Den objektiva verkligheten är omöjlig för oss att se.

Eftersom våra sinnen färglägger verkligheter, där de minsta av företeelser varierar hos respektive individ. Var och en har rätt enligt sig själv.

Bemöter vi därmed främst oss själva? Eller beståndsdelar funnen i oss själva som vi kan projicera eller finna i andra individer? Ifall vi kan föreställa oss den objektiva verkligheten, är den blott en föreställning som vi projicerar.

Är ens det du upplever verklighet? Du vet att dina sinnen ger dig information om omgivningen som du tolkar i hjärnan, men hur vet du ens att det är äkta? Vad du skapar och kan skapa i psyket(drömmar) vet du säkert redan.

Kom tillbaka när du kan svara på den frågan.

Det är även hjärnans rationaliserande och därmed går det inte att fastställa att det är en del av en objektiv verklighet; om man bortser från att hjärnan är ett fysiskt objekt.

Att det går att tänka på existensen av för ögat osynliga våglängder (till exempel radio) och mäta dem med instrument visar något helt annat.

Om du pratar om Donald Hoffmans påståenden om att en realistisk världsbild skulle leda till utdöende gjorde han flera fel. Bland annat att han antog att alla varelsers preferenser skulle vara bundna till toppen på klockkurvor, vilket han utgick från när han påstod att varelser med realistisk världsbild skulle föredra mediokra revir framför optimala. I själva verket kan det finnas varelser som inte alls bygger sina preferenser på några normalfördelningar.

Ett annat fel Donald Hoffman begick var att anta att mängden hjärnaktivitet direkt skulle avgöra kostnaden för hjärnan. I själva verket förbrukar underhållet av hjärnceller och synapser samt att hålla hjärncellerna redo att avfyra signaler mest näring, medan själva avfyrandet är i princip gratis. Det innebär att det hade kostat ännu mer näring att ha en "rationaliseringsmekanism" i tillägg till de andra hjärnmekanismerna och att det inte hade lönat sig eftersom ögonblicklig minskning av de andra mekanismernas aktivitet inte hade minskat kostnaden så länge de andra mekanismerna inte förstördes permanent.

Det är då inte Donald Hoffmans påstående jag utgår från. Det jag helt enkelt menar är att association är främst det medel vi använder för att förstå oss på omvärlden. Men att samtidigt våra associationer och föreställningar är överens med omvärlden, så kan vi inte se det; bara föreställa.

En hjärna med många kopplingsvägar har diskriminerande associationer och kan därmed skilja mellan observation och hypotes. Detta gör det möjligt för sådana hjärnor att vetenskapligt falsifiera hypoteser.

Ja... Det blir intressant med tanke på när vetenskapsmän med hjälp av sin föreställningsförmåga (bortsett från våglängder som ögat inte kan observera) har hypoteser som mer stämmer överens med sanningen av kvantfysikens lagar.

En följdfråga av tidigare påståendet: Hur ofta tror du att vetenskapsmäns hypoteser kan stå för verkligheten snarare än motsatsen? Det är en dum fråga på grund av att det framkommer väldigt mycket variabel. Men om man utgår från att logik endast är omvärldens funktioner så besitter majoriteten inte logiskt tänkande.

För att hålla mig till samtalsämnet så kan jag ju ändå dra paralleller till människor som har exempelvis schizofreni, varav det inte går att fastställa en förklaring till företeelsen. Eller exempelvis andra psykriatiska diagnoser, som PTSD som leder till förträngning och vridning av den "objektiva" verkligheten.

Var går denna sköra linje till att slutsatsen att hjärnan inte filtrerar ut eller tolkar in information som inte redan var befintlig mer än möjlighet? En hjärna med flertalet kopplingar skulle ju givetvis innebära förhöjt medvetande angående omgivningens funktioner. Men det är ändå såpass komprimerat antagligen att det är blott en kategorisering snarare än att det nödvändigtvis skulle beskriva omvärlden per se.

Just förträngning av minnen är ju hjärnans försvarsmekanism av svåra detaljer, men om man då antar att hjärnan alltid gör detta på en subliminal nivå?

Majoriteten av vad? Det finns inget "vi människor" eftersom det har uppstått fler mutationer de senaste tiotusen åren pga ökat antal individer än under en miljon år av jägar-samlarmässiga antal. Var gränsen mellan intelligent liv och "bara djur" går är inte samma sak som de påhittade artgränser traditionella darwinister bygger på antagandet om ett konstant antal individer där den boomdynamik där det går att öka i absolut antal utan att öka i frekvens saknas.

Dessutom är det fel att blanda ihop akademiska institutioner med falsifierbarhetens faktiska vetenskapliga metod. Att hålla isär observation och hypotes är inte samma sak som att inte ställa upp några hypoteser, så ditt antagande att "logik endast är omvärldens funktioner" är en felaktig beskrivning av logik. Vetenskap är att ställa upp hypoteser, förkasta sådana vars förutsägelser inte stämmer med observationer av omgivningen och brainstorma nya.

Du berör inte huvudsakliga frågorna i denna tråd. Du rationaliserar kring detaljer som inte har någon innebörd i detta samtalsämne, må det vara en felaktig beskrivning av logik men du misslyckas uppenbarligen att uppfatta andemeningen i frågorna.

Att du antar att kritik mot en hypotes skulle vara "rationalisering" av en annan specifik hypotes stämmer med vad hypotesen att du är en idiot förutsäger. Nämligen att idioter saknar förmågan att inse att två hypoteser båda kan vara fel och en tredje hypotes vara sanningen. Om en argumentation innehåller felslut bör dessa påpekas.

Jag har inte påstått att psykiatrin påstår det. Jag belyser hjärnans funktioner och använder endast begrepp som psykiatrin åstadkommit. Du hoppar till slutsatser från detaljer ej förankrade i mina resonemang. Vad gör du ens i filosofi-forumet?


Det är för mig uppenbart att du tillskriver mig detaljer som inte existerar.


Ja, jag håller med om att det är mycket möjligt.