Citat:
Ursprungligen postat av
Kosegutten
Alla "ismer" har bias åt sitt eget håll, det är själva definitionen av en ism. Har inget till över för den svenska avarten feminizm. För övrigt så är den bästa kvinnorörelsen motjucket.
Håller inte med om motjucket. Den (sexuellt) undergivna kvinnan ska inte ge sig in på att försöka prestera i det läget. Finns annat att träna upp för en kvinna som vill bidra till bra sex.
Vad som hör hemma i feminism är (och detta är inte raljant eller oseriöst på något sätt):
Genusvetenskap - ett tafatt försök att göra vetenskap av fullständigt verklighetsfrånvända idéer om kön och genus som går tvärt emot all etablerad biologisk vetenskap.
Arvssynd - Beroende på en individs egenskaper som förklaras nedan så ärver man sin grupps skuld i olika frågor. Om du är vit exempelvis så är du indirekt skyldig till att vita män hade svarta slavar för flera hundra år sedan och du förväntas ta ansvar för detta.
Rättvisa. Detta är centralt och hänger ihop med arvssynden på så sätt att en minoritetsgrupp som tidigare varit förtryckt nu får lite rätt att förtrycka den grupp som tidigare var förtryckare. Jag är oklar över när det blir rättvist och hur man mäter vem som blivit mest förtryckt efter en viss tid, och huruvida man ska vända på hela steken då så att det blir ombytta roller avseende vem som räknas som förtryckare eller offer. Inte helt på det klara med det.
Identitetspolitik, antirasism och feminismens själva kärna; antisexism. Lägg på intersektionalitet ovanpå det hela.
Dessa aspekter fungerar tillsammans så här: Det uttalade målet är jämställdhet mellan könen och alla människor oavsett kön, etnicitet, hudfärg etc. Att stoppa diskrimineringen man upplever finns i samhället som baserat på dessa faktorer.
Metoden för att uppnå denna jämställdhet och frihet från diskriminering är att:
Fokusera så mycket som möjligt på vad folk har för etnicitet, kön etc och sen dela in dessa i grupper.
Tillskriv dessa grupper sedan egenskaper i form av offer eller förtryckare där ett kön och en hudfärg är förtryckare och resten är offer. Förtryckarhudfärgen är vit och offerfärgen är mörk. Förtryckarkönet är mannen och offerkönet är kvinnan. Enligt genusvetenskapen och identitetspolitiken så finns det många, kanske oändligt många olika kön. Alla varianter är att räkna som offer, utom det manliga könet som är förtryckaren.
Sen sätter man igång och diskreminerar så mycket man kan i samhället baserat på dessa faktorer. Så om en person råkar vara både man och vit, ja då är han ett riktigt as redan där och bör behandlas därefter. Eftersom han inte är rasifierad så är han genast diskvalificerad från att överhuvudtaget uttala sig i vissa frågor så som rasism, abort, kvinnors rättigheter, påstådda lönseskillnader etc.
Om en sådan förtryckare har ett jobb eller en maktposition så bör man överväga att snarast möjligt få bort honom därifrån eftersom han har fel kön och fel hudfärg. Rätt kön och rätt hudfärg är kvinna och mörk. Så mörk som möjligt. Finns det en mörkhyad, eller kvinna, eller homosexuell (en avvikande sexualitet innebär också att man blir ett offer) som kan ta den vite mannens plats så är det jämställt och feministiskt att plocka bort förtryckaren och ersätta med egentligen vem som helst. Kvalifikationer och meriter är inte relevanta eller kommer åtminstone på en andraplats. Fokus ligger på kön, hudfärg och sexuell läggning. Det är de viktigaste faktorerna i egentligen alla livets och samhällets avseenden.
Som ni ser så är feminismens påstådda mål, och metoden de valt för att uppnå målet helt och hållet motsående varandra och metoden är snarare i precis alla situationer att göra precis just det som man påstår sig kämpa emot.
Alltså:
Emot rasistisk diskreminering - diskreminerar rasistiskt.
Emot sexistisk diskreminering - diskreminerar sexistiskt.
Värt att nämna är att dessa roller som offer eller förövare är fullständigt orubbliga oavsett hur man som individ beter sig. Själva individbegreppet är ganska ovidkommande för feministen. Individen representerar endast sin grupp. Så (och detta är verkliga uttalanden av verkliga feminister) om en vit man blir ihjälslagen av tio svarta män som skriker "vi ska döda dig för att du är vit och vi hatar vita" så är det INTE ett rasistiskt hatbrott, utan självförsvar. Alltså, förtryckaren (mannen som blev ihjälslagen) blev dödad av offren för hans förtryck. Offren är ju offer för förtryckarens grupp sedan länge (slaveriet blabla) så att individen var en skötsam pojk som inte ville en fluga förnär och aldrig förtryckt någon personligen är helt irrelevant. Han är per definition en förtryckare och dödsmisshandeln var per definition självförsvar eftersom gruppen av offer dödade en förtryckare.
Det är inte alltid lätt i att hänga med i det här bakoframvända, upponedvända, inverterade och motsägelsefulla perspektiv på världen och människan. Speciellt med tanke på att allt beteende ovan går under parollen "alla människors lika värde" som är en felöversättning från FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. Samma konvention om rättigheter som säger att man inte får "diskreminera någon baserat på kön, etnicitet" osv. Vilket ju är precis vad de gör. Själva fokuset ligger på att diskreminera.
Det vore intressant att höra en feminist kommentera min bild av feminismen. Jag har diskuterat detta med feminister och upprepade gånger fått den bekräftad för mig så det verkar vara det vedertagna feministiska perspektivet men rätta mig gärna om jag har fel.