Dikt till Sverige
Är drucken och lite skör. Raderar kanske det här imorgon.
Du har funnits här i Norden
Sedan vikingarnas da'r
Du har sett hur generationer
Växer upp och sedan far
Och de ser sig om i världen
Inser att den är för stor
Och en längtan vänder färden
Tillbaks till landet där vi bor
De ser åter bruna hyggen
De ser åter gröna trä’n
Lovar aldrig vända ryggen
Mer åt stubbar och morän
De pallar hallon i ett snår
Medan molnen drar förbi
Och plötsligt solskensstrålar når
Vår avlånga monarki
De som semestrat utomlands
Vet hur höga berg kan bli
De har 'impas' av alltsammans
Alla vyer, ost och vin
Inget överträffas ändå
Av vårt granna svenska gräs
Stora mattor av små strån
Som plöjs upp av en jordfräs
Sverige fyller upp i vårt sinne
Och vårt hjärta likaså
Dina sånger väcker minnen
Som nog bara vi förstår
Vi älskar dig hundra år
Vi dig trogna ska förbli
När plötsligt solskensstrålar når
Vår avlånga monarki