Hur slutar jag oroa mig för framtiden?

Om jag vore du skulle jag börja analysera de konspirationer du tror på, jag skulle ifrågasätta dem och plocka isär integriteten i dem. Kan du beskriva vad du anser vara en dominant konspiration som du tror på? Vad innefattar den? Vad säger den?

Jag förstår, distansen går att återfå genom att utöva det jag föreslog ovan.

Vad tycker du om anledningen att plugga för att lära dig och att få vara social? Skulle detta potentiellt kunna vara en anledning till att göra det? Här bör du även kontemplera effekter utav att lära dig och vara social, vad för effekter sker utav att lära dig och vara social?

Att klargöra dessa effekter kan stärka motivationen att plugga.

För folk som är som vi fungerar det enbart att släppa en sorts besatthet genom att ersätta den med en annan besatthet. Det är därför jag tänkte att du kan hitta något nytt (konstruktivt) intresse som du kan djupdyka i.

Vet inte hur jag ska lägga upp det riktigt men det känns som att utan konspirationerna så har jag ingen kompass för framtiden. Därför sitter jag klistrad med dem i tankarna.
Något som är oundvikligt, en dominant konspiration, är att världen enligt makthavarna ska bli en global komnunistisk diktatur. Självklart kan jag inte förhindra det men motstånd i liten skala kan man göra.

Fick redan svar idag att jag inte kommer in och jag har egentligen inte ekonomi för att plugga vidare.

När jag är social så mår jag bättre och varje gång jag är ensam så får hjärnan en stark avdrift in i mörkret och ältar negativa tankar och sänker mig. Förut kunde jag samordna tankarna och ha ganska bra kontroll över mig och livet. Det fanns till och med en tid där jag var extremt disciplinerad, skärpt, målmedveten, ambitiös och jobbade mot tydliga mål. Men jag har hela tiden långsamt förlorat allt och jag har blivit mer och mer omedveten. Reaktionstiderna är korta och nervigheten stor. För typ 15 år sedan var jag en helt annan människa omgiven av helt andra tankar.

Power of now är nog väldigt rätt, levde mycket så förut men gick vilse sen.

Vill skapa distans och vara med i en helhet. Tänka positivt, hjälpa, bidra, komma till användning och känna att man finns. Annars driver jag bara omkring och inte gör nånting och tänker destruktivt.

Nåt som är viktigt är att om jag på nåt sätt skulle få in pengar så mår jag genast mycket bättre och konspirationerna känns hanterliga och kan klaras av. Jag upplever att världen är avsevärt mörkare när jag är fattig. Med pengar blir jag genast gladare.

Har du nån bok för att hantera det? Eckhart Tolle som nån tipsade är bra. Har läst hans bok The Power of Now.

Ja det vore drömmen. Att hitta nåt konstruktivt som är lika beroendeframkallande som spelberoende och nöta på det i stället.

Egentligen behöver du inget kompass eftersom du i princip alltid anpassar dig till varje given omständighet som uppstår i medvetandet, men det kan vara fördelaktigt att ha ett kompass beroende på hur du konceptualiserar framtiden, men då är det ett mål du har konstruerat som gäller.

Vilka makthavare har påstått detta?
Och förövrigt är detta om det nu skulle vara ett mål makthavarna har fullständigt uppnåeligt. Fundera på hur orealistiskt detta är, att hela världens skulle enas under ett styre? Det finns inte någon eller några makthavare som ens kommit i närheten till att ena världen under ett styre, det är flera tusen år tills något sådant ens kan närma sig, det går inte att förstärka och upprätthålla lag och ordning över ett sådant gigantiskt område, för att inte tala om all språkdifferentierbarhet, kommunikation, tro-system och mycket annat som skiljer människor, länder och kulturer åt... det är fullständigt orimligt.


Läs boken igen?

Har du nån idé om vad det skulle kunna vara för dig?

*Ouppnåeligt.

Helt rätt, klantigt stavfel.

Inte direkt men bör vara något pengagivande och intressant samtidigt...
Gillar dock spartansk livsstil, fast jobb, god mat, litet ansvar, semester, bra relationer och en enkel livsstil.

Hm, intressant men med litet ansvar. Det är inte det lättaste att hitta ett jobb med den kombinationen. Skulle det funka om jobbet är med litet ansvar men att hobbyn är intressant?

Det funkar. Jag är simpel som människa så det passar mig. Abstrakta saker är bara energikrävande, jag önskar jag kunde dem men det blir i längden jobbigt och effekten trist.
Monotona saker är helt ok. Har du själv varit i det här? Du vet vad jag menar när jag har knepigt att hålla distans?

Ok, då har du en uppgift framför dig att hitta något sådant jobb och hobby. Det borde inte vara omöjligt.

Jag kämpar ständigt med tankar och känslor som ibland blir övermäktiga och behöver tyglas, och jag har under åren hittat olika coping skills som håller mig på banan.