Nya uppgifter om Estonia - hål midskepps. (2020-09-24)

Jag har ingen aning om vad som hände MS Diana. Jag snackar om Estonia. Två helt skilda öden.

Ja men vi snackar om skador på samma typ av konstruktion

ödet av fartyget påverkar alltså vad som orsakat skadorna och det som hände i ena fallet kan helt uteslutas i det andra fallet pågrund av det.

Ok.
1.Ödet påverkar såklart vad som orsakar skadorna vid två helt skilda händelser.
2. Har aldrig påstått att det som hände i ena fallet ej kan hända i andra fallet, jag har påstått vad jag är övertygad om hände Estonia.
Wtf.

Ja ödet styr jag förstår

väder och vind kan orsaka skadorna om skeppet inte sjunker.

om däremot skeppet sjunker och 850 personer dör måste någon ha kapat bort det.

Jag förstår att luft komprimeras olika och att hålet i modellen inte har syftet att simulera ett hål i skrovet på Estonia. Men både hålet i modellen och det potentiella hålet i skrovet när Estonia sjunker tjänar samma syfte i ordens rätta mening att släppa ut luft så att modellen och fartyget kan sjunka fortare.

Anders Ulfvarson talar om kritiken mot modellförsöket vad gäller att släppa ut luft ca 8.30 in i följande intervju med Svensk Webbtelevision: https://m.youtube.com/watch?v=OdP4bkacbyo

Det är alltså inte fusk att kompensera för luftens olika kompression, vilket han påpekar där. Santidigt är det en approximation där man inte vet riktigt om detta motsvarar verkliga förhållanden för det man i verkligheten gör med modellen är ändå något annat än vad som hände fartyget. Det understryker svagheten och osäkerheten i modellförsöken, som visserligen inte skall överskattas heller, men som finns där.

Jag menar såklart att det gjordes på Estonia för att man hade ett specifikt syfte med det och att det inte borde kunna vara några problem att göra det rent tekniskt/praktiskt.

Det vore något helt överjävligt svårt att skära bort ett 56 ton tungt visir under gång i 4-4.5 m sjö. Du har minst botten(atlant)lås och två sidolås. Det förra måste
du in i visiret utanför rampen för att komma åt. Sedan får du hoppas att låsarmarna brister av sig själva, såvida du inte skall ut och skära på ett fördäck som
regelbundet sköljs över. Kolla på GGEs sida, eller JAIcs rapport så har du bilder och ritningar.

Sedan har du förstås detaljen att visiret står på land och undersökts i detalj av mängder med experter, inkl. Meyervarvets. Ingen har hittat spår av skärarbete (efter haveriet, NB) eller sprängning.

Det vore något helt överjävligt svårt att skära bort ett 56 ton tungt visir under gång i 4-4.5 m sjö. Du har minst botten(atlant)lås och två sidolås. Det förra måste
du in i visiret utanför rampen för att komma åt. Sedan får du hoppas att låsarmarna brister av sig själva, såvida du inte skall ut och skära på ett fördäck som
regelbundet sköljs över. Kolla på GGEs sida, eller JAIcs rapport så har du bilder och ritningar.

Sedan har du förstås detaljen att visiret står på land och undersökts i detalj av mängder med experter, inkl. Meyervarvets. Ingen har hittat spår av skärarbete (efter haveriet, NB) eller sprängning.

Jo skära kanske är svårare än att spränga.

Ang undersökningen av bogvisiret är det ju som att fråga en mördare om han är skyldig. Självklart kan man få fram de svar man vill ha i såna undersökningar.

Man bör istället ställa sig frågan varför ett bogvisir från en civil fartygsolycka står inlåst på militär mark.

Många olika saker i ditt inlägg, men jag tänkte fokusera på ST Sillastes uppgifter. Han är av uppenbart intresse eftersom han befinner sig på däck 0 precis under platsen för hålet/sprickan när förloppet startar och dessutom senare vid TV-monitorn i ECR. Jag har då följande utgångspunkter som får antas vara sanna i Sillastes tre förhör 28/9-10/4 1994 (se länkar nedan):
- han befinner sig i ’sewage treatment room’ när olycksförloppet inleds,
- han ser inget vatten där, eller på däck 0 under sin väg tillbaka till ECR,
- han ser i monitorn i ECR hur stora mängder vatten kommer in bredvid rampen,
- han tar sig ut genom nödutgången (trapporna) genom skorstenen.

Det första jag vill ta fasta på är skakningarna/smällarna som han upplever. Han beskriver inte dessa som ljud, utan just som skakningar som bl.a. för elpanelen att skaka. Det menar jag betyder att detta inte nödvändigtvis är samma sak som de smällar (”bangs”) som passagerare på däck 1 hör.

Däremot uppstår strax därpå slagsida, så pass att dunkar rullar över durken och Sillaste förstår att något är fel. Frågan är om detta är ”the sudden heel” eller något annat? Vad som står rätt klart för mig är att det inte är en bestående slagsida på 30 grader vi talar om, för i så fall hade han fått mycket svårt att ta sig tillbaka till ECR. Som jag ser det har vi en mer begränsad slagsida, kanske 10-15 grader när Sillaste når ECR. Detta tar honom en okänd tid, men han säger att han gick, inte klättrade eller liknande.

När han är i ECR så ser han vattnet bredvid rampen tillsammans med de andra två. Jag håller med dig att detta betyder att visiret är kvar. Däremot kan det vara helt loss förutom gånjärnen och därmed slå upp och ner. Efter detta säger han (28/9 1994) att slagsidan blev 30-40 grader, men det betyder som jag ser det inte att han, eller de andra, satt och tittade monitorn oavbrutet.

Vad är klockan när Sillaste ser vatten bredvid rampen i monitorn? HSVA bedömer att detta är ca 00:59-01:01, strax innan ”the large sudden heel” som bl.a. får den berömda väckarklockan att stanna på 01:02. Jag menar att denna slagsida kan ha uppstått med 500-1000 ton vatten på bildäck (http://www.estoniasamlingen.se/SSPA/...ing.pdf#page39, s.42) ev. i kombination med att ventilen mellan krängningstankarna kanske öppnade när WT-dörrarna stängdes, vilket enligt Sillaste sker inom en minut efter han kom till ECR (29/9 1994). Efter detta finns det ingen uppgift om att någon har sett något i monitorn. Eftersom Sillaste och MM , samt Treu, tar sig sig levande ut genom alla trappor i skorstenen så kan vi liksom HSVA sluta oss till att detta inte sker med 40-45 grader slagsida. Det betyder att de måste ha lämnat ganska omgående då slagsidan nådde 20-30 grader.

För att Estonia skall kantra måste hon ha fortsatt framåt genom vattnet en stund med öppen bogramp. Vad som är väsentligt hör är att ingen nämner att man drog ner på farten, utan det enda vi vet är att maskinerna fortsatte att gå tills slagsidan blev för kraftig. Det är som jag ser det fullt möjligt att bogvisiret föll av ganska nära babordsgiren som förvärrade situationen, eftersom inflödet av vatten på bildäck med öppen ramp är så enormt (1-2 minuter i 14 knop räcker för att Estonia skall vara dödsdömt).

Förhörsprotokoll med ST Sillaste:
https://web.archive.org/web/20040101...21.2.4.275.htm
https://web.archive.org/web/20040101...21.2.4.276.htm
https://web.archive.org/web/20040101...21.2.4.277.htm

Om det hade varit bogvisiret han såg, så var inte smällarna ljudet från att det lossnade. Annars skulle det betyda att bogvisiret låg och flöt på vattnet i 1-2 minuter innan det sjönk. Alldeles för tungt för det.

Säger inte att du påstår att det inte finns nåt annat alternativ. Utan svarar bara generellt om det kan eller inte kan ha varit bogvisiret han såg.

Kan ju ha hakat fast sig eller så. Men, jag tror inte heller det var bogvisiret han såg.
Det som gör det svårare är ju det jag lyft med olikheterna i hans vittnesmål nu mot 25 år sedan.
Skall man gå efter det första kan det lika gärna vara en livbåt som vänt sig upp och ner eller annat från Fartyget. Man får uppfattningen att han ser det när dom mer eller mindre redan är på väg av Estonia. Men skall man gå efter det han säger nu, så ser han objektet i en helt annan tidsram och då kan det inte komma från Estonia. Han står och softar ensam på däck och undrar vad som skrapade typ..
Lite grovt förenklat från min sida, men jag och flera med mig har fått den uppfattningen ungefär.