Den objektiva verkligheten är omöjlig för oss att se.

Verklighetstunnlar kommer från Robert Anton Wilson och Timothy Leary. Vet inte om jag kan rekommendera det egentligen. Det är psykedeliskt.

Det andra jag tog upp om mening och hur det påverkar vad vi ser kommer från Heidegger. Vem man är påverkar vad man finner meningsfullt vilket påverkar hur världen ter sig. En människa är ett projekt som hela tiden driver sig framåt.

Den första idén jag hade som jag trodde var min fanns redan hos Hegel. Detta var i början av mitt filosofiläsande. Jag tror att du är i början av ditt filosofi-intresse. Men det är ett bra tecken att du fick denna idé. Fortsätt ditt sökande. Fortsätt tänka.

Tänk om det bara är idioter som inte kan tänka som härmar tjafs om "paradigm" medan de som kan tänka falsifierar hypoteser vetenskapligt?

Att falsifiera hypoteser inom vetenskapen är fundamentalt sedan i vart fall Karl Poppers tid, men man gör sådant inom ramen för ett visst vetenskapligt paradigm, och har du tur lyckas du bidra till en ”revolution” och skapar nya tankemönster. 😉

Falsifiering som företeelse är mycket äldre än ordet falsifierbarhet i språket. Det kan vara så att de som tjafsar om "paradigm" egentligen blandar ihop olika teorier för att de saknar förmågan att hålla isär teorierna och falsifiera dem var för sig.

Vilken objektiv verklighet?

Jag tror att du rätt. Jag tror till och med att vi alla är begåvade med förmågan att testa påståenden av ren självbevarelsedrift. Endast idioter prövar på att äta flugsvamp mer än en gång.

Ehh... där får du nog byta liknelse. Flugsvamp är rätt coola grejer för de som törs resa lite mentalt. De jag mött som brukar flugsvamp har inte varit några idioter, tvärt om ganska försekommna.

Den översinnliga som bara kan uppfattas med förnuftet.

Touché

Nja, eller av erfarenheter och möjligheter till falsifiering med förbättrad validitet och reliabilitet i metoder och mätinstrument.

Vad du än gör så är allt det i ditt huvud/sinne/medvetande, så en objektiv verklighet kan aldrig bevisas. Men det är en kul idé. Ett tankefoster. Som Valpen_ själv sa.

Ett tydligt fenomen som beskriver detta skulle kunna vara synestesi, när vi väl talar om subjektiva konjunktioner (Intersubjektivitet applicerar inte nödvändigtvis här antar jag). Där en affektiv association ganska bokstavligt färglägger toner för åskådaren.

Kan ju påstå att detta inte är ett vardagligt samtalsämne i allmänheten.
"Vad får tonen dig att känna?".
-Jag känner att den är grön