Om man föddes en gång, varför inte kunna födas igen?

Många sådana kristna NDE:s är troligtvis propaganda men jag förstår din poäng och jag har tänkt i de banorna också.
Sedan är frågan om man helt enkelt ser världen som man vill se den i den spirituella världen.
Jag har ingen aning men det är intressant. I slutändan handlar det väl om vad man tror på själv. Jag är övertygad om att livet och medvetandet har en mening och att vi lever av en orsak, i ett syfte.
Allt är alldeles för komplext för att vi ska förstå vad universum är för något.

Människor dör och får bli född igen, det sker hela tiden så varför inte vara delaktig i verkligheten för en stund..

Släpp det där tramset det är ingen filosofi det är högst taget från verkligheten.

Nej du kanske inte förstår icke-existens eftersom det inte existerar.
Icke existens är en fantasi som människan har skapat.

Ett synonym för medvetande är existens.
Det kanske då blir lättare att förstå vad jag menar med opersonligt medvetande.
Ditt sanna jag, vad du än tycker att det är, och dina tankar o.s.v. existerar, på samma sätt som för alla andra. Existensen är det opersonliga.

Jag behandlar inte ingenting som något.
Jag anser också att ingenting inte finns. Det är en fantasi som folk har. Inget kan komma ur inget.
Jag försöker bara förklara för materialister/fysikalister ur deras synvinkel "hur något har uppkommit ur inget." Försöker få dem att inse hur dumt det är.
Det är de som tror på ingenting, inte jag.

Att du säger att ingenting inte finns bekräftar bara det som jag har sagt och säger, alltså att den ultimata existensen/medvetandet är evigt.

Jo det fanns minst en potential innan jag föddes, så att säga.
Annars skulle jag inte vara medveten just nu. Facit i hand.

"Och om jag vet att mitt medvetande helt kan upphöra under narkos eller under andra omständigheter"

Du förnekar din egna upplevelse. Ur ditt egna perspektiv upplevde du aldrig att ditt medvetande upphörde.
Misstaget som du gör är att efter att du har vaknat upp så kollar du på klockan och tänker: "Oj, jag var visst medvetslös under 2 timmar". Samt lyssnar på folk som säger att du var medvetslös under 2 timmar.
Då gör du antagandet "Aha, jag upplevde medvetslöshet, alltså finns medvetslöshet."
Men det är bara en berättelse som du och andra berättar.
Din egna, råa, riktiga upplevelse var att du aldrig blev medvetslös.
Jag har själv blivit nersövd vid operation och det gjorde mig mer övertygad än någonsin om att jag har rätt.

"så känns det långsökt att samma inte skulle hända när min hjärna helt upphör."

Din hjärna var upphörd innan du föddes. Du hade ingen hjärna.
Ändå blev du medveten.
Facit i hand.

Ändå använder du den s.k. "fantasin" när det passar dig:


En potential är ett annat ord för icke-existens i det här sammanhanget, och icke-existens existerar inte. Därför kan heller inte någon potential existera. Var lite konsekvent. Potentialer lär endast existera i teorin och i våra huvuden. Och en annan sak att poängtera: bara för att icke-existens betyder icke-existens betyder inte att innebörden av begreppet inte existerar. Det är en rejäl logisk kullerbytta. Icke-existens är något som kan ha reell betydelse, som att ens pengar kan försvinna från ens konto om man köper godis för alla pengarna. Fånigt exempel kanske, men vill bara visa skillnaden mellan begreppets existens och begreppets innebörd. Inte samma sak.

Jag tror för övrigt inte en sekund på att du skulle må dåligt av din övertygelse med tanke på hur irrationellt du för diskussioner, hur stängd du är och hur du försvarar din nuvarande övertygelse med näbbar och klor. En person som verkligen är en sanningssökare är öppen för alla möjligheter, även idéer som kan verka absurda och fel till en början. Din förförståelse (korrekt eller ej) hindrar dig från att se saker ur ett vidare perspektiv.

Fattar inte längre ens vad du menar.

Ingenting finns inte.
Om ingenting fanns, så skulle absolut ingenting finnas just nu.
Inte heller finns ingenting finns inte finns inte, om det är det du hävdar, vilket bara blir löjligt.

Jag kanske försvarar min övertygelse eftersom jag har rätt.

Förmodligen för att du inte förstår vad icke-existens innebär och hur avgörande det är för att ens ha en sådan här diskussion.


Ser du? En ren röra, som kan tolkas på olika sätt. Språklig förvirring är det. Om vi inte kan greppa icke-existens är det inte ens värt att analysera det.


Det är denna attityd som är det stora problemet. Du kan inte veta att du har rätt. Ingen kan veta att de har rätt. Varken religiösa, andliga flummare eller ateistiska vetenskapsmän som Dawkins.

Ja i så fall din ordlek, varken TS eller jag säger någonting om att något unikt hos personen går att återfå.

Du säger

Men vi uppstod en gång, varför inte en gång till är frågan. Vad är det som säger att man bara kan uppstå en gång.

Rent empiriskt är det glasklart: ingenting finns eller har någonsin funnits som ens på minsta sätt tyder på att döden är annat än slutet för individen. Man dödar ett djur och äter upp det - det kommer aldrig tillbaka. Man sågar ner ett träd till ved och eldar upp det - det kommer aldrig tillbaka.

Whatever, tro på rosa enhörningar du.
Men jag förvarnar dig om att du aldrig kommer uppleva icke-existens, så det kommer alltid bara vara en fantasi. Du kommer bara uppleva existens. Du är existens. Eftersom verkligheten är existens, och du är en del av verkligheten. Även efter döden.

Då gäller det dig också.

Man kan inte ha rätt i allt, men man kan ha rätt i något, och här råkar jag ha rätt.

Om inget unikt går att återfå, så kan inget återfödas.


Fortfarande en riktigt usel ordlek. Att man överhuvudtaget dör beror på att det som kallas individuellt liv inte är något bestående.

Det går inte att få vett i människor som tror på fantasier, inte ens med bevis.
Verkligen hög nivå på ditt tänk. Djupt. Inte.

Men vad trevligt, ni vet alltså hur universum fungerar. Man kan bara födas en gång, bra eller kanske mindre bar men då vet vi det åtminstone.

Bara en fråga, hur vet ni det?