Är gitarrgrupperna, till slut, ute nu?

Deccas berömda famous last words till Beatles....

Själv med barn som inte riktigt kan redogöra för aktuell musiksmak så gick jag till Spotify´s topplista och drog igenom de 30-40 första. Så vetenskapligt, så.

Men - antingen balladigt med akustisk gitarr, eller elektronisk med lite varierande grad av catchiness men gemensamt, mycket eko.

Är väl så gammal så att mitt aktiva nymusiksletande slutade nånstans 2010-11-12. Sen hör man ny ytterst sällan, typ på skvalradion, något man gillar. De senaste var väl Happy och Uptown Funk. Jag har inga balladgener i kroppen. Gillade inte Gloria gaynor, Gillade inte Agneta Fältskog. Har alltid gillat typ snällare hårdrock, gladpunk, sånt som folk gillar att skaka loss till. Walking on sunshine, Hitchin a ride(Green Day). Typisk gitarrgruppsrock. Har alltid funnits, Från she loves you, Status quo, Punkrocken i lite olika vågor, Ska i lite olika vågor. Green Day, Offspring. Riktig guldålder runt 2010 med grupper som Strokes. Mycket gitarr, mycket som uppmanade till att ta ut ackorden själv, väldigt begränsat med eko. Gitarrgrupp.

Har den genen i människorna plötsligt dött ut med den yngre generationen? Fortfarande mina ungar som är millenials uppskattar mina gamla 70-talsgrejer, både då jag spelar själv och då jag spelar. Eller sånt som Red Flag med Billy Talent som ändå inte är stenålder.

Alltså, jag provocerar för att jag är övertygad om att jag har fel och att jag letar på fel ställe. Alltså, vilka har tagit vid nu där? Vilken genre, vilka grupper? Nån ny punkvåg? 4th wave ska?

John Mayer är en folkkär gitarrist som skriver och producerar låtar själv med gitarr i hand. Turnerar runt världen.

Gitarr är en sak. Det fanns flera på listan som var modell klinka gitarr. Men "gitarrgrupp"? Som i något som går att spåra tillbaka till stones och beatles? eller ännu hellre chucken? (uppskattar Mayer men gitarrgrupp är han inte)

The Brian Jonestown Massacre har fint gitarrspel i sin grupp med gitarrspelande gitarrister.

Helt klart gitarrpop men de är ju knappast "ny musik". Green Day lär väl turnera fortfarande och ge ut lite musik som ingen lyssnar på.

Enklare att en artist anlitar nån "låtskapare"/producent som sitter i sin lya framför en dator och en MIDI-synt, än att dra ihop ett helt band med medlemmar, replokal och utrustning. Vi är inne i lättjans tidsålder och det speglas sannerligen även i musiken.

Greta Van Fleet blev väl halvpoppis för något år sedan med deras oförskämda Zeppelin-ripoff.

Jag är en gammal gubbe, så jag ska inte tvärsäkert hävda att de inte är det, även om jag tvivlar på det. Det är sant att ungarna inte i samma omfattning drömmer om att bli framtida gitarrhjältar som de gjorde när jag var unge, d.v.s. elgitarren känns kanske inte lika hajpad som instrument som den var ett tag, men helt dött verkar det ju inte.

Nu är det inte en gitarrgrupp, men jag tycker ändå det passar in i trådens ämne. Jag är som sagt en gammal gubbe och brukar inte följa några Youtubers, inte ens de som spelar gitarr. Men av en slump råkade jag stöta på Stevie T, blev lite glad över hans videoklipp och jag började för första gången prenumenera på en Youtubare. När jag upptäckte honom för ett litet tag sedan, så blev jag lite överraskad över att han hade 1,2 miljoner prenumeranter. Är det verkligen inte överraskande många för någon som mest gör klipp om att 'shredda', spela klassiska hårdrocksriff/solon, 'sweep picking' o.s.v.? När jag nu lite senare för ett par veckor sedan kollade fler klipp, så hade han 2,18 miljoner prenumeranter, sedan ökade de varje gång jag kollade till 2,2 miljoner, 2,21 miljoner och nu 2,23 miljoner.

Han har alltså 2,23 miljoner prenumeranter och verkar för tillfället få 10,000 fler varje vecka. Är inte det ändå rätt mycket för något så smalt som en youtuber som gör klipp om att spela gitarr inom ett ganska smalt musikspektra (huvudsakligen hårdrock/metal)? Hur går det ihop med att "gitarrgrupperna är ute"?

https://www.youtube.com/channel/UCl1...arX3OzZBvTlsPQ


Verkligen. Anton Newcombe är kanske ingen ny artist, men enligt min mening kanske den störste musikartisten de senaste 25 åren. Hans musikkatalog är verkligen slående både kvantitativt och kvalitativt, samt han är fortfarande relevant.

Mycket möjligt att det är ute, men ingen vettig människa orkar bry sig. Det intressanta är bra mot dåligt. Är man ball så är man, oavsett vilken tid man lever i. Här har vi ett par sköna killar från vår samtid som lirar riktigt vass gitarrmusik:

https://m.youtube.com/watch?v=1TNVOqRLBwU

Men här undrar jag då om Bra och Dåligt inte är att jämföra fläskkarré med fisksoppa? Det var oerhört många som gillade typ Kate Bush, som jag själv tyckte var tråkigare än att se gräset växa, medan sånt som Nazareth, som jag gillade fick andra att skaka på huvudet. Och just det här rocktemperamentet, ett driv, ett gung, det fanns lika mycket i Slow Train med Quo som i Green Days tidigare och i sånt som Franz Ferdinand, Wilco eller Strokes. Det temperamentet verkar inte finnas kvar i någon form. Kanske just, man var inte tvungen att vara ball, musiklyssnandet hade inte den primära funktionen att visa image, man kunde bara gunga med, bara lyssna för att man i grunden stimulerades av det man lyssnade på.

Ok, gitarrgrupper innefattar ju sånt som Pink Floyd, Oasis och lite din länk också. Onekligen gitarrgrupper det med. Men även det är tunnsått.

Du har såklart rätt i att det är en omöjlig objektiv sanning pga subjektivitet, men kan du argumentera för varför du tycker att något är bra eller dåligt så har din åsikt ett naturligt existensberättigande. ”Inne” eller ”ute” säger något om trender men det är intetsägande när det kommer till musikalisk kvalitet och därmed inte ett argument.

Gitarrgrupper är en sak. Det här med ”bra och dåligt” en annan. Menar då att det finns lite olika temperament i den musiklyssnande publiken. En del vill ha avancerat, en del lugnt, en del andra gungande. Och att alla tider har musik för att tillfredsställa olika temperament. Är överygad om att jag gillat ragtime 1920, Boogie Woogie 1930, Glenn miller 42, Elvis 58 lika väl som jag gillade Quo då mitt musiklyssnande började. Och oerhört många gillade Basket Case då den kom. Medan andra hade gillat Bebop 55 lika väl som kanske Genesis om de fötts ett par årtionden senare. Alla tid borde ha musik för alla olika temperament.

Vadå inte ny musik? Anton gör ju nytt hela tiden.