Citat:
Ursprungligen postat av
HusvagnSvensson
Sillaste reagerar defintivt också på de tre smällarna enligt vad han uppger i sitt andra förhör och därefter. Några hårda smällar i skrovet. Därefter kommer slagsidan. Sedan tog han sig till ECR och ser där den stängda rampen som läcker en massa vatten vid sidorna.
Hur stor den första slagsidan var, Den stora överhalningen, är en tvistefråga i det här fallet. Jag anser att det finns belägg för att den inte bara upplevdes som kraftig utan att den var mycket kraftig. Övberg menar t ex att han stod på väggen. Att de på däck 1 kommer ut beror i så fall på att fartyget därefter rätar upp sig igen för att därefter åter, nu gradvis, få allt större slagsida åt styrbord. Det är ju det kritikerna av JAIC tagit fasta på. Det var ingen initial slagsida på 10-15 grader som sedan blev allt värre. Men vad jag förstår menar du att det inte var så det gick till, utan fartyget rätade aldrig upp sig efter den första slagsidan?
Jag uppfattar inte riktigt hur du tänker dig tidsutdräkten? Jag ser fortfarande inte att det finns något sätt att få Sillaste och Treus vittnesmål att stämma med en öppen ramp förrän efter de höga smällarna och den initiala slagsidan. Det skulle då vara om rampen varit öppen redan innan alla ljudobservationer görs och innan slagsidan, men sedan stängts igen temporärt av vågkrafter.
Men om skrapningarna är från det sjunkande visiret som passerar botten på fartyget, så stämmer det dåligt med ett sådant scenario för då har det inte dragit ut rampen helt vid detta tillfälle. Det är mycket tätt inpå överhalningen 01.02. I samband med den girar Estonia enligt HSVA: s scenario. Då tar fartyget rimligtvis inte in så mycket vatten på bildäck genom bogporten längre. HSVA förutsätter ju ett par minuter då fartyget gör full fart med öppen ramp, vilket då inte inte går ihop med att giren görs strax före slagsidan. Om överhalningen och skrapljudet hör ihop trillar ju visiret av alldeles innan giren.
Och sedan skall allltså efter fullbordad gir och ändrad kurs och rimligen sänkt fart Sillaste se vattnet spruta in vid den nu nästan stängda rampens sidor, som då omöjligen några vågor kan trycka upp.
Om bogvisiret redan är borta när Siilaste ser den stängda rampen måste alltså ändå visiret kunnat trilla bort utan att slita med sig rampen. Men då är den ju aldrig öppet. Jag kan inte se att det går att få dessa saker att stämma om Sillastes vittnesmål är korrekt. Går fartyget framåt i hög fart med bortslitet visir och öppen ramp måste Sillaste ha helt fel.
GGE: s slutsats av observationer av skrapljud är att de har hörts både före och efter Den stora överhalningen, se:
https://estoniaferrydisaster.net/estonia%20final%20report/21.5.htm. Så åtminstone alla skrapljud kommer i så fall inte från att visiret körs över.
Det låter i sig annars rimligt att skrapljudet skulle kunna härröra från överkörningen av visiret. Men om vi alltså accepterar Sillastes och Treus vittnesmål ser de då rampen stängd vid olika tillfällen i nära samband med Den stora överhalningen.
Smällarna föregår överhalningen 01.02 med högst några minuter, i vissa vittnesmål verkar tidsmarginalen betydligt mindre än så, kanske en halv minut.
Wachtm*ister och Nilsson vaknar av allt att döma utan att ordentligt uppmärksamma allt av de troliga tre smällarna även om den förstnämnda vittnar om en duns i samband med skrapet. Sedan följer överhalningen tätt inpå. Om det är skrapet av visiret som passerar under fartyget de hör har ju visiret trillat av helt först i samband med giren om det är den som orsakat slagsidan som HVSA anser.
Om vi inte följer HVSA: s teori om giren som orsak till slagsidan och bara räknar med en slagsida på 10-15 grader 01.02 kan vi förstås få ihop att fartyget fortsätter full fart framåt med öppen bogramp efter att visiret trillat av strax före 01.02, men då kan återigen inte männens i ECR observationer stämma och dessutom är det ju svårförklarligt att bryggan inte reagerar alls på den ändå betydande slagsidan.
Många olika saker i ditt inlägg, men jag tänkte fokusera på ST Sillastes uppgifter. Han är av uppenbart intresse eftersom han befinner sig på däck 0 precis under platsen för hålet/sprickan när förloppet startar och dessutom senare vid TV-monitorn i ECR. Jag har då följande utgångspunkter som får antas vara sanna i Sillastes tre förhör 28/9-10/4 1994 (se länkar nedan):
- han befinner sig i ’sewage treatment room’ när olycksförloppet inleds,
- han ser inget vatten där, eller på däck 0 under sin väg tillbaka till ECR,
- han ser i monitorn i ECR hur stora mängder vatten kommer in bredvid rampen,
- han tar sig ut genom nödutgången (trapporna) genom skorstenen.
Det första jag vill ta fasta på är skakningarna/smällarna som han upplever. Han beskriver inte dessa som ljud, utan just som skakningar som bl.a. för elpanelen att skaka. Det menar jag betyder att detta inte nödvändigtvis är samma sak som de smällar (”bangs”) som passagerare på däck 1 hör.
Däremot uppstår strax därpå slagsida, så pass att dunkar rullar över durken och Sillaste förstår att något är fel. Frågan är om detta är ”the sudden heel” eller något annat? Vad som står rätt klart för mig är att det inte är en bestående slagsida på 30 grader vi talar om, för i så fall hade han fått mycket svårt att ta sig tillbaka till ECR. Som jag ser det har vi en mer begränsad slagsida, kanske 10-15 grader när Sillaste når ECR. Detta tar honom en okänd tid, men han säger att han gick, inte klättrade eller liknande.
När han är i ECR så ser han vattnet bredvid rampen tillsammans med de andra två. Jag håller med dig att detta betyder att visiret är kvar. Däremot kan det vara helt loss förutom gånjärnen och därmed slå upp och ner. Efter detta säger han (28/9 1994) att slagsidan blev 30-40 grader, men det betyder som jag ser det inte att han, eller de andra, satt och tittade monitorn oavbrutet.
Vad är klockan när Sillaste ser vatten bredvid rampen i monitorn? HSVA bedömer att detta är ca 00:59-01:01, strax innan ”the large sudden heel” som bl.a. får den berömda väckarklockan att stanna på 01:02. Jag menar att denna slagsida kan ha uppstått med 500-1000 ton vatten på bildäck (
http://www.estoniasamlingen.se/SSPA/1_Definition_of_foundering_scenarios_CFD_Computati ons_and_validations_Comprehensive_modelling.pdf#pa ge39, s.42) ev. i kombination med att ventilen mellan krängningstankarna kanske öppnade när WT-dörrarna stängdes, vilket enligt Sillaste sker inom en minut efter han kom till ECR (29/9 1994). Efter detta finns det ingen uppgift om att någon har sett något i monitorn. Eftersom Sillaste och MM , samt Treu, tar sig sig levande ut genom alla trappor i skorstenen så kan vi liksom HSVA sluta oss till att detta inte sker med 40-45 grader slagsida. Det betyder att de måste ha lämnat ganska omgående då slagsidan nådde 20-30 grader.
För att Estonia skall kantra måste hon ha fortsatt framåt genom vattnet en stund med öppen bogramp. Vad som är väsentligt hör är att ingen nämner att man drog ner på farten, utan det enda vi vet är att maskinerna fortsatte att gå tills slagsidan blev för kraftig. Det är som jag ser det fullt möjligt att bogvisiret föll av ganska nära babordsgiren som förvärrade situationen, eftersom inflödet av vatten på bildäck med öppen ramp är så enormt (1-2 minuter i 14 knop räcker för att Estonia skall vara dödsdömt).
Förhörsprotokoll med ST Sillaste:
https://web.archive.org/web/20040101220948/http://www.estoniaferrydisaster.net/estonia%20final%20report/enclosures%20HTM/enc%202/21.2.4.275.htm
https://web.archive.org/web/20040101223251/http://www.estoniaferrydisaster.net/estonia%20final%20report/enclosures%20HTM/enc%202/21.2.4.276.htm
https://web.archive.org/web/20040101224858/http://www.estoniaferrydisaster.net/estonia%20final%20report/enclosures%20HTM/enc%202/21.2.4.277.htm