Är medvetandet fysikaliskt?

Är medvetandet fysikaliskt? Ett argument som jag personligen finner övertygande, och som talar för just denna slutsats, är det så kallade kausala argumentet för fysikalismen. David Papineau formulerar det på följande vis i sin bok Thinking about Conciousness:


Enligt den första premissen har medvetna, mentala händelser ibland fysikaliska effekter. När jag (t ex) känner hungrig är det min medvetna upplevelse av hunger som får mig att hämta någonting att äta. Och när jag har ont i huvudet är det min medvetna upplevelse av smärta som får mig att hämta smärtstillande tabletter. Det mentala är alltså kausalt aktivt i den fysikaliska världen.

Enligt den andra premissen är den fysikaliska domänen kausalt sluten. Alla fysikaliska effekter har tillräckliga orsaker som är fysikaliska orsaker.

Och enligt den tredje premissen är de fysikaliska effekterna av medvetna tillstånd inte heller överdeterminierade av distinkta orsaker. Effekterna av de mentala tillstånden har alltså inte ytterligare orsaker utöver de rent fysikaliska.

Ur dessa tre premisser verkar fysikalismen sedan följa logiskt. Bara inom ramen för fysikalismen kan alla dessa tre premisser vara sanna samtidigt.

Vad tror ni om det här argumentet? Är det hållbart? Om inte, var för inte? Vilka av premisserna bör i sådant fall förkastas och varför?

(Och jag skulle bli världens lyckligaste om vi kunde hålla oss till det här argumentet och bara det här argumentet i den här tråden).

Medvetande är det fundamentala i tillvaron. Det enda som någon någonsin har upplevt är experiences, vilka utgörs till 100% av medvetande.

Vänd 180 grader på din verklighetsuppfattning så får du det rätt. Medvetandet är det primära, och det ger upphov till upplevelsen av en fysisk värld.

Det är alltså Medvetande som ger upphov till den "fysiska" världen, inte tvärtom.

Utan medvetande inget fysikaliskt (för medvetandet som då inte är medvetande).

Så jag antar, ja. Men vem vet? Om vi definierar det så är det så. Jag gör nu ett medvetet val att tycka det verkar rimligt.

Det jag fann direkt vara lite problematiskt för mig att avgöra i argumentet var första premissen gällandes orsakskedjan och vad som orsakar vad, du beskriver att det är den medvetna upplevelsen av hungern exempelvis som får dig att hämta mat, vilket utesluter hungern som orsak till att du hämtar mat.

Kan du utveckla argumentet ytterligare med en förklaring till varför det är den medvetna upplevelsen utav hunger och inte hungern som får dig att hämta mat?

En apa får en plötslig självinsikt och inser att den ska dö en dag - blir ledsen över detta.

Premiss 1: Att apan är ledsen kan ses i hjärnan - OK
Premiss 2: Hm? Hur ska denna självinsikt ha uppkommit ur något fysikaliskt?

Min fråga är alltså hur ett högre mentalt tillstånd ej prevalent sedan innan ska uppstå ur det fysikaliska, om det som genererar det mentala ej sedan innan funnits? Hur ska neuroner och en död fysisk process kunna leda till självmedvetenhet/personlig utveckling genom insikt? Ställer mig alltså tveksam till premiss 2, då jag endast kan se att redan existerande fysikaliska mönster i hjärnan bör kunna generera och förstärka redan existerande mentala tillstånd.

Hade du någonting att säga om det argument jag presenterade?

Man kan ju alltid göra tankeexperimentet att härleda medvetandets uppkomst hos sig själv som individ men även evolutionärt. När/var/hur uppstod det? Som att slå på en strömbrytare, eller gradvis? Antingen förnimmer man eller så gör man det inte, no?

(Obs, jag är helt filosofiskt obildad så ta vad jag säger med en nypa salt.)

Jag tycker att idén om att medvetandets gradvishet har meriter. Jag har aldrig sett någon övertygande förklaring till att medvetande skulle (som genom en påslagning av strömbrytare) ha tillkommit högre djur vid ett visst utvecklingsstadium. Att det istället är en funktion av liv i sig själv och dess strävan för överlevnad verkar mer troligt.

Men det finns implikationer av den idén som är problematiska, som att man då inte helt kan göra sig fri från möjligheten att något slags rudimentär version av medvetande kan finnas även i de minsta sorterna av liv som typ encelliga organismer.

Hehe, men jag är inte så tvärsäker av mig. Snarare känslig och sökande. Men jag låter mina aningar få passera mitt "flashbackfilter", och ut på andra sidan kommer tvärsäkerhet och generaliseringar, just i enlighet med forumets anda. Gäller att ta sedan dit man kommer..

Ja, det verkar vara så det funkar här, va? Tvärsäkra personer som turas om att slänga tvärsäkra påståenden i ansiktet på varandra?

Finns det någon här som har något som helst slags intresse av att faktiskt argumentera för sina uppfattningar (eller överhuvudtaget ens hålla sig till ämnet)?

Nån måste det ju finnas.

En distinktion många missar är den mellan fysikaliskt och materiellt. Rummets och tidens utsträckning hör hemma i den första kategorin, men inte i den andra. Vad gäller ljus och gravitation är juryn fortfarande ute om jag förstått saken rätt.

Vad som kan förklaras i fysikaliska termer måste per definition vara fysikaliskt.

Vad man inte kan förklara i fysikaliska termer kan inte vara fysikaliskt.

Om allt som är kan mätas och om allt som kan mätas räknas som fysikaliskt så måste allt som påstås inte kunna mätas antas vara av noll värde.

Vad som har noll värde kan per definition inte existera. Ett värde är alltid i behov ett annat värde.

Ni som påstår att medvetandet inte kan förklaras greppar tag i intet och grämer över att ni inte kan bli förstådda.

Man kan inte förstå något som inte kan mätas.

Folk som påstår att medvetandet inte kan förklaras samtidigt som de påstår sig uppleva saker säger emot sig själva. Om medvetandet var icke fysikaliskt (icke mätbart) och av noll värde så måste också din upplevelse vara av noll värde.

Antingen så upplever man något eller så upplever man inget alls.

Att först uppleva ingenting och sen uppleva någonting går emot logiken och måste därför kastas i papperskorgen som tes.