Att egentligen inte behärska något språk fullt ut?

Jag är etniskt svensk, men växte upp i invandrarförort. Detta har färgat av sig på mitt språk. På min svenska. Utöver svenska är jag även hyfsat duktig på Engelska.

Men min svenska är långt ifrån perfekt. Stavningen kan jag skylla på dyslexi. Men att ofta tala i fel ordföljd, ha problem att uttala många ord korrekt kan jag inte skylla på dyslexi. Jag talar alltså inget språk flytande. Mitt svenska ordförråd är även begränsat, jag kommer inte ihåg antalet ord jag kan, men jag vet att det är fler engelska ord än svenska, och jag låter som Borat när jag pratar engelska.

Hur vanligt är detta, att man egentligen inte behärskar något språk fullt ut? Att man inte behärskar sitt eget modersmål? Nollspråklighet? Finns det hemspråkskurser för vuxna svenskar?

Hur talade dina föräldrar och eventuella syskon under din uppväxt? Använde de ibland svåra ord eller talade de väldigt enkelt?

Mamma med stark skånsk dialekt, pappa är väldigt intellektuell och använder ofta svåra ord, brorsan som är betydligt smartare än mig (Baserat på skolbetyg, fast på högskoleprovet var vi ungefär lika, jag 1,6 han 1,5.) pratar betydligt bättre utan samma förortsbrytning jag tyvärr har.

Det är hedervärt av TS att vilja bli ännu bättre på att hantera svenska språket. Kudos.

Bedömt utifrån sitt inlägg, så behärskar TS skriven svenska bättre än många etniska svenskar.

Vi har åtskilliga nu redan medelålders bekanta som vuxit upp i etniskt svenska hem i mede klassmiljö och som skriver riktigt illa men som ändå nu är mellanchefer med höga löner.

Deras PM och e-post-brev är yxiga, utan skiljetecken och utan versal i början på mening. De talar också kryckigt när de gör anföranden på jobbet men eftersom de säger värderätta saker som ledningen vill höra så blir de befordrade och avancerar i karriären förbi de få kollegor som skriver och talar språkligt korrekt.

Vi måste ha klart för oss att den illiberala vänstereliten i Sverige som sitter på chefsposterna efter Den Långa Marschen igenom Institutionerna numer medvetet bryter ned språket. Rinkebysvenska, är högt ansett i dessa kretsar enär det är icke-normativt, antirasistiskt och antiborgerligt.

Kultureliten bidrar med hyllade författare som Ms. karinsmirnoff som med sina välsäljande prosaböcker sprider att det är rätt att skriva ihop namn och skriva allt, även egennamn & ortsnamn med initial gemen (liten bokstav) och utan skiljetecken.

Det har i många förvaltningar och företag gått så långt att den som skriver och talar språkligt korrekt svenska av chefer ses som kryptofascist.

TS, du synes ha talangen och viljan. Fortsätt bidra med ditt skrivande till att iaf försöka rädda det svenska språket ifrån De Rödas destruktiva nedbrytning av den viktigaste kulturskatt vi ärvde - vårt svenska språk.

Du talar en markerad svensk sociolekt med avvikande grammatik och uttal. Detta är inte på långa vägar samma sak som att inte behärska något språk fullt ut. "Nollspråklighet" är ovanligt och beror i förekommande fall på fosterskador eller olyckliga kromosomer (eller ytterst sällan på föräldrars vanvård).

Intressant, kan du ge ett exempel på ord och sammanhang som du behövt kolla upp nyligen?
Jag var förvånad när en vän inte visste ordet synergi för ett par år sedan, känns som ett vanligt förekommande ord.

Har du märkt om det är en speciell kategori av ord? Typ adjektiv, eller fack ord?

Hur som jag hade drygt 13.000 ord jag förstod på engelska när jag flyttade till engelsktalande land. Det var drygt på den nivå som en lokal högstadie utbildad har. 16.000 ord tror jag var genomsnitt universitet utbildad. Shakespeare skall tydligen haft ett vokabulär av 60.000 ord. Totalt tror jag det var nånstans norr om em miljon ord i engelskan. Så det är snarare en skala av ordförståelse.

Jag har inte mycket kontakt med svensktalande, så jag vet hur det känns. Men vad jag märker är att min ordförståelse har inte påverkats dock har min egna ord användning helt tappat fattningen. Så kanske pratar du för lite eller om du har svårt att komma på mer avancerade ord så kan det va något fel i huvudet på dej, inget illa menat. Men vissa har ju brainfog. Du resonerar som en person som iallafall är en god bit över genomsnittet i abstrakt tänkande.

Du skriver också om ghetto uppväxt. Självklart blir det en simplifierad version av språket där många har annat modersmål. Sedan finns det ju ett klassförakt som går åt båda hållen. Tex om du inte förstår ett ord i välutbildade kretsar så ser de lite ner på dig. Samtidigt om du använder avancerade ord i lägre kaster så tycker de du är pretentiöst.

Mina råd är att:
1. Alltid kolla upp ett ord om du inte förstår det.
2. Läsa litteratur eller podlyssna på av pretentiösa/välutbildat folk.

Jag är etniskt svensk. Min skrivna svenska, kan om jag anstränger mig och dubbelkollar stavningen se helt ok ut. Inte akademisk, men ok. Problemet är främst när jag pratar och låter som en babbeluring.


Då jag ofta låter som jag inte behärskar svenska fullt ut, trots att jag är svensk och talar bättre svenska än engelska så får jag säga att jag är nollspråklig då inget är flytande. Inte kliniskt korrekt kanske att säga så, men det beskriver problemet.


Uttal på ord, särskilt med bokstaven "i" är ett problem. Synergi blir "synergii". Bil blir "biil", mobil blir "mobiil". Jag lärde mig ett ord på flashback som var "blattediftong", jag har en blattediftong som jag försöker jobba bort, men så fort jag inte aktivt tänker på "Inte prata ghetto" så kommer den fram igen.

Just ordförståelse och ordförråd är stort på svenska, fast större på engelska. Trots att jag låter som fan. Jag hade tex. alla rätt på ordförståelsedelen på hsp. Men det är att jag läser ord, vet vad det är bland alternativ, kan hitta synonymer till det, men jag använder det inte annars. Jag tror detta kallas att ha ett stort passivt ordförråd, till skillnad från ett stort aktivt ordförråd.

Jag har en slags antiintellektuell inställning med som gör att jag blir irriterad av pretentiöst språk, på samma gång som jag vill behärska det. Jag skulle dock vara helt ok med att prata wt-svenska kanske i någon fånig/rolig dialekt, det är ju ändå svenska. (Såg ett porrklipp med en dam som pratade värmländska "Spegel spegel på golvet där, säg mig vem som ludrigast i Värmland är" sa hon. Utan ljud var klippet rätt sexigt, med ljud var det istället skitroligt. Så hade jag vart helt ok med att låta, fast manlig röst då. Fast jag har ingen anknytning till värmland) Det är den här "orten" i tonen som jag främst vill ha bort.

Halvspråkighet är ordet du söker.
Begreppet användes mycket för en 30 år sedan. Ofta om invandrarbarn som innan de har lärt sig fullgod svenska hann redan glömma mycket utav modersmålet. Med påföljd att det blev ännu mycket svårare att lära in fullgod svenska. Det är förresten delvis därför som hemspråksundervisningen kom till: inte i första hand så att de kan prata med mormor i hemlandet - även om det argumentet förekom, utan främst för att trycka ihop gapet och förhindra halvspråkighet.

Eftersom du är medveten om problemet, och har dessutom gott gry i dig (1,6 på högskoleprovet är väl över genomsnittet!) - så det är "bara" att arbeta aktivt och medvetet med ditt språk. Läsa, skriva, tala...Öva.
På tal om att skriva: det du skrev här är i sig bättre än genomsnittet för flashbackare...

Tänker vidare. Det är ju mest talet och uttalet det är frågan om. Svenskan som sådan kan du ju bevisligen.
Så, en talpedagog eller liknande? finns säkert många, inklusive sådana som specialiserar sig på att hjälpa ambitiösa nysvenskar att arbeta bort rinkebydialekten och få ett perfekt idiomatiskt uttal..

Begreppet slutade användas av den anledningen att det förkastades som empiriskt falskt.


Frågeställaren påstår sig ha fått full pott på högskoleprovets ordförståelse men oroar sig över sin "nollspråklighet". Förutsatt att han skriver i god tro så finns det flera psykiatriska diagnoser som spontant känns aktuella och ingen av dem är en språkstörning.


Talpedagoger arbetar inte med lågstatusdiftonger utan med reella språkstörningar. En dialektcoach med vana från filmindustrin däremot skulle kanske i brist på bättre ta sig an uppdraget.

Hur menar du? Att du säger två i:n efter varandra?

Hur kan du tro att du har större ordförråd på engelska?

Ja, att jag uttalar dessa ord på ett konstigt sätt. Engelska har väldigt många synonymer, och är ett språk med betydligt fler ord än svenska. Anledningen att jag tror det är för att jag för några år sedan gjorde en massa olika internettester om ordförståelse (De påminde om den delen på hsp) på svenska och engelska som gav en uppskattning av antal ord man kunde. Dessa ger nog rätt ofta uppblåsta resultat men jämfört mellan uppblåst resultat och uppblåst resultat blir det nog ärligt.

Större ordförråd på engelska trots att jag låter som Borat när jag pratar engelska. Vilket antyder antingen att jag har extremt begränsad svenska eller att engelska språket har en jävla massa synonymer.