fyllde 30, så ringde inte min telefon en enda gång och inte heller fick jag något - inte ens ett grattis på Facebook.
Detta låter kanske löjligt, men för mig var det lite av ett wake-up call. Jag insåg att om jag inte var personen som hörde av sig - så blir det heller inget socialt umgänge för mig med den personen.
De flesta kan nog räkna upp någon som hör av sig, speciellt om man har en familj.
Men idag har det snart gått 2 år som jag inte pratat med någon, inte en själ...dvs ingen av mina kompisar har hört av sig.
Livet känns meningslöst och som person känner man sig värdelös.
Svaret är corona, folk sitter isolerade och väntar ut denna pandemi då kan man inte räkna med att folk ska höra av sig, utan det är online som gäller.
Svensken är överlag ensam, se till att omringa dig av människor som uppskattar dig. Kanske har du träffat fel klientel, då är det en bra sak att de inte tänker på dig utan gå vidare mot bättre människor.