Inlagd på psyket? Vad är det som blir bättre?

Om man blir inlagd på psyket pga depression, panikångest, bipolär sjukdom eller liknande vad är det då som blir bättre?

Har kontakt med öppenvården och dom har några gånger tyckt att jag bör läggas in. Har självklart vägrat detta. Men om jag nu skulle behövas läggas in frivilligt i framtiden, vad är det då som blir bättre av att läggas in?

Är det tung medicinering det är frågan om via injektion? Fastspänd i en säng? Tvångströja? Kalldusch? Övervakad vid toalettbesök? Ingen mobilladdare? Elak personal? Antipsykotisk medicin till icke psykotiska? Attarax mot panikångest och sömnlöshet? Tvingar dom patienter att ta medicin även om dom inte vill?

Blir man verkligen bättre av att ligga i en sjukhussäng bevakad av trötta skötare?
Pratar man något med dom andra inlagda? Eller sitter folk och stirrar in i väggen och dreglar? Folk som springer runt i korridoren och skriker på nätterna? Dela sovrum med psykotiska människor?

Är det framförallt gamla alkisar och tjackpundare inlagda? Eller är det folk från alla samhällsdistrikt? Såg på nyheterna någon gång och då var det två tjejer som intervjuades och dom hade blivit vänner på psyk!


Har sökt runt lite och det finns inga klara besked om hur det är att ligga inne frivilligt. Tyvärr har man sett för mycket på film och får därför en snedvriden bild av akutpsykiatrin. Men vissa människor verkar trivas på psyket och vissa verkar inte gilla det alls.

Hur hemskt är det på en skala 1-10 att vårdas på psyket?
Får man ha sin mobil med sig?
Får man gå ut och gå i friheten utanför sjukhuset?
Får man gå på muggen själv eller är man bevakad även när man skiter?
Lugn och ro eller är det hetsigt?
Långtråkigt?
Är det någon som har haft det bättre på psyket än hemma?

Bättre på psyket just då när jag var inlagd, ville bara dö och orkade inte längre med nåt. Men inte finns det väl resurser på psyk så att de kan vakta dig (om du inte har suicidvak)? Det är sömn, mat, rutiner som gäller. Jag har aldrig fått gå ut i början. Dörren är låst. Har fått ha mobilen men det är evighetstråkigt att vara inlagd, senast jag var det fanns det inte en enda aktivitet. Drack mest kaffe hela dagen för att åtminstone ha nåt att göra när man inte ligger på sängen.

Läkaren fick man träffa var sjunde dag och utvärdera den medicin som satts in. Skötarna kom runt och hälsade när de började sitt skift, sjuksköterskan hade en expedition och där stod man på kö och väntade när man ville få lite av den ångestdämpande man hade.

Det är ganska anpassat, så är man självmordsbenägen till en högre grad så blir man väldigt bevakad och med högre grad menar jag att man begår aktivt försök.
Avdelningarna har ju olika problematik så de är ganska olika.

Fördelen med att vara inlagd är att man alltid kan prata med någon och man behöver inte bry sig om något som kläder eller mat.
Mediciner kan också justeras där och de beror på vad man har för problematik.
Det är ganska långtråkigt och finns inte mycket att göra, ofta får man kontakt med andra patienter och umgås med dem.

Visst kan man bli bältad men jag har aldrig hört talas om någon som blivit kallduschad.
Man får ha mobil och dator, däremot är de inte som man får ha sina sladdar.
Ibland delar man sovrum, men ofta har man egen toalett/dusch och sovrum.

Frågan hur hemskt de är att vårdas på psyket är ganska konstig, då man borde må jävligt dåligt för att vara där, det är inget hotell och upplevelsen beror på hur bra läkare man har och vad för övrigt folk man är omgiven av , samt vilken problematik man lider av.

Vilken typ av ångestdämpande fick du? Benzo?

Fick du inte gå ut trots att du var frivilligt inlagd?
Eller hade du LPT?
Umgicks du med dom andra?

Bältning sker extremt sällan och som sista utväg. Det handlar om patienter som vill skada andra eller sig själv och man inte kan hålla fast dem. Så det är nog inget du behöver oroa dig över.
Som frivillig patient har man inga tvångsåtgärder såsom injektioner eller bältning och får oftast gå ut själv.
Meningen är inte att bestraffa dig, meningen är att du ska få stöd att må bättre. Vi som skötare kan ge stöttning och stödsamtal vid behov.

förr i tiden när man fick in ett psykfall (och på den tiden kunde d esnabbt identifiera ett) så var det elchock som gällde. ett par sådana så fik sig hjärnan en reset. nu sätts man på mediciner som ingen vet om de kommer att hjlpa och så släpps man ut bland alla andra.

I dom värsta fallen så håller det patienter ifrån att ta sitt liv. Sedan brukar personer som är såpass sjuka behöva mer stöd än öppenvården kan tillhandahålla. Tre mål mat om dagen och stöd kan nog göra en hel del nytta.

Ibland har det hjälpt mig och ibland inte. Vissa gånger helt frivilligt andra där jag fick välja mellan tvångsvård eller lägga in mig. Det händer inte mycket på psyket utan man sitter mest av tiden. Man får mat serverad och man kan få lite stöttning med extra mediciner eller samtal.

Hur hemskt är det på en skala 1-10 att vårdas på psyket?
- Det är inte särskilt kul direkt men inte jättehemskt heller.
Får man ha sin mobil med sig?
- Beror på. På gamla Akutpsyk här fick man inte ha den men nu får man ha den som vanligt. Man får dock ladda i ett skåp.
Får man gå ut och gå i friheten utanför sjukhuset?
- Läkaren bestämmer men brukar inte vara så stora problem att få gå ut (har varit psykotisk och väldigt suicidal men har ändå fått gå ut en del). I början kanske det dock bara är med personal.
Får man gå på muggen själv eller är man bevakad även när man skiter?
- Vissa har vak men de flesta har det inte. Är du inlagd frivilligt så är risken liten för vak tror jag. Du får således vara ifred på toa men personal kan komma när du sitter där för att kolla till dig.
Lugn och ro eller är det hetsigt?
- Olika. Ibland kan det vara kaos med patienter som skriker men ibland är det lugnt, eller oftast faktiskt där jag varit iallafall.
Långtråkigt?
- Ja
Är det någon som har haft det bättre på psyket än hemma?
- Bättre och bättre. Nja. Fått vila från omvärlden ett tag vilket behövts men sen kommer man hem till skiten igen.

Jag hade kanske inte överlevt om jag inte blivit inlagd, då jag var väldigt deprimerad och inte ville leva då. Det var väl det positiva. Samt att jag träffade en del personer som jag har kontakt med än idag, trots att detta var längesedan.

Det var jobbigt att de testade mediciner som gav mig kraftiga biverkningar, gjorde tat jag första dagarna bara låg och sov och svimmade pga blodtrycksfall. Jag fick ha min mobil. Jag fick inte gå ut som jag ville första veckan, sedan fick jag permissioner under dagen. Jag hade aldrig vak, så ja, jag fick gå på toa osv som jag ville. Var ganska lungt förutom två bipolära patienter som var väldigt maniska. Ja, det var ganska tråkigt, men det är inget man direkt tänker på, man mår så psykiskt dåligt att det ligger på en nivå under tråkigt liksom. I slutet var det tråkigt.

Det var skönt att slippa tänka på matlagning och städning, byta kläder osv, samt att jag fick en del hjälp med min ekonomi och med remisser vidare.

Oj vart ska jag börja. Det är helt klart trevligare att vara hemma än på psyk, om man inte är jättedålig då kan det vara skönt att ha någon som ser till en, ger en mat på bestämda tider osv. På psyk hittar du människor ur alla samhällsklasser och med olika problem. Det kan vara neuroser dvs ångest o dyl, psykoser, bipolära, missbrukare eller folknsom helt enkelt gått in i väggen. De allmänna avdelningarna är ofta lugna. Bråkar någon hamnar de på PIVA dvs intensivvårdsavdelningen där de värre fallen huserar. Här i staden har du oftast enkelrum men dubbelrum förekommer. Skötare och sjuksköterskorna har varit kanon medans vissa läkare kanske inte alltid varit det. Angående medicinering så är det upp till läkaren att bestämma vad du ska ha. Är det ett stolpskott får du skitmediciner medans om det är en bra läkare så brukar det lösa sig. Jag var nöjd med mina mediciner från öppenvården så sist jag var inne ändrade de inte i så mycket.Vill dom ge dig en viss medicin och du tokvägrar kan de tvångsmedicinera dig om de anser det vara befogat. Du får ha med mobil, kläder och föremål du inte kan skada dig själv eller någon annan med, har du väska med dig till akuten och de anser att du ska läggas in kollas väskan igenom och de kan plocka bort saker tex skärp och annat som du får tillbaka när du skrivs ut, här i staden får du även gå igenom en metalldetektor vid ankomst till akuten och du får tömma fickorna samt lämna urinprov. Mobilladdare låses tex in tillsammans med skärp o dyl och vill du ladda telefonen så sker detta i ett låst rum där samtliga patienters laddare förvaras. Bedöms du inte vara en fara för dig själv eller rymningsbenägen så får du gå ut, det är upp till läkaren att bestämma i varje enskilt fall. Vissa har total frigång pånsjukhusområdet medans vissa bara får gå ut med personal, detta gäller även om du tex vill röka. Du får gå på toa själv om du inte är extremt självmordsbenägen då har du en vårdare som punktmarkerar dig dygnet runt men det är ovanligt och förekommer mest på PIVA. Det är även på PIVA bältessäng finns men det skall extremt mycket till för att bli bältad och det sker alltid på läkarbeslut som skall utvärderas efter vissa timintervaller. Tvångströjor förekommer inte. Man kan väl säga att det är rätt långtråkigt och efter ett par dagar brukar nog de flesta längta hem. Vissa av dina medpatienter kan vara riktigt trevliga och roliga att prata och umgås med i det offentliga dagrummet medans vissa andra kan vara rätt störande och jobbiga. Har du inte blivit intagen på LPT kan du begära om att bli utskriven när som helst. Du ska dock tänka på att åker du in frivilligt kan du få LPT på dig efter ankomst och inläggning om läkaren anser det befogat trots att du kom av egen fri vilja, det har jag sett ett exempel på. Är det något annat du undrar över så fråga gärna.

Är väl skillnad på psyk och psyk, som jag fattat det så finns där "öppet" psyk där dom flesta bara stannar några veckor, där det verkar vara skitkul och som rena big brother huset.

Sen finns där det mörka, låsta, där riktiga galningar blir isolerade/instängda och itryckta ett helt labb så att dom blir som vandrande zombies som bara följer ljuset av TVn i mörkret.

Är väl lite så jag uppfattat det som när man hör folk här i andra trådar berätta om sina upplevelser.

Har faktiskt velat bli inlagd på psyk (vanliga) eftersom det verkar betydligt roligare än en trist och grå vardag, sen har man ju såklart sett "Gökboet" med Jack Nicholson (stavning) och den nyare "Its kind of a funny story" som bygger på i princip samma koncept.

Men det är skitsvårt att bli inlagd, det är fullt och kaos överallt, jag har sagt jag vill ta livet av mig och sånt men inte ens det räcker för dom vill ta in en.

Hade velat stanna någon vecka eller 2 bara för att se hur det är.

Det finns bara en typ av slutenvårdspsyk om du bortser från rättspsyk. Det är där de riktigt otäcka människorna huserar som ofta blir totalt neddrogade och som man absolut inte vill umgås med om man är det minsta normal dvs dömda brottslingar som är gravt psykiskt störda. På vanliga psyk finns dock PIVA avdelningen. Där hamnar du om du tex är bråkig eller riktigt jävla dålig, tex behöver självmordsvak dygnet runt osv. Konstigt att de nekat dig att bli inlagd om du uppgett att du är självmordsbenägen. Jag har alltid blivit inlagd bums om jag sagt det till läkarna på akuten. Nu har jag dock bara varit inlagd 4 gånger. Ca en gång per år. Längsta vistelsen var första vändan 2016 och då blev jag kvar i 2,5 vecka, annars har det bara rört sig om ett par dagar. Jag har dock vänner och bekanta som fått spendera månader på psyk. Vissa som fått LPT på sig från öppenvården och blivit hämtade av polis och uppkörd till slutenvården. Då är det lite knepigare att komma ut. Har du kommit frivilligt så kan du i stort sett skriva ut dig själv när du vill. Det förekommer dock att du kan få LPT på dig av en läkare inne på slutenvården även om du kom in frivilligt men det är ovanligt. Då ska du vara riktigt jävla dålig dvs anses vara en fara för dig själv eller andra