Mitt liv rasar på grund av min kräkfobi.

Hejsan Flashback.

Jag vill börja med att berätta att jag under hela mitt liv har lidit av ångest till och från. Mitt första minne av en ångestattack var när jag skulle till en gympalektion i skolan och blev skjutsad av min mor. Jag grät och hade magont, det kändes som att jag skulle spy och min mor förstod inte vad jag höll på med när jag stod och grät och inte ville att hon skulle lämna.

Jag har klarat mig hyfsat bra fram tills nu, idag är jag runt 25-års åldern. Jag har spytt flera gånger under åren som gått och varenda gång har jag velat dö. Hade jag haft en pistol bredvid mig när jag varit magsjuk så hade jag inte levt idag, det är jag övertygad om.

Denna fobin påverkar mig enormt mycket, inom de första 5 minuterna varje dag så funderar jag på hur min mage känns. Jag har slutat äta mig mätt. Jag dricker aldrig längre då jag är rädd för att behöva spy. Magsjuka personer skrämmer mig. Jag reser aldrig eller åker långt ifrån mina föräldrar, tänk om jag måste klara av en magsjuka själv? Vintern hatar jag. Listan fortsätter och jag förstår er som tycker jag är löjlig. Ingen tycker ju om att må illa, men ni förstår inte.

Min ångest och stress har gjort att min mage blivit känslig, hypotesen är att jag fått magkatarr och jag utreds för refluxsjukdom. Då min stressade mage, och tabletterna som jag tar, framkallar illamående och magsmärtor så förstår ni kanske att det bara blir värre. Börjar närma mig 25kg viktnedgång på 2 år, dricker näringsdrycker dagligen.

Jag är för övrigt frisk. Aldrig tagit ångestdämpande, aldrig pratat med psykolog. Läkaren skrev ut Sertralin för några år sedan men jag tog aldrig dem.

Finns det någon här på flashback som har samma problem?

• Har ni några tips?
• Hur blir jag av med min fobi?
• Jag ska påbörja KBT, hur fungerar det?

Jag är inte rädd för något annat än att spy, inte ens döden. Jag hade skurit av mitt ben med en slö kniv för att aldrig mer behöva spy. Jag vill bli normal. Hur ska jag gå tillväga?

har du varit ute på havet i sjögång så skulle din fobi gå över... jag kräktes 10 gånger under ett par timmar.. Livet gick vidare trots det.

Börja med att gå KBT, det kan fungera.
Men fungerar inte på alla.
Har du någon npf förutom din fobi?
Det kan leda till att du även har en tvångsmässighet i ditt tänkande, vilket kan
göra det knepigt att bryta dina tankebanor.
Fobin kan vara relaterad till ett underliggande
undvikarbeteende, dvs du upprätthåller din fobi, som en ursäkt för att undvika att göra saker.
Som tex Att bli självständigare gentemot dina föräldrar, att utsätta sig för andra människor och att utsätta sig för förändringar.

Jag är en helt ny människa ett par veckor efter att jag kräkts men efter ett tag kommer fobin tillbaka. Ibland tänker jag att jag ska ta tjuren vid hornen och spy frivilligt men jag har inte gjort det än, osäker på om det gör någon nytta.

Jag är normal förutom min fobi, men inget jag forskat djupare på. Min uppväxt har varit normal, min sociala förmåga är normal, normala intressen och jobb/utbildning.

Det stämmer tror jag, jag undviker mycket vilket förvärrar min fobi. När jag var yngre, kanske 12 år, så var jag aldrig rädd.

Jag får börja utsätta mig för mig även om det är svårt. Det är lätt för mig att tänka positivt just nu men i hettans stund så kan jag inte tänka klart. Jag är rädd för att jag ska bli ännu sämre och inte klara av mitt jobb eller bli undernärd.

det är ett helvete om man tänker på allt som kan gå fel. Man får försöka göra sånt man mår bra av, så mycket som möjligt och hoppas på att slippa det oönskade.

Skaffa fem liter yoghurt, 1L i varje. Sedan dricker du en, petar dig i halsen tills du spyr, kör på tills du inte kan få upp mer. Sedan gör du samma sak nästa dag och nästa.

Fobier löser man genom att utsätta sig för dem.

Fobier är irrationella rädslor, rena fantasier.

Antingen konfronterar du dem eller så får du för evigt leva med rädslan. Att kräkas är som att snyta sig, men det har du väl inget ont av?

Jag har tänkt på att göra såhär ibland. Dricka en massa vatten och bara spy, men jag vågar aldrig. Behöver liksom bara ta första steget. Tycker själv att jag är så jäkla löjlig.
Ska göra gastroskopi framöver och då kanske jag blir modigare om jag ligger och hulkar en massa.

Ofta fungerar saker bra tills det sker ändringar
i livet, tex att bli tonåring, börja högstadiet, mer krav, mer förväntan på självständighet.
För en ängslig person kan ångesten komma som ett brev på posten vid för stora förändringar.

Jag funderar på när du skriver normal..
För allt är relativt.
Har du haft/har jättemånga vänner, eller några få?
Är du utåtriktad och har festat med vänner eller är du en stillsam typ som har speciella intressen som upptar din fritid?
Jobbar du på en arbetsplats med mycket sociala kontakter, eller sitter du och knappar framför en dator?

KBT går in på här och nu och funderar inte så mycket på orsaker och rotar inte i det förgångna.
Det handlar om att träna sig att utsättas för det man tycker är obehagligt och ändra tankebanor.

Tror nog att du kan behöva hjälp att även reflektera över varför du är som du är, för att förstå dig själv bättre.
Men det kan du ju diskutera med en psykolog om du börjar i KBT om du kan behöva utredas förr något annat, eller behöver någon annan typ av samtalskontakt.
Tex ditt intag av näringsdrycker och fobier kan ju utvecklas till anorexi. Ju tidigare desto bättre att du påbörjar behandling med legitimerad personal.

Jag tycker att du ska börja med att gå upp i vikt och äta mer normalt för är det något som får en att må illa så är det hunger och yrsel och magkatarr. All terapi i syfte att bota en fobi brukar handla om exponering, men i ditt fall kommer det knappast att handla om verklig exponering utan om tanke-exponering. Att du får tänka dig in i en situation där du mår illa och hur du ska hantera den bäst.
"Vad är det värsta som kan hända och vad skulle det innebära och hur går du vidare?"

Jag har väl runt 5 vänner som jag umgås med varannan vecka i snitt. Min familj träffar jag varje vecka. Mitt jobb är socialt, vill inte outa mig men man jobbar tillsammans med andra.
Jag är mer den stillsamma personen, jag gillar att vara för mig själv men tycker inte om att vara ensam, om du förstår.

Cannabis kommer hjälpa dig med ångesten och fobin. Du kommer få bättre aptit och äta mer vilket är vad du behöver

Drick en massa vatten och gör det nu, i detta nu, inte om några timmar eller minuter för då blir det aldrig av. Bara att köra. Tvinga dig till det, tänk inte, bara gör. Om du gör det tillräckligt snabbt så hinner du inte tänka ens. Gör du det inte nu så kommer du inte heller att göra det imorgon.