Glidit på en räkmacka hela livet, mår så dåligt att självmord övervägs

De jag känner med svagbegåvning har antingen inte klarat körkort alls eller fått både skriva och köra upp mellan 5-10 gånger. Vem har sagt att du är svagbegåvad?

Om du var lika ointresserad som barn är det inte konstigt att du behövde speciallärare, det har fortfarande inget med svagbegåvning att göra. Ang finmotoriken handlar det också om att träna vilket du nog aldrig gjorde eftersom det fanns ett ointresse där också.

Alla måste träna på saker för att bli bra, det är först när man tränat mycket men ändå inte klarar av det som man kan börja diskutera anledning. Att du gått på syslöjden alla år betyder ingenting om du aldrig tränade ordentligt.

Troligtvis är du deprimerad och har varit så i många år. Sök läkarhjälp och se om det gör någon skillnad i ditt liv!

Ja symptomen tyder på depression snarare än "karaktärsfel".
Vi börjar med att utreda det.

Har under majoriteten av mitt liv glidit på en räkmacka. Fick alltid det jag ville ha och problem som uppstod sopade föräldrarna mattan inför. Resultaten är att jag inte kan någonting alls i stora drag. Har en oerhört dålig självkänsla då jag inte har koll på någonting egentligen. Att aldrig ha behövt kämpa för något och att få känna att jag klarar av någonting har sannerligen satt sina spår. Det har varit bekvämt och konsekvenserna tänkte man ju inte alls på. Tjänar mina egna pengar i dag och bor själv i en lägenhet men jag har så dåligt psyke, ger upp för minsta lilla och känner varje dag att jag knappt vill leva. Alla grunder som man ska kunna vid 26 års ålder fattas jag. Det är så pass illa att jag inte ens klarar av att montera ihop en möbel trots beskrivning. Minsta lilla uppförsbacke får mig att ge upp då jag alltid fått saker gjort genom någon annan. Överdriver inte när jag säger att jag inte kan någonting. Saknar dessutom intresse överhuvudtaget som rör livet och allt i det. Där finns ingenting jag känner att det här vill jag veta, lära mig mer om och sedan verkställa, ingenting.

Skyller på mina föräldrar. När jag var liten ifrågasatte jag ju inte hur enkelt liv jag hade, med åldern var jag redan för bekväm kring det. Det är nu verkligheten hunnit ikapp mig. Det är otaliga gånger i livet det visat sig hur extremt dåligt förbered jag är, hur kass jag är och hur mycket jag missat. Tycker hela livet känns meningslöst och jag skäms över hur begränsad jag är i kunskap i allt möjligt jag har. Vet knappt var jag skulle börja för att ta igen det. Dessutom har jag ingen motivation, är deprimmerad och tycker allt är jobbigt..

Känns omöjligt att ordna denna soppan, vad tänker Du som läser detta?

Har du tjej eller tillhör du de som är oskuld vid den åldern?

Jag tänker att du ska höra av dig till Försvarsmakten, mönstra och göra militärtjänstgöring. Det är ditt snabbspår till vuxenblivande. Vänta inte för länge, gör det nu.
Oroa dig inte för om du klarar det eller inte, de ser till att du klarar det. När du kommer ut på andra sidan kan du ta dig an livet med ett nytt självförtroende. Detta har funkat för tusentals svenska män genom åren.

Ser att du tar lätt på att jag beskrivit att all form av arbete där fingerfärdighet används har jag enorma svårigheter med. Skulle gjort bort mig totalt därborta..

Tänker att du nu har någonting att kämpa för, du står nu inför ett problem som du har möjlighet att lösa som sedan kan resultera i en känsla av att du kan klara av någonting. Detta du befinner dig i är någonting du har saknat i din uppväxt och någonting dina föräldrar inte har gett dig, detta är någonting du behöver.

Nu måste du lära någonting du inte lärt dig som är någonting du behöver kunna som du inte kan, nämligen att leva, lösa dina problem och ta hand om dig själv utan att dina föräldrar håller dig i handen.

Ja. Nej. Jag vet inte.
Det var ett råd i all välmening, avsikten var inte att såra dig.

Vi växer genom att klara av utmaningar, inte övermäktiga och omöjliga utmaningar, men genom att erövra nya områden bit för bit. Därav mitt råd.

Det är bara att utmana dig själv. Köp något du kan mecka med /sätta ihop själv. Blir inte ledsen om du misslyckas, alla är dåliga i början. Tycker du ska också försöka ( när det är möjligt igen) gå några kurser inom saker du kan tänka finnas intressant. För att utveckla dina kunskaper. Det du kan göra nu är ju att beställa en massa böcker och läsa till dig en massa också.

En sak jag gjort är att odla grönsaker från grunden. Är väldigt stolt över min advokado planta. Kanske låter löjligt men det känns otroligt roligt att ha en grönsak som man odlat från ett frö.

Du kan alltid utvecklas men det är just DU som måste göra det. Dags att krypa ur ditt skal och göra saker på egen hand.

En sak som stärkt mig ( återigen går inte just nu) är att resa själv. Då finns det ingen som kan hjälpa dig( ja förutom de som är i service yrket:P) men jag menar då måste du ändå vara självständig. Ta besluten själv, hitta till saker själv , boka saker själv etc.

Lycka till

Sen läs min signatur hint hint

Har oerhört dåliga karaktärsdrag. Vill en massa men inte göra jobbet, snackar istället för att verkatälla. Tänk att ha gjort så hela livet..
Det har gått så långt, psyket så dåligt så att direkt efter en arbetsdag hinner jag knappt in genom dörren innan jag behöver lägga mig ner och sova. Hela min hjärna måste vara täckt av grå materia.