Ett vanligt liv är för tråkigt, tyvärr

Hur spelar jag Allan? Du låter genuint upprörd över ingenting.

Kanske det var krasst skrivet av mig. Synd om du tog så illa upp.

Jag förstår frågeställningen din. Den är bra. Men jag upplevde dina exempel som märkliga.
Det förvånade mig att du listade upp våld och tv-spelande som något att eftersträva.

Men Flashback är ändå ett diskussionforum. En viss takhöjd kan vi ju ha.

Förstår jag dig rätt att du vill ha vad du tycker är intressanta saker i livet utan att behöva jobba och betala för dem?

Du kanske ska börja knarka? Det är vad många gör med din inställning.
Eller skaffa dig ett rikt inre liv, utan knark.

Hur kan man ens ställa en sådan fråga? Ett klassiskt exempel på något som man än idag kan bli karaktärsmördad för är att kritisera invandringen, oavsett hur sakligt man gör detta.

Saker som är förbjudna praktiskt i Sverige:

*Att köpa sexuella tjänster.
*Att ta droger, utom de sämsta, alkohol och nikotin.
*Att bära vapen för att försvara sig själv, plus att det är jättesvårt att alls lagligt skaffa en pistol.
*Att framföra ett motorfordon någorlunda fort, inklusive på motorväg.

Man kan också lätt bli karaktärsmördad om man öppet ifrågasätter dessa förbud och restriktioner.

Svenssonlivet känns helt ok för mig. böcker, filmer, sport, våld, bilar, motorcyklar, vildmark, jakt, djur och natur sysselsätter jag mig med på fritiden.

Kallprata med kollegor jag inte har något gemensamt med, shoppa skiter jag i då det inte intresserar mig ett dugg!

Man väljer ju själv vad man stoppar in i ens liv till stor del...

Med tillgång till all världens information hela tiden? Man blir ju överstimulerad.

Jag har inte haft tråkigt sedan 1997. (Obs. hyperbol.)

Just nu strömmas tankarna från världens mest intressanta människa/tänkare/forskare rakt in i mina öron och hjärna i drygt dubbel hastighet jämfört med vanligt tal.

En konstant dopaminexplosion från vaggan till graven för den hjärna som brinner för innovation och vetenskap.

Dags att vi bygger ett rymdimperium, tycker jag.

Det är svårt att inte vara orealistiskt optimistisk när man har konstant tillgång till världens mest intelligenta, kompetenta och högutbildade människor som delar med sig av de mest intressanta projekt som en människa någonsin har arbetat med (på så vis att det som händer nu bygger vidare på sådant som gjorts tidigare).

Universum är en ansamling atomer och vår konstanta uppgift är att konfigurera dem till så intressanta, fascinerande och komplexa strukturer som möjligt.

Alla med lägre ambitionsnivåer än så snäser jag högt åt.

Jättehögt.

Jo det går om du jobbar för det. Lever själv, för mig ett närmast perfekt liv. Det är möjligt, men inte om man inte tror och jobbar för det. Jobba hårt som fan sex dagar i veckan, vila ordentligt den sjätte och sen på det igen. Då kommer man till bra ställen. Men de flesta är inte villiga att jobba så hårt. Då blir du kvar där du är.

Om du inte tror oss knäppskallar här på Flashback, så kanske du tror en av mänsklighetens största tänkare? Seneca:

"It is not that we have a short time to live, but that we waste a lot of it. Life is long enough, and a sufficiently generous amount has been given to us for the highest achievements if it were all well invested. But when it is wasted in heedless luxury and spent on no good activity, we are forced at last by death’s final constraint to realize that it has passed away before we knew it was passing. So it is: we are not given a short life but we make it short, and we are not ill-supplied but wasteful of it… Life is long if you know how to use it."

Vi har väl aldrig någonsin haft så mycket stimulans som vi har nu? Att du ens kan sitta på din lunchrast och spela spel på mobilen eller nätsurfa är ju rätt fantastiskt när alternativet för inte så längesen var att läsa en dagstidning?
Och vem har påstått att livet ständigt ska vara nått äventyrsliv? Inte direkt så att vikingar var på plundringsräd i österled hela sin vakna tid.
Det finns ingen ursäkt 2020 att ha tråkigt.
Vad mennar du med att gå på restaurang är tråkigt? Du låter som en tonåring som bara vill hem till sin dator.

Jag kan förstå det. Har lärt mig det nu. Kan dock inte undkomma att tänka om fri och lös kan tänkas vara synonymer. Du är dock väldigt språkligt intelligent. Det ser jag och säkert också analytisk. Säkert applicerat på människan. Men jag är oerhört lojal och pålitlig. Av typen som är det till en gräns att jag offrar mig själv för att vara lojal. Jag vill ha fred. Jag vill motarbeta tyranni. Jag vill komma med lösningar.

Orka och orka. Vi är väl mer eller mindre tvungna att leva. Oavsett hur ständigt lycklig man är så kommer samtidigt ett ständigt lidande alltid att hänga över oss, likt en stor svart mantel vilken slutligen stoppar om oss godnatt. Ingen utav oss hade ett val till existens. Däremot är det ju relativt enkelt att avsluta båda lycka och lidande, alltså rent praktiskt. Det är bara kanalisera allting inåt och stoppa pistolmynningen i käften.

Naturligtvis kan man kan fråga sig om allt lidande är värt det. Men samtidigt är vi inte direkt biologiskt förprogrammerade att begå självmord. Exempelvis, varför börjar människor ens missbruka droger från första början? Varför slösar folk bort vår tid på att spela datorspel, vara deprimerade, misshandla varandra, köpa prostituerade, stjäla, skvallra och ljuga etc etc etc? Allt detta destruktiva beteende som endast går rakt ned i ett bottenlöst hål. Så har det i princip fortsatt igenom hela mänsklighetens historia. Mörker och misär. Fast någonting måste vi fylla existensen med, inte sant? Somliga skaffar barn, börjar träna, studerar eller hejar på ett fotbollslag som aldrig vinner. Allt det där som värderingsmässigt klassas inom godhet eller ondska.

Jag vill påstå att man har fel fokus, fokus på vad som är rätt eller fel (med det menar jag ej att allting blir bättre om all beter sig som svin). Alla är så jävla upptagna med sitt egna undermedvetna, som ständigt går åt helvete gång på gång, så pass att vi inte ens kan göra en bedömning utifrån tredje persons perspektiv hur vi faktiskt fungerar som organismer. Både inom sig själv samt andra. Det är egentligen så förbannat enkelt. Människor har nyckeln precis framför ögonen och ändå kan de ej se den. Jag tycker det bara är helt sinnessjukt sorgligt. Hela den här cirkusen utgör en stor del i varför jag dessutom tycker människor är korkade idioter.