Investment banker

Bud Flud:

Jag har inte läst just den boken. Men om du bara förstår vart tredje ord är det ju en mycket bra bok! Och vill du bli proffs får du faktiskt kunna det mesta, oavsett om du har formell utbildning eller inte. För allt hänger ihop, prissättningen på en valutaswap kan mycket väl i förlängningen påverka din aktieoption, och ju bättre du kan sambanden desto mer tid vinner du.

Nu skall du inte behandla allt proffsen säger som hugget i sten. De flesta proffsen är ju faktiskt ganska mediåkra handlare, så försök vara kritisk till allt dom säger. Det gäller allt på börsen. Lita inte på någon, men lyssna på allt.

Det att språket är avancerat beror ju på bristande förkunskaper från min sida. Får läsa om den då jag har lite mer kött på benen.

Sen att man lyssnar för mkt på andra och tar allas åsikter som sanningar är ju en mina som jag gick på då jag började handla.

Har hållt på med valutahandel i ca 3 år(jobbar 4 tim per dag,tjänar i snitt 5k per dag), och funderar eventuellt på att daytrada ett tag efter utbildningen( i några månader) och känna på om jag skulle vilja ha det som mitt enda jobb(om man tröttnar på för mycket fritid?), annars funderar jag på att krydda till tillvaron med ekonomirelaterat deltidsjobb,helst något som är väldigt stimulerande.

Kan man få deltidsjobb inom finanssektorn? Gissar på att man måste, jobba heltid ett tag, innan man kan få det, och det skulle jag vara beredd att kanske offra, för att få tillvaron att se ut så som jag vill(deltidsjobb 20 tim+trading 10 tim)...typ klampa in på ett företag med jättemycket ansvar under armarna och sen dra efter 4 timmar för att sedan sitta och spela onlinespel,surfa skit de resterande 12 timmarna

Epic767:
Dagens i-landsproblem!

Jag tror inte att det finns deltidsjobb, och hade det funnits hade jag absolut rått dig att inte ta det. Dagens finansgubbar åker till en lokal där dom gör precis samma sak som du och jag gör hemma. Dock med chefer, bilköer, fan och hans moster.

Flytta till något varmare land och skaffa dig en givande hobby!

Istället för att skapa en ny tråd tänkte jag ställa några frågor här.

Går 3e året på gymnasiet nu, samhäll. Har stort intresse för ekonomi och kan tänka mig att slita stenhårt för att nå de målen jag vill. Vill nu veta lite om vad jag ska söka för att nå de fina jobben som det talats om här i tråden (ibanker o.s.v.). Mina betyg håller inte för Handels i Stockholm utan jag ligger strax under 19 och nosar. Kan man gå på andra skolor för att få chansen till en intervju hos en välbetald bank i t.ex. London? Vad för utbildning ska jag söka? Civilekonom? Har inte så jättestor koll om jag ska vara ärlig. Vilken är den bästa vägen? Är det tvunget att jag ska plugga upp till 20.0 på Komvux och sedan söka HHS eller kan jag köra på Lund/Uppsala?


Tack

Det här har diskuterats otaliga gånger i tråden. Vanligaste svaret är "högskoleprov!!lol" alternativt att "ja som vi har kommit fram till är det lättare att komma någonstans med HHS men munchencalling gick faktiskt på Lund!!1lol". Jupp.

Ja, men munchenvalling är väl inte heller i England utan i Tyskland? Jag kommer heller aldrig hinna stänka 1.9 på HP innan jag måste påbörja utbildningen. Jag hade även några ytterligare frågor i mitt föregående inlägg som någon kanske kan svara på.

Utan att vara otrevlig eller nåt; läs hela tråden. Om det här är vad du är intresserad av kommer du ha stånd redan på sida 2.

Läst säkert 30 sidor av tråden, dock inte fått några RIKTIGT KONKRETA svar på dem frågorna jag skrev. Tack iaf =]

Efter att ha skummat igenom tråden kan jag konstatera att det, med några undantag, verkar vara unga killar i 3:an på gymnasiet som svarar på frågor angående vägar in i investment-banking-yrket. Killar som tyvärr vet mycket lite om hur det går till i verkligheten.
Detta i sig är inget problem men det är lite synd när de som frågar inte läst lika många NY-times artiklar, sett lika många filmer eller för den delen läst universiteten runt om i världens sälj-information, får sina frågor besvarade av folk med svar baserade på mycket tveksam fakta och kvasikunskap.
I mina ögon är tråden intressant men de flesta inlägg är föga trovärdiga.

Jag säger inte att skolors rykte, ens betyg, osv inte spelar roll men det är knappast avgörande. Vissa här slänger sig med uttryck som "det är kört", "lägg ner" och "Går du i Göteborg?! Ja, då kan du glömma att jobba som IB i London." - Är någon av er rekryteringsavsvarig på någon bank eller instution överhuvudtaget? Tror inte det.

Bara för att den "vanliga" vägen är en viss sträcka betyder inte det att det är den ända.
På 100 investmentbankers så kanske 50 gått den "vanliga" (= gymnasiet med 20,0 -> HP 2,0 -> BA/MSc från HHS eller LSE -> bank-jobbs-stegen -> MBA osv) medans de andra 50 har gått 50 helt andra vägar. Det gör den vanliga till vanlig men inte den ända.
(Jag har förövrigt ingen statistik eller dylikt. Detta är bara mina kritik till visa självutnämnda experters resonemang.)

Så till alla 18-åriga gymnasiekids: Klart det går! I princip så går allt. Ni skulle bli förvånade hur många olika vägar folk tagit till samma jobb.

En idag 50ish år gammal man gick ut gymnasiet med halvbra betyg (typ 14 i snitt) och värdelösa mattebetyg. Han hade läst till MaB och hade G i båda.
Sommaren efter examen tänkte han om. Han skulle bli bra på matte och lärde sig räkna. Året efter började han på Chalmers och läste matte, kemi och fysik. Han doktorerade i kemi. Något inom det nobelprisaktuella ämnet ytreaktioner.
Han utvecklar idag katalysatorer åt en stor biltillverkare i Sverige. 50.000-nåt i lön.

En annan man, 40 år, gick ungefär samma väg. Han gick väg- och vattenprogramet på Chalmers, startade ett företag som är väldigt framgångsrikt och köpte i år en segelbåt för över miljonen som ligger och guppar utanför huset på strandvillan i Göteborg.

Har inget med finansvärlden att göra men det visar att två matematiskt obegåvade gymnasieungar som mestpelade musik istället för att plugga lyckades med det "omöjliga".

Även mitt fall påminner om dessa.
Jag gick ut gymnasiet 2005 med väldigt "dåliga" betyg. Tror jag har runt 11. Läste bara till MaB.
Jag var allt annat än intresserad av ett akademiskt liv. Jag ville syssla med musik.
Två år senare är jag inte samma människa. Idag älskar jag studentlivet och har en nykärlek för litteratur och matematik. Jag gjorde högskoleprovet efter en del pluggande och fick 1,7, pluggade in MaC och fick MVG.
Kommer även att läsa in MaD på distans.

När jag är klar med universitetet kommer jag ha en kandidatexamen i nationalekonomi med inrikting på finans (nat ek. 1-3, statistik 1, juridisk grundkurs (tror jag)) från Handels i Göteborg (med utlandstermin och MFS) och en MSc i economics eller finance från något utländskt universitet. Helst i Paris då jag vill lära mig franska bra, annars England. Kommer då vara 26

Ni som tror er veta: Enligt erat sätt att se på saken: Är jag "körd"? Kommer jag in på IB-banan i London om jag skulle vilja? (Seriös fråga, skulle vilja veta.)

Det bestäms inte av gymnasiebetyget om du kan bli I-banker eller inte. Det har antagligen mycket mer att göra med dig som person och vilka intressen du har.

Nu är jag inte i branchen och ingen expert så jag bara spekulerar.
Då det gäller I-banker i just London så har jag förstått att kulturen är lite annorlunda där. Det spelar större roll vart du har läst än vad samt att du ska jag väldigt bra betyg. Tex en sökande med examen i litteraturvetenskap från välkänt universitet går före en sökande med ekonomiexamen från mindre känt universitet. Hur Göteborgs Universitet rankas i London har jag ingen koll på.

Problemet är ju det att det är en sådan enorm konkurrens om platserna. Jag vet inte om dom kommer att kolla dina gymnasiebetyg. Har hört att vissa konsultfirmor gör detta (tex Bain, McKinsey). Självklart spelar din personlighet en enormt stor roll, men hur ska du kunna visa upp den om du inte ens blir kallad till intervju?

Sen då det gäller olika vägar in så är det efter vad jag har läst vanligare på sales/trading-sidan. På i-bankingsidan tror jag det är lite mer elitism där betyg och lärosäte spelar större roll. Jag skulle våga säga att på dom stora bankerna så har den absoluta majoriteten en examen från ett känt universitet och därtill bra betyg även om undantag sjävklart finns.

Man kan "lyckas med det omöjliga" men det är ju inget man ska räkna med. Det gäller att skapa dom bästa förutsättningarna man kan här och nu. Se till att få bra betyg, engagera dig utöver studiera och försök ordna relevanta extrajobb/interships så kan det mycket väl gå vägen!

Kände att det har inlägget mest blev flum men hoppas jag iaf kunde bringa lite klarhet.

Kan även för ordningens skull nämna att mina gymnasiebetyg inte är något man visar upp på släktmiddagen och jag kommer själv att läsa ekonomi på ett "lägre rankat" universitet så jag försöker inte racka ner på någon. Ifall någon uppfattade det så.

Det är möjligt att det oftast är så. Jag menar bara att om det är ens högsta dröm tycker jag att man kan köra på. Självklart måste du vara flitig och från den dagen du kommer på att du vill bli i-banker skapa en situation där du kan bli det. Jobba mycket i kåren, idrotta, få bra betyg osv.

Du kan säkert hitta exempel på folk som har "råkat" börja spela squash med nån chef och sedan fått en intervju.

Jag kan heller inte låta bli att tycka att det är jävligt korkat av bankerna att vara så enkelspåriga. De har säkert ett effektivt system för att få fram, vad de tror är, de bästa medarbetarna men genom att koncentrera sig för mycket på betyg och skolrykte missar de säkert en hel del duktiga tjejer och killar. Och budgeten för rekrytering lär ju inte vara liten så de borde vidga sina vyer lite. Å andra sidan verkar det ju gå bra för många banker så de kanske är nöjda.

Jag förösker inte förenkla verkligheten eller hävda att det är lättare än vad det är så att jag själv inte tappar hoppet. Vilket man lätt skulle göra om man läser igenom tråden och inte har 20,0 och är 19 år.

Frågan om mitt fall är högst hypotetisk. Jag strävar inte för att bli i-banker.