Vad håller jag på med? civilingenjör rätt?

Hej!

Har precis börjat plugga till civilingenjör i industriell ekonomi (1:a terminen) på ett av landets större tekniska högskolor. Nu är det så att jag märkt att jag inte riktigt vet vad jag håller på med...

Har alltid varit duktig i skolan och ambitiös, fick ut med höga betyg från naturlinjen och kunde i princip välja vad jag ville. Under våren sista åren på gymnasiet försökte jag tänka ut vad jag ville plugga senare och kom på något sätt fram till att civilingenjör är den rätta vägen. Ett snabbt beslut togs och jag sökte. Nu sitter jag här 6 månader senare i en lägenhet i en ny stad och har ingen aning om vad jag vill längre.

Har under första läsperioden haft väldigt svårt att koncentrera mig och hänga med i undervisningen, osäker om jag ens klarade någon av tentorna... Jag har alltid varit duktig i alla ämnen som jag gett mig in på, och inte riktigt haft något ämne/område som jag brinner för. Nu känner jag att jag vet inte om det är civilingenjör jag verkligen vill bli. Just nu tycker jag inte något i skolan är särskilt kul och saknar helt motivation till att lägga ner oerhört mycket tid och energi på matte och andra svåra ämnen. Jag blir stressad och nedstämd bara av tanken på att leva såhär i 5 år. Kan dessutom tillägga att jag flyttat hemifrån långt ifrån min hemstad och kände i princip ingen i min nya stad.

Jag är rädd för framtiden. Ställer alldeles för höga krav på mig själv och är rädd för att misslyckas. Har alltid kravställt mig själv med att jag måste plugga till något "vettigt" och "svårt". Dessutom har hela min omgivning hela tiden påverkat mig och tryckt mig mot civilingenjörsspåret. Med det sagt har jag absolut ett intresse för problemlösning, ledarskap och liknande, men hatar att konstant behöva lära mig massor om sådant som inte intresserar mig. Dessutom vet jag inte ens var utbildningen kommer att leda mig. Det sägs ju att en civilingenjörsutbildning är aldrig fel, men jag vet helt ärligt inte nu.

Som jag ser det har jag två alternativ, antingen så kämpar jag vidare och försöker eller så hoppar jag av utbildningen. Men jag är rädd för vad båda dessa alternativ kommer att innebära. Om jag stannar kvar finns risken att jag bara kommer må sämre med tiden och stressa upp mig alldeles för mycket, samt "slösa" tid och pengar. Tänk om jag inte klarar en enda tenta??? CSN bidrag och lån får man ju bara i 6 år... Men jag är även rädd för att hoppa av för att jag har ingen aning om vad jag skulle göra istället. Är även rädd för att min familj och min omgivning kommer att se det som ett misslyckande.

Vad ska jag göra??? Just nu känns det som att jag bara skulle ha tagit ett sabbatsår efter studenten för att "vila" lite och ta reda på vad just jag är intresserad av. Vill bara stoppa tiden och andas ut... Är alldeles för pressad nu och är rädd för att känna såhär resten av mitt liv. Det är bara något som känns helt fel just nu, men jag kan bara inte bestämma mig vad jag ska göra. Vet inte om flashback verkligen är det rätta stället att vända sig till, men tänker att det kan vara värt ett försök.

Blev en lång uppsats nu, men hoppas ni förstår! Har ni några tips/råd?

Mvh,
en vilsen student

Har du övervägt att bli högskoleingenjör istället? Kortare studietid, men rätt lik arbetsmarknad.

Hoppa av I och välj något lättare. Det är inte alla som är av rätt virke för att studera det programmet, även om man hade toppbetyg i skolan.

Du är säkert riktigt duktig och motiverad egentligen, schabbla inte bort det med för höga krav på dig själv.
Landa någonstans under det du försöker nu och så ska du se att det blir bättre.

Det är knappt 20% som börjar som klarar av I i slutändan enligt min bror som läst färdigt programmet. Inget att bli depp över.

Lycka till!

Jag är själv snart klar civilingenjör från en av de större tekniska högskolorna. De är tufft i början för att man inte kan nånting och är värdelös. Personligen fattar jag inte hur man klarar av första året utan all studentaktivitet och det sociala livet, det är ju fan nästan mer än halva grejen att plugga på sådan linje. Fattar inte hur man knyter kontakter heller under dessa omständigheter. Så du måste förstå att de kommer bli mycket mycket mycket bättre i det avseendet när väl kinaviruset klingar av. Du kan inte hitta bättre människor än på civilingenjörsutbildningarna. Inte för att vara elitistisk men andra civ.ing.studenter är de jag kommer bäst överens med, mycket för att man ligger på samma intellektuella nivå. Det kommer du gå miste om, ifall du hoppar av. Det gäller att hålla ut under denna tid, är själv på randen att man kanske behöver nåt kemiskt alltså.


Efter 3 år kommer du hitta någon inriktning som du vill gå och intresserar dig. Optimalt hade du gått maskin eller teknisk fysik för de har flest inriktningar men ink.ek är väl högst status gissar jag..

Tror civ.ing passar dig om du gillar problemlösning.

Jag klarade 45 hp första året, men sedan gick de bättre. "intelligens" är viktigt på sånt här program men uthållighet är viktigare. Den som ger är såklart en förlorare. Det är vi som gör att tekniken går framåt. Utan ingenjörer skulle vi befinna oss på medeltiden eller nåt, det är inte influencers och annat trams eller den delen jurister och ekonomer som bidrar till sånt. Att få jobba med att bidra till den tekniska utvecklingen är det finaste jag kan tänka mig, även om det inte ger den högsta statusen/uppskattningen, men de ger bra lön iallafall.

Dom första två åren är det en massa obligatoriska kurser som inte är kul, men dom behövs för dom mer tillämpade ämnena.
Ta ett sabbatsår och fundera över vad du vill göra.

Fortsätt plugga men jobba också helger eller kvällar samt träna fysiskt för att hålla dig motiverad.
Du kan alltid gå in på Privatekonomi trådar och läsa hur jäkligt de har det.
Varje år du går på högskola ger dig bättre möjligheter till bra betalt stabilt jobb.
Försök hitta några vänner i plugget som också lider och hjälp varandra så går det lättare.

Läs igenom din egna text så inser du själv att du valt fel.