Om man föddes en gång, varför inte kunna födas igen?

Så innan jag föddes fanns det något unikt som låg och pyrde, detta unika vet du med säkerhet inte kan återskapas i universum när jag väl är stendöd?

För individen ja, vilket även många andliga flummare håller med om som tror på en världssjäl eller evig reinkarnation utan individuella själar (som även buddhismen är inne på om jag tänker rätt).


Kommer ju från rätt person.


Återigen verkar du inte ens förstå vad det handlar om. Jag har aldrig påstått att jag kan "uppleva" icke-existens eftersom det är en självmotsägelse. Icke-existens i form av medvetslöshet kan inte upplevas då det saknas medvetenhet som kan uppleva det. Men det betyder inte att jag inte kan bli medvetslös. Det är möjligt att upplevelserna helt enkelt tar slut.


En lek med ord och tveksamma kopplingar. Allt jag kan veta är att jag är min kropp, hur tråkigt det än må låta för personer som hoppas på ett kosmiskt världsmedvetande eller evigt med reinkarnationer. Jag säger inte att evig reinkarnation eller ett kosmiskt medvetande inte stämmer, men låååångt ifrån bevisat, vilket det troligtvis aldrig kan bli även om något av dessa skulle stämma.


Ja, har jag påstått något annat?

Hur upplevs existens efter döden du som är så kunning inom detta ämne?

Bevisligen kan man bara födas en gång. Om du har bevis för något annat, så kan du ju posta dem här. Eller så kan du ju ta livet av dig, för du kommer ju ändå att återfödas. Så kan du berätta om din pånyttfödelse.


Hela ditt sätt att uttrycka dig är vridet, men den individ som du definierar dig som kan aldrig återuppstå när den en gång för alla är död. Det är egentligen att sänka sig till idiotnivå att ens göra sig mödan att skriva detta. Precis alla sådana här trådar skapas av någon som är livrädd för döden.

Vet inte vad du menar här, men jag är inte team Hackebeilchen, jag är team dig.
Jag tror att man kan födas oändligt många gånger.
Den upplevs som nu.

Det skulle ju inte vara du längre.
Så länge du inte tror att det finns något själ liknande. (inte för att något pekar dit)

Man är den man är i den tids vektorn man mäte. Efter det så förändras man.
Men allt är ju byggt på vad som definerar dig, när du mäter.

Om du mister allt som definerar dig, dvs din nuvarande struktur, är det fortfarande du?
Dvs om du föds igen, är det igentligen du som föds, eller någon annan som är gjord av dig.

Om du äter en kossa, har då kossan nytt liv genom de celler som skapades från näringen?

Lite som att, om går så långt att man kopierar dig molekyl för molekyl, är den nya dig fortfarande du?
Eller är det en annan person

Det enda som bör vara relevant i den här diskussionen är det upplevda jaget. Låt oss säga att medvetandet är just en illusion som det förmodligen är. Skitsamma om jag upphör vid döden om jag likt förbannat upplever via en annan livsform på en annan planet i en annat universum i en helt annan tid efter mitt nuvarande liv. Det är just illusionen att uppleva som är det intressanta enligt mig. Att identifiera sig med sina atomer som är helt identiska med andra atomer känns för mig som nonsens. Det finns inget i mina atomer som särskiljer sig från någon annans. Och som du är inne på så förnyas kroppens celler. Det "magiska" och det som bevaras är upplevelsen som uppstår av hjärnaktiviteten och dess kontinuitet.

Avsaknaden av bevis för pånyttfödelse är inte bevis för att man lever en gång. Det är egentligen att sänka sig till idiotnivå att ens göra sig mödan att skriva det. Men tja vi kommer nog inte längre än hit.


Nja vi är inte samma team, jag är team "jag har inte en jävla aning hur universum funkar".

Så du återförs igen, alltid som en människa? eller vilken varelse som helst, som en växt?

Vilken varelse som helst, men antagligen inte som en växt. Inte helt säker på det.

Mjo det är en intressant sak att tänka på.

Det är ju tanken på om du är kopplad till din nuvarande "process" som är det intressanta.
Dvs om du är din process.

Skulle man starta en exakt likadan process, så skulle det inte vara du.

Det är just det läskiga med att ex föra över sitt medvetande till en dator.
En ny klon av din process skulle startas, men vi är förevigt strandade i vår egen process.
Och att föra över den skulle nog inte gå.

Atomer byts ut, men jaget är bundet till processen.
Byter man ut processen så är det inte längre du, du dog eftersom du var den förra processen.

Detta starta dock en diskution om någon dör under en kort period, och sedan återupplivas, är detta samma process.

Man kan lära sig förvånansvärt mycket genom att läsa/studera kosmologi och fysik på lekmannanivå. Finns mycket sevärt på Youtube. Men vad metafysiken beträffar lär vi nog aldrig få ett svar. Det bästa man kan göra är nog att studera den relevanta naturvetenskap som finns som även har bra stöd i ryggen, och sedan försöka göra sin egen bedömning och gå på sin intuition. Mer än så kan vi nog inte göra. Jag är skeptisk till att hålla på med meditation. Visst kan man pröva, men man ska nog inte ta det på för stort allvar då det är främst baserat på känslor och upplevelser.

Av egen erfarenhet ska man vara riktigt försiktig med att lita på "sin egen logik", då den förmodligen har fler hål än vad man tror, och det är mycket lätt att börja anta saker för självklarheter när det i verkligheten inte alls är självklarheter.

Allas jag är medvetande, oavsett om de vet om det eller inte. I Vedanta kallar man det för the Self.
Alla levande varelser är medvetna.
Sen så kan man fylla medvetandet med innehåll, t.ex. kroppen (smal, tjock, avsaknad av armar, whatever), tankar, minnen, synintryck, fantasier, etc.

Medvetandet kan inte vara en illusion, det motsäger sig självt.