Bulletin - nytt mediaprojekt till höger

Du hittar ingen rödvinsvänster i Ryssland heller, och det var inte min poäng. Det är inte socialismen som är tradition i Östeuropa, utan maktfullkomliga wannabediktatorer som hatar opposition, sedan tsartiden och framåt. Det går längre tillbaka än Sovjet etc. och det fortsätter för fullt nu men med andra förtecken, t.ex. i Ungern.

Men OnT: den springande punkten är inte intresset i en Flashbacktråd, utan om folk i Sverige brinner så mycket för något Bulletin-liknande att de är redo att betala för produkten. Annars säckar den så klart ihop. Även stora delar av alt-mediasfären för ju en rätt knackig tillvaro (jfr tråden om Samnytt, t.ex.) på grund av folks ovilja att betala för sig. (Och naturligtvis på grund av egen oförmåga att åstadkomma något som är värt att betala för.)

Ska man gå efter antalet betalande läsare verkar DN mfl enligt din logik ha en läsarkrets mindre påverkad av en socialistisk fostran att mjölka kossan än de som vänder sig till bulletin och altmedia. Verkar som att de som tjatar om att betala för sig är minst benägna att faktiskt göra detta...

Men det ar ju inte oppositionen som följer alternativmedia och SD, som var förväntansfulla inför Bulletins lansering, det var ju liberaler. Det är en liberal tidning. Det var ju moderater som tycker DN är för vänsterliberalt men som i det stora hela håller med etablissemanget. Typ mer invandring men färre somalier. Mer EU men mer liberalt EU. Mer mångkultur men mindre islam. Henrik Jönsson-liberaler.


Det gäller bara f.d. Tsarryssland/Sovjet. Det som märkliga personer som du kallar Östeuropa har bara blivit det efter andra världskriget. Det är Centraleuropa och det var Centraleuropa utom just denna period 1945-1990. Delar av Tyskland var ditt Östeuropa också under den Sovjetiska ockupationen.

Har du läst trådarna om bulletin här? Tidningen förväntade bli allt annat än etablissemangsvänlig, och det fanns förhoppningar om att de kända skribenterna man värvat skulle komma ut som sanna högermän när de inte längre tog etablissemangets lön.

Man hoppades få sin världssyn bekräftad i det mediala finrummet. Självklart är det en omöjlighet. Det finns stora problem med integration och brottslighet, men Sverige står inte inför sin undergång. merparten svenskar har det bra ställt och förstår att man har tur att vara medborgare här. Hade inte bulletin kraschat för egen maskin hade man istället åkt dit på att bli ännu en althögersida, och som pekats ut ovan är läsare till dessa mindre benägna att betala för sig än de som läser ”MSM”, vilket ju lett till avhopp och finansiella svårigheter i alla fall.

Ja men de som hade stora förhoppningar var de som nu läser SvD et. al. Oppositionen som läser altmedia hade inte samma desperata längtan, vi har ju redan alternativ. Du kan läsa mycket om hur de istället trodde det skulle bli ett alibi för etablissemanget, falsk opposition etc. Jag tror inte ens Bulletin hade oss som målgrupp för vi är vana med mer radikala artiklar redan, deras målgrupp var de som läser gammelmedia idag. De som läst dessa skribenter i deras tidigare tidningar. De rekryterade ju bara etablerade journalister från etablerad media, och en transsexuell kulturreporter. Det imponerade inte på Samnytt-läsare. Vi hade våra förhoppningar på t.ex. Riks. Det fanns ju också många kritiska röster som menade att dessa skribenter gjorde mer nytta där de var istället för att samlas på en liten publikation.

Jaså, du vågar dig tillbaka och med en uppkäftig ton dessutom? Men du vågar inte svara på inlägget som helhet för att det visar hur fel du hade?


Vad lustigt då att de allra flesta medieredaktioner med bestämdhet hävdar att de tillämpar principen om konsekvensneutralitet (huruvida de lever upp till den är en annan sak). Vad vet du som de inte vet? Ska de hyra in dig som konsult med roll att förklara vad deras uppdrag egentligen går ut på? Vi ser såklart samma sak utomlands, journalistisk objektivitet är en vägledande princip inom professionell journalism (som stor media, exempelvis NYT, idag inte lever upp till).


Nej, det finns ingen motsägelse, speciellt inte med tanke på att det är jag och Lindberg som argumenterar för att media ska rapportera vad som sagts och hänt. Och med det sagt så undrar jag när de granskande reportagen kommer om konspirationsteorin "Russia Gate" och andra lögnaktiga attacker mot Trump? Och hur dessa konspirationsteoriers spridning i MSM påverkat amerikansk politik och världsläget?


Jag har redan besvarat detta i mitt tidigare inlägg.


Och det sista stycket är väl en sammanfattning av alla dina invändningar. Du är oseriös.

Bulletin 2.0 är en klart mera angelägen produkt än den tama starten. Thumps up.

De som lämnat - Arpi, Neuding, Gür, Teodorescu, Lekander, Leionborg - var uppenbart bara en ekonomisk och ideologisk (PK-ism) belastning. Utan alla dessa salongsliberaler.finns det möjlighet att Bulletin blir något stort. Tino gjorde helt rätt som tog striden och på sikt kommer han stå som vinnaren. Det är i alla fall min förhoppning. Tack Tino för att du fortsätter kampen.

Vad fortsätter Arpi med nu?

Han är mamma-ledig.

Hehe, eller pappa? 🙂

Hittills är Bulletin 2.0 ett fall framåt jämfört med den ursprungliga produkten. Nyhetsdelen verkar fortfarande lika usel och enkelspårig, men i gengäld är opinionstexterna mer vågade och kultursidan har ett och annat läsvärt - idag t.ex. en artikel av Johan Lundberg om hur fransk 60-talsfilosofi har förpestat västvärlden. Helheten är fortfarande långt sämre än nivån man förväntade sig på förhand och rimligtvis kan kräva med tanke på resurserna som pumpats in i projektet. Man får väl dock ge saken tid, och de verkar vara inne på rätt spår åtminstone i flera avseenden. Man saknar i alla fall inte undertecknarna av det ökända avskedsbrevet.

Jag har också roat mig med att lyssna på de två första avsnitten av Radio Bulletin med Dan Korn och Per Gudmundson. Det är lite Axess-känsla över det. Två ganska självgoda herrar, särskilt Korn, dock väldigt kunniga. Den intellektuella nivån är betydligt högre än när Arpi satt vid rodret. Korn och Gudmundson hänvisar till tunga filosofiska verk (som det är tydligt att de faktiskt läst), medan Arpis kulturella referenser sträcker sig till Sagan om ringen och några dataspel, typ. Skönt också att slippa höra Arpi staka sig igenom introduktionsavsnitten som han brukade läsa innantill likt en fjärdeklassare som nervöst redovisar ett skolarbete inför klasskamraterna. Å andra sidan blir det lite gubbigt och tankspritt på sina håll. Korn tappar lätt tråden och börjar svamla om annat. Podcastformatet är inte riktigt deras hemmaplan. De hade nog tjänat på att prata ihop sig lite inför avsnitten så att det blev mer fokuserat.

Lovande utveckling ändå, allt som allt. Ingen radikal förändring kanske, men credit should be given where it's due.

Jag håller i stort sett med dig. Kulturdelen blev bättre utan transaktivism.

Men podden, där (om jag förstår rätt) Dan Korn håller i rodret blev dålig kanske tom. sämre - fast på ett annat sätt.